Citat:
Ursprungligen postat av
Dasher
Är (var) en stor del av Krims invånare ukrainare?
Runt 15%.
Citat:
Ursprungligen postat av
Dasher
Jag har hört om ryssar och tatarer och jag minns en SVT intervju med en ukrainska som var mycket kritisk till den ryska invasionen av Donbass, men som samtidigt sa att Krim aldrig varit ukrainskt och hon förstod att de ville lämna.
Hur pass djupt har Krim hunnit sätta sig i den ukrainska folksjälen efter att det överlämnades från Ryssland till Ukraina 1954?
Inte alls. För de ukrainare som definierar sig själva som ukrainare är Krim bara en badstrand och ett ställe att tjäna lite extrapengar på sommaren genom att sälja souvenirer, köra taxi, grilla sjasjliki eller jobba i någon hotellreception. För ryssar är Krim associerat med de två belägringarna av Sevastopol och kampen mot nazismen, med berömda författare och konstnärer, med lyckliga barndomsminnen från sommarläger och med heliga religiösa platser.
Citat:
Ursprungligen postat av
Dasher
Har därmed ett stort folkutbyte skett på Krim efter 1991? Där ryssar ersattes av ukrainare, eller började ryssarna helt magiskt se sig som ukrainare helt plötsligt? Eller är det ingen egentlig skillnad mellan ryssar och ukrainare så det inte spelar någon roll? Upplys mig.
Nej, det skedde inget stort folkutbyte. Det där med "egentlig skillnad" går inte att ge ett entydigt svar på. En del människor (dvs ukrainare och ryssar) tycker att det är skillnad, andra gör det inte, och någon objektiv sanning om det finns ju inte. Är det någon egentlig skillnad på svenskar och smålänningar? Du kan ju tycka, tänka och känna vad som helst om det.
Den ukrainisering som pågått i Ukraina sedan självständigheten påverkade inte Krim mer än på ytan. Vägskyltar var på ukrainska, varorna i affärerna var ukrainska, lilsom texten på etiketterna, man betalade med ukrainska pengar, myndigheter gav ut sin information på ukrainska, folk hade ukrainska pass, osv. På Krim hade den här kampanjen marginell betydelse för folks självuppfattning. De allra flesta ryssar där fortsatte att anse sig själva vara ryssar och de fortsatte att tänka på Krim som ryskt. Om folk hade något ärende till "fastlandet" sade de inte att de skulle "åka till Kiev" utan "till Ukraina". Det fanns ett omfattande missnöje med att påtvingas det ukrainska språket, att lagen inte tillät att man hade ryskt medborgarskap, att ekonomin var så usel och levnadsstandarden så myckte lägre än i det närbelagna ryska Kuban/Krasnodar.