Sluta snusa-tråden

Ja, för det är ju därför ditt undermedvetna drar dig till denna tråden

Hej på er Indy, GrownUp, Spider och alla andra som kämpar.

I dag firar jag 5 månader som helt nikotinfri! Min taktik med cold turkey och filosofin "Ett återfall är att börja om" har funkat riktigt bra. Jag kan ha sessioner på flera dagar då jag inte tänker på snus överhuvudtaget och oftast när jag tänker på snus så är det inte ett sug utan snarare ett konstaterande av att jag har slutat och saknar det inte. Jag har helt medvetet valt att inte skriva i denna tråd för att för mig har det fungerat bäst att filtrera bort allt snus, till och med alla tankar, från mitt liv.

Sötssugen är jag fortfarande men tack vare träning så har jag inte lidit av någon viktuppgång, inte av stora mått i alla fall.

Ha en riktig trevlig helg allihopa!

Exakt. :-D

Härligt att höra. Själv är min kamp pretty much över, jag tänker inte på snus öht. Men jag gillar att hänga här och hjälpa andra som vill sluta för jag kände mig lurad för att det var så pass lätt att sluta.

Min nya kamp är att äta rätt och motionera, och det går bra för första gången. Jag går ner över ett kg i veckan mha cykling till jobbet 1, 6 km, få kolhydrater, mindre portioner och mellanmål. Inget snask alls utom helgerna. Även detta är en vana som jag lärt mig och som blivit vardag. Där magen tidigare skrek efter en portion till har jag nu med självförtroende lärt mig att känna efter och vänta 5 min på mättnaden. Det som var svårt i början går nu av sig själv, precis som att sluta snusa. Jag är otroligt taggad och motiverad och hög av mina personliga små framgångar.
Kan ett kakmonster som jag lära mig att äta vettigare, då kan ni andra också ändra ert beteende. Bara viljan finns, så. Fan vad lökigt detta lät, men så är det! :-D

Grattis Perfecthairline, hoppades att det gått fortsatt bra för dig! Om tio dagar har även jag passerat fem månader
Avundas både dig och IndyHermesKink för att ni lyckats med mat och träning också. Jag var otroligt taggad på träningen när jag slutade snusa och tränade varje dag, jättekul. Men sen flera månader tillbaka har jag nån inflammation i mina lungor som inget får stopp på, jävligt segt. Tog ändå kontroll över maten, men tappade den, blev lite deppigt att varken äta godis eller träna. Men no more självömkan, får ta upp kriget mot godiset!
Jag har också hängt kvar här för att det är kul att hjälpa andra att upptäcka att slutandet kan vara lättare än man tror.

Hade/haft uppehåll i två tre år från snus. Alltid varit en periodare med snusandet i mängd eller att röka istället.
Slutade hur lätt som helst, vet dock inte varför. Jag älskade snus och ser inte farligheterna i att snusa en halv dosa MAX om dagen..

Iaf, häromdagen tog jag första prillan på 2-3 år och gött va det. Har haft problem med utmattning, halv depression, viktnedgång kraftig sådan sedan ett halvår.

Av någon anledning har senaste dagarna varit trevligare, och har ändå bara tagit en 3 prillor per dag. Blir lugn och skön, tänker konstant på skit annars och stressar.

Vet att detta är en sluta tråd, kan fan inte bestämma mig om jag ska skita it eller ej.

Hjälp mig bröder. Min hjärna spelar spel med mig. Har som sagt sviktat i psyket senaste halvåret. Fan hade ibte rört nikotin på över två år. Nu har jag tagit några snus per dag. Och jag övertalar mig själv nästan att det är värt att fortsätta. Att jag förtjänar det.

Hur ska jag göra, snusade 2-3 år hade uppehåll 2-3 är och nu senaste fem dagarna har jag tom köpt en dosa. Visst snusar 2-3 per dag för att unna mitt taskiga psyke. Knappt fallit tillbaka i det.

Blir rädd när jag läser era beroenden, aldrig varit fast på det sättet.

Du kommer börja igen om du inte slänger dosan.
Det smyger sig på väldigt långsamt och till slut är allt som det var innan man slutade.

Det värsta är att har man efter ett uppehåll tagit några snus så är det extremt svårt att göra ett nytt försök. Det är som att man fått en försmak på himmelriket. Man vill ha mer.

Själv har jag nu hållit upp i 31 dagar. Var en nanosekund från att åka och handla en dosa förra helgen då jag höll på att gå under av abstinens. Som tur var hade jag hand om ungarna själv och frugan var borta och kunde inte åka iväg med dem när suget föll på, på kvällen.

I stället sprang jag runt hela huset och grävde efter någon kvarglömd dosa i varenda jävla jackficka och byxa jag kunde hitta, men hittade som tur var ingen. Hade jag hittat en då så hade jag skitit i allt, lagt in en fet jävel och lutat mig tillbaka medans nikotinet spreds i min numera överviktiga kropp.

Nu har allt lagt sig igen och de senaste dagarna känner jag mig stark igen.

