När blir filosofi pretentiöst?

Pretentiös, pretto. Oftast negativt laddade ord. När man filosoferar om avancerade saker, är det pretto? När man filosoferar om något som involverar allt, typ gud, är det pretentiöst? När man filosoferar utan logisk bas?

Kan man vara filosof utan att vara pretentiös?

När man filosoferar för filosoferandets skull kanske. När man brer på med svåra ord och låter djup, men det man säger är utan substans. Annars tycker jag inte filosofi är pretentiöst. Sokrates och Platon känns som att de faktiskt kommer fram till något.

Pretentiös kommer ju av samma ord som pretend, alltså att man försöker låtsas, försöker ge en missvisande bild av något, i den här kontexten förmodligen hur smart och djup man är. Således skulle jag säga att filosofi blir pretentiöst när man försöker framstå som smart, antingen genom att använda svåra ord, eller ord som man inte tror den som lyssnar förstår, eller att man tar upp det i situationer i avseende att visa sig smart snarare än att förmedla information, eller på något annat sätt.

Sen är det väl inte alla som kan se skillnad på någon som är pretentiös och någon som faktiskt är som han beter sig, men att allt man säger om folk inte är sant är väl ingen nyhet. Det känns som att huruvida någon är pretentiös är svårt att avgöra så folk som bara slänger ur sig att andra är pretentiösa har oftast inte en god grund till vad de säger.

Typ. Jag förstår dig inte. Antingen är du pretto eller smartare än mig.
Hur kan jag avgöra vilket?

Om man säger något som den andra inte förstår i syfte att lyfta sig själv eller använder onödigt svåra ord i samma syfte. = Pretto. Seems legit. Men hur kan man veta att det är i syfte att lyfta sig eller om det faktiskt var något viktigt. Kan alla filosofiska idéer bli förstådda om det framförts på rätt sätt?

Jag antar att filosofi blir pretentiöst när man tror att man kan en hel del, fastän man i själva verket mer eller mindre suger, eller på #finare språk# = är oduglig (i de dugligas ögon)

Minns för några år sedan, här, att det var mycket diskussioner om forumdelens vara eller icke vara, och att standarden här hade försämrats.

---

Detta ^^ tror jag är pretentiöst. #sagt av en som varken vill vara pretentiös eller insatt#

Skulle det inte gå att undvika att ses som pretentiös om man är ödmjuk i diskussion? Alltså att de(n) som lyssnar är på samma nivå och att man undviker att uttrycka sig "över" den nivån.

Ifall man sen bryter det så ses man väl som pretentiös(och antagligen är det), iallafall vad jag kan tänka mig.

Det tillhör filosofin. Ganska mycket är nonsens jämfört med andra saker i vardagen, som att överleva eller arbeta. Men jag skulle vilja göra en åtskillnad mellan de som brinner för sina resonemang kontra de som bara njuter av att höra sig själva resonera. Ibland finner jag mig själv landa i den senare kategorin. Dina delfrågor är också av betydelse, jag skulle säga att vokabulären är en bättre indikator än avsaknad av logisk bas eller användandet av avancerade teman.

Som jag ser det så är det mest pretentiöst när folk slutar filosofera själva och istället bara namedroppar namn på filosofer och vad de hade för syn på saker och ting.

Exempelvis:
"- Enligt Kant är det inte..."
"- Fast, Kierkegaard menade..."
"- Nej, för till och med Nietzsche ansåg..."

Filosofi i sig blir nog aldrig pretentiöst i mina ögon; däremot kan en hel del självutnämnda filosofer ibland kännas både pretentiösa och minst sagt kvasiintellektuella...