Hur hantera tankarna? Hjälp?

Ja, hur hanterar folk, ni, era tankar? Blir ni aldrig rädda över det ni tänker eller känner att det spårar ur?

Jag funderade på att lägga denna i filosofiforumet då det är där folk antagligen tänker mest, men samtidigt är det ett psykiskt problem, så kanske borde ligga här ändå?

Jag mår riktigt kasst. Ligger och tänker bara på att vi är ute i universum ute i ingenting typ.. Ja och massa sådana filosofiska tankar och jag tycker snarare det är skrämmande än tillfredsställande! Jag förstår inte hur man hanterar dessa tankar och hur man kan må bra om man tänker dessa?

Jag gör allt jag kan för att försöka hindra dessa tankar..Är det fel metod, borde jag tillåta de? Borde jag prata med någon? (vem isf), hur gör ni själva?

Jag blir typ galen och helt snurrig i hela huvudet :/ Jag orkar heller inte att det går så långt att jag flippar ur igen som jag redan gjort 2 ggr pga tankar av universum, ifrågasatt min existens, världen, allting.. så ja

Hur hanterar ni detta, ge mig tips snälla?

Snälla, men vi här är lika snurrig som du är.

Eller menar du att en massa/ vi här kan fråga dig om hur vi, o. s. v?

Alltså. Du har en grund som är solid. Något som enligt dig är sant. Om dina tankar sedan motsäger din grund vet du att du är fel ute. Annars kan du fortsätta tänka på det.

Att filosofera om existens är ett cirkelresonemang från första början. Om det får dig att må dåligt. Då kanske en del av din "grund" borde vara att. Jag finns. Punkt.

Hur ser ditt sociala liv ut? Det är vanligt förekommande att man lider av existensiell ångest under en depression. Mitt tips till dig är att försöka hitta och fokusera på något du tycker är meningsfullt och om ditt sociala liv är dåligt försöka få bukt på det för att kunna uppnå så mycket "flow" som möjligt i vardagen.

har också ibland fått liknande tankar sen jag var liten. Tankar som att, vad är jag? var är jag? är det jag ser och hör sant? asså jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva men tankar om att mitt liv och allt annat liv bara är meningslöst. Att vi bara är en liten prick i universum.

ALLA finns. Gäller endast för somliga att våga lita på detta.
Sluta lyssna på så många andra och tycker då jag.

Gör typ inget på dagarna som aktivitet för att jag inte "får", mer eller mindre. Eller ja, jag är sjukskriven. Försökte trots läkaren sa att jag inte bör ta ett jobb, ta ett jobb, vilket gjorde att jag spårade ur.. Men ja, just nu är jag sjukskriven..

Försöker ändå hålla igång träning, träffa folk på fika eller krogen lr bara i stan, hänger lite o så me vänner typ Så träffar väl numera folk kanske i alla fall 2-3 ggr i veckan bortsett från gymmet ^^

Jag föreslår att du läser på om hela den filosofiska historien. Folk har filosoferat under årtusenden, många filosofer har filosoferat betydligt längre än du, och de flesta filosofer har inte krackelerat för det. Vem bättre att vända sig till än de som fört ämnet framåt?

Exakt och knappt en prick.. men ja, hur hanterar man tankarna? Några förslag på hur jag kan tänka för att hantera det och hålla en typ balans så det inte går över styr?

Tycker du tankarna är skrämmande´??

Vad rekommenderar du alltså? Ta en kurs i filosofi? Hitta en riktig filosof och prata med? Läsa böcker med filosofiska tankar?

Ja det var ju ett bra tag sen jag fick såna tankar faktiskt men det händer ändå då och då. För mig har det aldrig varit ett riktigt stort problem då det aldrig har hänt sådär jätte ofta alls och sist det hände var väl månader sedan om inte över ett år. Det går nog över av sig självt. Men det är en riktig obehaglig och vidrig känska tills att det går över. Man har bara lust att springa ut och skrika typ. Jag vet inte vad du kan göra men försök att umgås med folk så mycket som möjligt. Om du inte är själv är det mindre risk att tankarna uppstår. För mig har det i princip alltid skett på kvällen/ natten.

Du kan inte få bort tankarna genom att tänka på dom. Du kan inte tänka att du INTE ska få dessa tankar. Så funkar inte psykiska problem. Du får helt enkelt bara skita i dom. Sluta bry dig. Glömma bort det helt enkelt. Men inte genom att tvinga dig att glömma bort det, det går ju givetvis inte heller av samma anledning. Men försök aktivera dig så mycket som möjligt i vardagliga livet som några redan nämnt. Håll inte på med några mediciner och skit men ät gärna mat som innehåller mycket seratonin. Seratonin är ju hjärnans lyckohormon och det finns i psyk tabletter som är till för att motverka depression. Men det finns också i mycket av våran föda.

Kiwi är utmärkt då det innehåller jätte mycket seratonin. Testa helt enkelt att äta mycket kiwi. Jag vet att det låter jätte fjantigt men du kan googla på det så får du se att det är sant. Det kan hjälpa. Och koppla bara av helt enkelt. Skit i dina problem. Bry dig inte. Tänk bara att det inte spelar någon roll.

Lycka till! Och hoppas att det går över.

Du kan inte vara övertygad om att du existerar eller att någonting du tänker är rätt, men det finns något som du kan veta till 100%. Känslan av upplevelser och nuet är 100% äkta.
När du får jobbiga tankar så greppa tag i ett fysiskt objekt, titta och känn det på det.
Helst ska det vara ett vackert och lent objekt. Köp en vacker bergskristall eller något liknande.

Det hjälpte mig under en psykotisk snedtripp på LSD, och det har hjälpt mig vid senare tillfällen i livet också.
Precis, det funkar inte så. Och stretar man emot tankarna så blir de bara plågsammare. Man måste glömma, eller finna mening och lugn i tankarna.