Nu när livet är enkelriktat, vad gå det nu ut på?

Blir så himla bestört och trött på och över samhället ibland, speciellt mysiga surdegs-moral Sverige. Men för att gå till topic:

Nu när det inte är "okej" att rösta på SD (jag vet att många röstar på dem, min poäng är att gängse uppfattning, den "etablerade" moralen säger att det är fel); nu när det inte är okej att vara för rik och mallig över det; nu när det inte är okej att äta hur mycket mat man vill eller slänga hur mycket mat man vill; nu när det inte är okej att driva med folk och grupper (för att folk kan bli ledsna i ögat); nu när det inte är okej att vara totalt politiskt oinsatt; nu när det inte är okej att ej ha facebook; nu när det inte är okej att vara singel; nu när det inte är okej att tycka illa om folk som är överviktiga, men det är okej att tycka illa om rökare, men inte för hård kritik dock; nu när det inte är okej att över huvud taget tycka illa om folk - annat än dem som "stör" den generella pulsen - för att vi alla behöver hålla ihop, alla skall med! Så vad fan går livet nu ut på?

Går livet ut på att vi "bara" skall födas, gå i skolan och få goda betyg/kunskaper och vänner/kontakter, jobba, skaffa egna barn, umgås, och vara snälla, för att sedan dö?

Äh! Fy fan vad tråkigt det låter!!

Era tankar på detta? Känns inte livet för inrutat, och övermoraliserat?

Nu när kulturmarxisterna och annat pack ska lägga sig i allt så får man koppla bort sig en del från samhället och fokusera på sig själv och sin familj. Livet går ut på att umgås med och uppskatta sina nära och kära.

Detta är ett problem för alla som inte är liberala.

Jag undrar detsamma. Hur ser egentligen meningen med livet ut för de som vill att regimen ska kontrollera varenda aspekt av ens liv?

När jag får höra fascister, diverse socialister och andra typer av statister tala, så låter det ofta som om hälsa är det ultimata målet för alla vare sig de vill eller ej. Är det korrekt?

Håller med dig på varje "punkt". Men det är ju inte bra om man kopplar bort sig för mycket, kanske, så att dårarna får för mycket fotfäste.


Psykisk hälsa lär man inte få dock i detta samhälle.

Så många människor blir utanför av all den här skiten (ursäkta ordvalet) som förs utav förljugna politiker och korrupta medier. "Alla ska med men om du inte tycker som oss så får du ändå inte vara med." Hyckleri är vad det är, splittringspolitik och tjafs.
Man får helt enkelt inte tycka eller göra som man vill längre, då blir man utstött.
SD hävdar ju också att resten av alla partier förespråkar splittringspolitik, sanningen är ju att dom tyvärr också gör det eftersom det enda dom vill göra är att integrera invandrare och minska invandringen, inte kämpa emot den splittringspolitik som nu förs.

Varför handlar allt egentligen om politik, det är så förbannat tråkigt att bli arg varje gång man läser tidningen på grund av dessa dumma jävla idéer som idiotiska kulturmarxister uttalar sig om, invandrare som gör hatbrott och så vidare. Tyvärr är det ju också så att hatbrott mot svenskar knappt blir uppmärksammade i "vanliga" tidningar, man måste vända sig till helt andra källor.

Tycker "vårat" samhälle suger livslusten ur människor och jag förstår varför så många skiter i att sätta sig in i politik och bara lever sina vanliga svenssonliv utan att bry sig om någonting som inte drabbar dem.
Samtidigt förstår jag inte hur man kan vara så trångsynt att man struntar i alla problem och skiter i framtiden för sina barn istället för att bara läsa på och rösta på något som man tycker låter lovande istället.

Men det är väl såhär livet ska vara, du ska vara deprimerad för resten av ditt liv och kämpa dig igenom veckorna för att kunna supa dig redlös hela helgen. När du inte orkar det längre så skaffar du barn, bara för att du ska kunna orka några år till. När barnen sedan har växt upp så är du förhoppningsvis pensionär, problemet är bara att samhället inte har förändrats till det bättre för du var inte den som försökte göra det till någonting bättre.

När du sedan dör så blir du säkert ihågkommen av dina barn och barnbarn men vad hade du egentligen för livskvalitet? Och vilka kommer ihåg dig efter det?

du kan ju alltid resa och göra äventyr, ingen som tvingar dig att leva de tråkiga svensson livet

En ytterst meningslös text du skrivit här. Nej, livet är varken inrutat eller övermoraliserat. Samhällsvärderingarna må vara det men du bestämmer själv över hur du vill leva.