För övrigt kan jag tillägga att 31 dagar utan snus gett mig följande:

- Fräschare mun
- Bättre sömn (efter två veckor)
- En redigare, kraftigare erektion. Det är som när man var 18 igen.
- Mycket lugnare puls. Tidigare kunde jaq känna hur hjärtat rusade och slog snabbt. Inte längre.
- Mer utvilad och piggare.

Japp exakt, nej jag slänger skiten. Orkar inte bli som vissa andra härinne, visst nikotin har klart sina fördelar när man mår skit och man lurar psyket när man har en tuff period i livet. Därav jag förmodligen har fallit tillbaka, efter 2-3 jävla år med stålpsyke. Är alltid en som lyckas med allt jag ska sluta med, slutade med socker på en dag (åt rätt stora mängder dagligen), slutade med kaffe samtidigt, slutade med bröd, slutade med mjölk osv. Har slutat med rökning, slutade ett tag att dricka bara för att osv. Alltid stått på mig och alltid fullföljt när jag slutat, alltid haft lätt för att fullfölja mina mål.

Jag har som du säger senaste dagarna förmodligen lurat mig själv och min hjärna att jag förtjänar det, och att det skulle vara så jäkla bra. Men sanningen är ju att det inte ger speciellt mycket, visst nikotinet är ju en skön känsla.

Har aldrig varit jättefast heller för den delen, då jag sist slutade kände jag typ inget. Hade ju bara snusat 2-3 år typ.

Det värsta är bara att jag har två närmsta kompisar, som slutat röka och börjat snusa. Dom är så jäkla snusälskare så det är sjukt, dom njuter så jävligt av det. Typ saker som att, klart du ska köra om du vill snusa, det är lugnt, snus är bara najs osv osv. Jag förstår dom, men samtidigt inte.

Tror inte en sekund på att jag har svårt att sluta, men denna gång har jag typ fått för mig att snuset tillför något extra i min jobbiga vardag just nu. Men det är bara nikotinet, och den förjävla goda smaken som lurar mig..

Mafiosos, VILL du sluta eller inte?

Bestäm dig. Vad du än väljer är fine, bara du bestämmer dig. Väljer du att fortsätta är det inte hela världen, så farligt är inte snus.

Det svåra är att komma fram till beslutet. Har man väl gjort det så bara studsar abstinensens pilar av en.

Haha ursäkta. För mina knäppa och panik inlägg. Men detta var jobbigare än förr. Läskigt vad nikotin gör med en, dämpar min ångest och depression men samtidigt vill jag inte va slav.

Det är sant då jag slutat röka, snusa osv förr vet jag vad du menar. Det är enkelt när man bestämt sig. Viljan är allt!

Nej farligheterna är inte riktigt problem, vissa får problem med tänder, man får lite ofräschare andedräkt och somliga högre blodtryck.

Har du själv slutat? Någon annan som har erfarenhet av depression/ångest och snus eller nikotin?

Jag noterar att du fortfarande inte besvarat min fråga. Fine.

Ja, jag slutade i januari efter 19 års snusande. Rökning innan det. Försökte sluta för några år sen men misslyckades. Har länge tänkt att jag vill sluta men det har aldrig blivit av innan.
Jag slutade med en ask Niquitin, funkade bra för mig att få lite nikotinstöd medan psyket vande sig av att ha nåt under läppen. Gradvis sänktes nikotinet i min kropp och när jag var nere på en eller två tabletter/dag så visste jag att jag teoretiskt sett borde kunna ta sista steget. Med viljestyrka och jävlaranamma gick det.

Första dagen med endast Niquitin fick jag inte mycket gjort på jobbet, det upptog hela min mentala kapacitet. Bara att lämna huset utan 1,5 dosor snus på fickan var ju helt otänkbart. Kunde lika gärna (hellre) lämna byxorna hemma. Men snabbt insåg jag att "jävlar, jag kommer att fixa detta".
För jag ville verkligen.

Och jag höll processen för mig själv. Kände mig starkare så, den enda pressen som fanns var min egen. När min fru en dag gled in på ämnet snus kunde jag nonchalant slänga fram "Snus? Nä, jag har slutat."

Summa summarum kände jag mig lite lurad av att ha varit fången i detta luftfängelse så länge. För när jag väl satte igång så var det faktiskt lätt att sluta. Efter två månader tänkte jag knappt på snus!!! Och nu - inte alls.

Av alla snusets nackdelar (pengar, hälsa osv) var det egentligen bara en som gjorde att jag ville sluta:
Slaveriet. Jag var en slav.
Aldrig mer känner jag stress över att ha för lite snus på fickan.
Aldrig mer att jag äter nåt mekaniskt för att kunna snusa efteråt.
Aldrig mer att jag tar en snus till trots att läppen redan svider som satan.
Aldrig mer slänger jag mig i bilen kl 23 en söndagkväll på jakt efter nån bensinmack som har öppet och har snus.

Aldrig mer att jag tar snus - inte för att må bra utan för att slippa må dåligt.