hur fungerar universum?

Jag har funderat pa det och jag tror jag vet. Jag fick bara kanslan som slog sa hart. Att allt ar uppbyggt av olika dimensioner av tid, som ett stort garnystan med olika lager av tid och rum. Man kan om man kommer riktigt djup, eller riktigt hogt, och om man vill se, sa kan man byta dimensioner.
Om man bara sliter sig loss fran distraktioner och oppnar ogonen for andra verkligheter sa kan sjalen leva for evigt, eftersom doden satter din i en annan dimension, en annan tid, ett annat medvetande. Som universum ar oandligt sa
ar det mojligt att annat ocksa ar oandligt.

Eller vad tror ni?

Jag tycker att du ska dosera med försiktighet i fortsättningen.

har svårt o se hur en människa kan begripa sig på annat än små delar av universums konstruktioner i taget, samtidigt är det du är gjord genom alla kosmos funktioner samtidigt.

Visst du är inte funktionen supernova 999900Kelvingrader just nu men din fysik har det liggandes om situationen skulle uppstå (igen), det betyder inte att ditt samlade mänskliga medvetande kan få ett sånt perspektiv.

En liten kille 11-12 år som jag pratade med i förra veckan hade en intressant teori, han sa.
Citat:
"Om någon åker i en raket jättelänge rakt ut i rymden så kommer dom om jättelänge tillbaka från andra hållet"
Varför tror du det? frågade jag.
Han svarade: Är inte det ganska självklart...

va? varfor?

well ofcourse alla kan fa tro att dom har ratt eller att dom inte har en aning, jag vill bara diskutera den teorin med nagon annan som kanske tanker likadant, eller har en helt annorlunda teori...

Att man kan komma fran andra hallet tror jag ar mojligt ocksa..



men att "matrix" ar runt om oss, och att om man tar det roda pillret, sa har man intrade till andra platser.
sa som medetation tex, jag har aldrig upplevt det, men man kan ta sin till andra dimensioner med det.

Livet ar sa mycket mer, om man valjer att leva det sa

menar du att allt ar ett?

exakt. man ser det man vill se. det man tror pa.
men ett plus ar om man ar oppensinnad ocksa, sa man kan ta for sig av annat

Vi är begränsade i den här kroppen ett tag för att sedan gå upp i totala relativiteten när kroppen ger upp. Det häftiga är om man kan gå in i den totala relativiteten medan man lever i kroppen.
Finns många exempel på indiska helgon som gjort detta. Tex Neem Karoli Baba eller Anandamayi Ma.
Dom hade en fysisk kropp men dom stod helt fria från den samtidigt.

För att förstå universum bör man söka inåt snarare än utåt.

Helt fel. Det är kunskaper och syner utifrån som vi lär oss genom.

Jag antar att du har rätt beroende på vad man vill lära sej om.
Den materiellt baserade vetenskapen som blickar utåt ger svar på materiella frågeställningar. Ju längre bort i universum vi kan se desto mer avlängsna himlakroppar kan vi upptäcka. Det torde dock finnas en gräns för detta vetande.Vi är begränsade av vår mänsklighet. I logiken talar man om att ett subsystem inte kan förstå ett överordnat system och om vi inte transcenderar oss själva (genom introspektion) kommer vi då inte bara att se mer av "samma"?