Du bor i ett av världens bästa länder (ekonomiskt sett), du har oändligt med möjligheter. Lev som svensson, luffare, bidragstagande latmask, hårt jobbande företagare som pensionerar sig tidigt, hårt jobbande företagare som jobbar till döden, artist, rockstjärna, sälj knark och bli rik--->pensionera dig till bahamas som 30-åring, langa vapen och pensionera dig tidigt, börja äventyra på fritiden, börja med extremsporter.


Seriöst, så fort du inser att vad andra tycker om dig inte har någon mening alls så kommer du att vara lycklig och inse att du kan göra vad du vill (bortsett från mord och våldtäkt kanske, det skulle inte ens jag börja med och jag är ganska amoralisk av mig).

Vad du vill i livet handlar egentligen bara om hur stor "risk" du är villig att ta för att nå dina mål ( med knark är det snabbt men det kan skita sig, med utbildning är det långsamt men säkert), när du nått dem så kan du göra vad du vill resten av livet.

Jaha, så om man inte trivs med något så måste man fly?


Jepp, sådan är jag, ytterst meningslös.


Kan inte du maila folkliga representanter i utvalda länder, angående ditt budskap? För du ser, det finns miljontals människor som inte håller med dig. Men det är klart, är man exempelvis 10-år gammal och inte vill bli bortgift så är det ju väldigt enkelt att slå ner sina föräldrar.


Och här kan du maila deprimerade och psykiskt sjuka människor! Du behöver bara förklara för dem, att det är okej att vara ett nervvrak, så länge man är lycklig. Shit, mannen, du är smart!


Jaha, och jag trodde att det var viktigt för barn att ha föräldrar som älskade dem. Men det är klart, känslor är ju överskattat. Allt vi behöver är ju lycka, och det är ju ingen känsla!


Du borde också maila Hans Rosling och Bill Gates. För ty, du mannen är ett geni! Och de kan hjälpa dig hjälpa hela Mänskligheten! Feel the power! Kupera bollarna, och tajta till kalsonger, så går vi och tar en Mai Tai på Tahiti om 3 dagar? Jag bjuder! Eftersom att jag känner mig så blåst.. dina ord har verkligen förändrat mig, och släppt mig fri ur min existentiella bur. Och tänk, att buren var påhittad av mitt eget ego! Crazy.

Orkar inte svara på alla dina konstiga påhopp men ja, din "bur" är helt skapad av dig själv. Sen förstår jag inte varför du tar upp bortgifte av barn i mellanöstern då vi bor i Sverige och tråden handlade om DIG och vad DU vill göra i ditt liv.

Vill du skapa en gnälltråd så finns det mycket värre saker i världen att må dåligt över än bortgiftande av flickor i Afghanistan.

Det enda man kan göra är att göra sig av med alla illusioner man fått med sig i livet av familj, skola etc. pga övermoraliserande, t.ex. fanatiska naiva idéer som att livet är något fint och att olika former av sex (samkönat, olikkönat, åldersbaserat (jag exkluderar pedofili och hebefili här, det är beteende som inte bör accepteras i naturen eller samhället, det uppfattar jag bara som skadligt för barns utveckling)) är "fel" och "tabu". Rasismen och feminismen är några av dessa kulturella missfoster.

Vi måste kunna spola all naivitet, falsk moral och vrickad optimism för att bana väg för mer positiv realism/pessimism om man så vill. "Positiv pessimism" innebär i princip att vi drar slutsatser där vi inte hoppas allt för mycket. Vi drömmer och tänker, men vi låter oss inte överröstas av vår inre vilja. Vi måste inse att verkligheten som vi ser den är allt vi har, vi kan inte hipp som happ tillskriva den massa filosofisk mening och icke-mening. Ens åsikter är antagligen långt ifrån vad man kan komma sanningen, sett till vetenskapens utveckling över tid från helt cp-skadad religion till en skeptisk, empirisk och evidensbaserad inriktning som faktiskt kan ge nyktra svar på hur universum fungerar, utifrån vårt mänskliga perspektiv.

Se! Nej, tråden handlar varken om MIG eller vad JAG vill GÖRA.

Jag gav dig svaret jag gav för att du började blanda in en massa konstiga faktorer som handlade om att överge moral. Se istället inlägget direkt under ditt, det var vettigt, och handlade om det jag undrade om.

Sedan så är det som händer i övriga världen också viktigt för oss i Sverige. Eller du kanske inte tror hedersmord existerar i Sverige?

Vadå "konstiga faktorer"? Du frågade hur man får mening i livet då du anser att det är enkelriktat. Jag gav dig ett ultimatum: antingen lever du som alla andra eller så skaffar du dig en egen uppfattning om hur livet skall vara och vilka regler du följer. Mycket enkelt.