Systematiska dagdrömmare - mänsklighetens största hot?

Jag har upptäckt att många människor är dagdrömmare och att dagdrömmeriet är världens viktigaste maktstruktur. Systematiskt dagdrömmande är en utmärkt metod för att slippa skuldkänslor.

Jag tror att detta är vad som hänt. När vi övergick från ett bristsamhälle till ett överflödssamhälle så försvann en stor del till motivationen för att upprätthålla samarbete. När folk inte längre motiverades av brist så blev den enda återstående motivationen girighet och andra låga känslor. De enda som är motiverade till att söka stora framgångar i dagens samhälle är de som har girighet som primär drivkraft.

I historiska samhällen som präglades av brist så var det inte så. Då var samarbetet för att råda bot på bristen en större motivation än girigheten, alltså, folk i viktiga positioner var oftare präglade av goda motiv än onda. Det positiva är att folk med onda motiv inte kan ställa till med lika mycket problem idag som de kunde historiskt vilket väger upp.

Problemet är att folk som är negativt motiverade måste hitta sätt att hantera sina skuldkänslor på och det moderna sättet är att drömma bort dem. Folk har numera mängder med metoder för att slippa ta itu med verklighet. Inom de flesta områdena så är drömmande idag högre värderat än verklighet. Detta kan ses överallt och det hela drivs på av låneekonomin som idag uteslutande bygger på drömmande. Låneekonomin med sitt krav på tillväxt är beroende av ökad konsumtion, varför drömmande är en nödvändighet för den när folk är tillfredsställda.

Det finns för och nackdelar med drömekonomin som vi lever i. Fördelarna är att personliga drömmar kan realiseras för många och det är ju bra.

Den största nackdelen är att individualism är ett krav och samarbete i det närmaste är förbjudet. För att drömmande ska fungera så måste folk vara ultraindividualistiska. De måste utgå ifrån att de är ansvarsbefriade eftersom de inte kan avgöra ifall det är en dröm eller inte. Om någon skadas av deras framfart så måste det vara möjligt att anta att den människan inte egentligen existerade utan bara var en effekt av drömmen för annars blir skuldkänslorna för påträngande.

Folk som sitter djupt i sitt dagdrömmande reagerar aggressivt ifall de blir "väckta", dvs, ifall man gör dem uppmärksamma på att deras handlande har konsekvenser. Man kan säga att psykopati är påbjuden i dagens samhälle för att hålla igång ekonomin.

Just för att drömmarna inte vill bli påminda om att de drömmer så får inte drömmande diskuteras annat än i drömska ordalag. En del drömmare blir nog upprörda av detta inlägg. Att väcka drömmare är även något som hotar ekonomin och alltså uppmanas folk från alla håll till att drömma.

En uppenbar konsekvens av drömmandet är att miljöhoten inte kan tas på allvar i ett drömmarsamhälle där konsumtionen är extrem. Det är naturligtvis inte bra.

Ett annat stort problem är att samarbete i stort är förbjudet, något som jag personligen har stora problem med då jag är en samarbetsinriktad människa.

Men naturligtvis så blir ett samhälle där psykopati är idealet ett väldigt otrevligt samhälle, vilket är det stora problemet och hotet.

Frågan är om och hur folk kan stimuleras till samarbete i ett överflödssamhälle. Svaret är definitivt att kapitalismen/konsumismen är fel väg att gå.

Tankar/drömmar/respons?

Lite för mycket text för min klena koncentrationsförmåga.

Men utan dagdrömmare hade vi nog fortfarande svingat oss i träden bland de andra djuren (kanske). Tror det är en viktig del för att komma underfund med omgivningen.

Frågan är hur man väcker någon som inte vill bli väckt eller någon som inte vet att hon drömmer. Har drömmens löfte blivit såpass lockande att den platsen är mer attraktiv än den vaknes värld eller är vi i en sådan djup sömn att vi knappt kan väckas?

Är dagdrömmare ett hot för gruppen så gallras de ut, samma med psykopater.

Välkommen tillbaka greenhorn!

Ja, jag tycker att dagdrömmande är en stor fara. Och eftersom att människor är hopplösa flockdjur, och emellanåt knappt verkar bry sig om annat än sitt nöje och uppehälle - så är detta en utmärkt väg för starka ledare "att utnyttja" buggen, och vinna mark. Så vad vi måste se till (vilka nu vi är, och hur vi skall lyckas styra rätt) är att det är rätt ledare som tar plats; de som är goda och vettiga. I princip en omöjlig uppgift.

Tack. Personligen har jag delade känslor kring att vara tillbaka. Hehe.

Som du säger är det en helt omöjlig uppgift att hitta goda ledare, men inte mindre viktig för det.

Du verkar vara en bra snubbe. Ta det lugnt, det är vad jag försöker med. Jag försöker numera hålla mig ifrån att skriva på forum generellt eftersom jag får en mer stabil tillvaro då.

Ibland händer det dock att man verkligen måste ventilera nåt. Jag anser att det finns ett tabu kring att tala klarspråk kring drömmande som är destruktivt, fast jag är inte säker eftersom jag egentligen bara känner min egen hjärna. Min misstanke är dock att drömmande som kapitalistisk verklighetsflykt har satts i system av vissa men det är givetvis inget som någonsin kan bevisas.

Aja. Det är natt nu och jag borde drömma några äkta drömmar.