I fallet med Ukraina och SvP:s reservationslösa stöd till Svoboda är det uppenbart att partiet och flera ledande medlemmar – bland annat Dan Eriksson, Magnus Söderman, Mikael Skillt – har satsat så mycket personlig prestige på projektet att de till varje pris vill rättfärdiga vad som visat sig vara en lika grov som pinsam missbedömning.
Flera av partiets aktivister – inte minst MrSkargard och Straybullet – har också engagerat sig för att försvara partiledningens beslut i stället för att göra det enda ärbara och hållbara, nämligen erkänna att partiet saknade insikt om situationen i Ukraina och kunskap om vad Svoboda står för. De kan inte försvara i princip några av de många oförlåtliga ”snedsteg” Svoboda gjort sig skyldiga till, men försöker ändå på olika, ständigt nya sätt rationalisera varför svenska nationalister har uppmanats att delta i en revolution i wrr främmande land, trots att vad de gör i praktiken är att kratta manegen för en judisk elit.
Ett återkommande argument är att det är bättre att göra någonting än ingenting. Det är ett fullständigt absurt argument. Hur kan det vara bättre att i praktiken bistå ett ökat judiskt inflytande över en europeisk stat än att låta bli? Det spelar ingen roll hur ofta de ”Ukrainafrivilliga” och deras anhängare i Sverige twittrar och kommenterar på forum om hur de själva är judekritiska så länge utfallet av deras insatser ändå blir att Ukraina hamnar under främmande makters ok – möjligen mot deras goda vilja, men med deras goda hjälp.
Hur pass verklighetsfrämmande dessa personer inom SvP är understryks inte bara av den bristfälliga analysen. Ett av de senaste försöken att rationalisera den dråpliga Svoboda-vurmen och ”Ukraina-äventyret” är önskan om att kunna påverka revolutionen och Svoboda i rätt riktning! Hur kan någon vid sina sinnes fulla bruk tro att Magnus Söderman och Mikael Skillt skulle kunna påverka Svoboda, eller revolutionen i stort, i någon som helst mån? Att folk påstår sådant på fullaste allvar är direkt skrämmande. De som på allvar lider av sådan villfarelser saknar verklighetsanknytning på ett direkt farligt plan.
Vemhelst som läser Svobodas partiprogram och betraktar ledningens uttalanden och ageranden inser snabbt att partiet har betydligt fler likheter med Sverigedemokraterna än med Svenskarnas parti. Med de resonemang som framförs till försvar av SvP:s principiella stöd till Svoboda, varför kan vederbörande inte lika gärna engagera sig i Sverigedemokraterna och försöka påverka dem i en positiv riktning? Låter det absurt? Minst lika absurt låter det när SvP-sekterister påstår sig vilja påverka Svoboda, hyller partiet och tror sig kunna ha något som helst relevant inflytande över de stora politiska skeendena.
Det finns säkert många bra ukrainare som deltagit i revolutionen, men det saknar relevans så länge revolutionens ledare saknar lika ädla intentioner, eller åtminstone faller för maktens frestelser, om de någonsin ens förstått att analysera politikens mest grundläggande frågor, vilket verkligen inte tycks vara fallet.
SvP gör ingen positiv skillnad i Ukraina och de av partiets anhängare som frenetiskt försvarar det oförsvarbara förstör inte bara för sig själva utan för svensk nationalism i stort. De sår split inom den ”nationella rörelsen” genom hellre ge sig på de som avslöjar bristerna inom Svoboda och nyktert analyserar hur även denna, ytterligare en i raden av arrangerade revolutioner kommer att påverka den globala politiken och det geopolitiska läget.
Hade något annat parti eller någon annan politiker agerat som Svoboda och Igor Tiahnybok gjort och gör skulle de snabbt fördömas av SvP – för att inte tala om en person som Jonas de Geer. Dock, eftersom partiet nu satsat all sin prestige på fel häst är de scener som utspelar sig smärtsamt pinsamma. Partiledningen är, som vanligt, fullständigt osynliga i det hela. Det är ytterst bekymmersamt. Bevisligen är inget politiskt alternativ i dagens Sverige, liksom i Ukraina, tillräckligt kapabla, kunniga och konstruktiva för att besitta den förmåga till intelligens, taktik, ledarskap och handlingskraft som tarvas för att rädda vårt folk.
Den så kallade ”rörelsen” måste förstöras och försvinna. Och på dess ruiner måste nytt liv blomstra om vi inte ska gå under. Vi har alla möjligheter, alla, men de förstörs av sekterister likt de mest tongivande gaphalsarna inom SvP. När de väl har tystnat kan förnuftets och framtidstrons röster åter göra sig hörda, inte bara internt, utan i samtal med hela det svenska folket.
Rörelsen har fallit sönder på grund av uppenbar inkompetens, feghet, populism, galenskap och ren idioti. Vem får skulden? Nationell.nu. Förhoppningsvis kommer sönderfallet leda till att alla destruktiva och ynkliga förrädare en gång för alla rensas ut och upp reser sig en rörelse värd Namnet och Segern.
http://www.nationell.nu/2014/03/05/f...orier-pa-expo/
Flera av partiets aktivister – inte minst MrSkargard och Straybullet – har också engagerat sig för att försvara partiledningens beslut i stället för att göra det enda ärbara och hållbara, nämligen erkänna att partiet saknade insikt om situationen i Ukraina och kunskap om vad Svoboda står för. De kan inte försvara i princip några av de många oförlåtliga ”snedsteg” Svoboda gjort sig skyldiga till, men försöker ändå på olika, ständigt nya sätt rationalisera varför svenska nationalister har uppmanats att delta i en revolution i wrr främmande land, trots att vad de gör i praktiken är att kratta manegen för en judisk elit.
Ett återkommande argument är att det är bättre att göra någonting än ingenting. Det är ett fullständigt absurt argument. Hur kan det vara bättre att i praktiken bistå ett ökat judiskt inflytande över en europeisk stat än att låta bli? Det spelar ingen roll hur ofta de ”Ukrainafrivilliga” och deras anhängare i Sverige twittrar och kommenterar på forum om hur de själva är judekritiska så länge utfallet av deras insatser ändå blir att Ukraina hamnar under främmande makters ok – möjligen mot deras goda vilja, men med deras goda hjälp.
Hur pass verklighetsfrämmande dessa personer inom SvP är understryks inte bara av den bristfälliga analysen. Ett av de senaste försöken att rationalisera den dråpliga Svoboda-vurmen och ”Ukraina-äventyret” är önskan om att kunna påverka revolutionen och Svoboda i rätt riktning! Hur kan någon vid sina sinnes fulla bruk tro att Magnus Söderman och Mikael Skillt skulle kunna påverka Svoboda, eller revolutionen i stort, i någon som helst mån? Att folk påstår sådant på fullaste allvar är direkt skrämmande. De som på allvar lider av sådan villfarelser saknar verklighetsanknytning på ett direkt farligt plan.
Vemhelst som läser Svobodas partiprogram och betraktar ledningens uttalanden och ageranden inser snabbt att partiet har betydligt fler likheter med Sverigedemokraterna än med Svenskarnas parti. Med de resonemang som framförs till försvar av SvP:s principiella stöd till Svoboda, varför kan vederbörande inte lika gärna engagera sig i Sverigedemokraterna och försöka påverka dem i en positiv riktning? Låter det absurt? Minst lika absurt låter det när SvP-sekterister påstår sig vilja påverka Svoboda, hyller partiet och tror sig kunna ha något som helst relevant inflytande över de stora politiska skeendena.
Det finns säkert många bra ukrainare som deltagit i revolutionen, men det saknar relevans så länge revolutionens ledare saknar lika ädla intentioner, eller åtminstone faller för maktens frestelser, om de någonsin ens förstått att analysera politikens mest grundläggande frågor, vilket verkligen inte tycks vara fallet.
SvP gör ingen positiv skillnad i Ukraina och de av partiets anhängare som frenetiskt försvarar det oförsvarbara förstör inte bara för sig själva utan för svensk nationalism i stort. De sår split inom den ”nationella rörelsen” genom hellre ge sig på de som avslöjar bristerna inom Svoboda och nyktert analyserar hur även denna, ytterligare en i raden av arrangerade revolutioner kommer att påverka den globala politiken och det geopolitiska läget.
Hade något annat parti eller någon annan politiker agerat som Svoboda och Igor Tiahnybok gjort och gör skulle de snabbt fördömas av SvP – för att inte tala om en person som Jonas de Geer. Dock, eftersom partiet nu satsat all sin prestige på fel häst är de scener som utspelar sig smärtsamt pinsamma. Partiledningen är, som vanligt, fullständigt osynliga i det hela. Det är ytterst bekymmersamt. Bevisligen är inget politiskt alternativ i dagens Sverige, liksom i Ukraina, tillräckligt kapabla, kunniga och konstruktiva för att besitta den förmåga till intelligens, taktik, ledarskap och handlingskraft som tarvas för att rädda vårt folk.
Den så kallade ”rörelsen” måste förstöras och försvinna. Och på dess ruiner måste nytt liv blomstra om vi inte ska gå under. Vi har alla möjligheter, alla, men de förstörs av sekterister likt de mest tongivande gaphalsarna inom SvP. När de väl har tystnat kan förnuftets och framtidstrons röster åter göra sig hörda, inte bara internt, utan i samtal med hela det svenska folket.
Rörelsen har fallit sönder på grund av uppenbar inkompetens, feghet, populism, galenskap och ren idioti. Vem får skulden? Nationell.nu. Förhoppningsvis kommer sönderfallet leda till att alla destruktiva och ynkliga förrädare en gång för alla rensas ut och upp reser sig en rörelse värd Namnet och Segern.
http://www.nationell.nu/2014/03/05/f...orier-pa-expo/