Revisionism som revisionism?

Vad gäller rykten om Treblinka och Belzec; Ingen kan där med säkerhet belägga alla de metoder som användes för massavlivning.

Topic är hurvida man skall få frågasätta historiska "fakta" utan risk för att bli hånad.

/Mod

Ezzelino:
Visst vore det önskvärt att all historiska skeenden fritt och offentligt kunde ifrågasättas utan att individer ska straffas för att de "tänker fel" - historievetenskap är ofrånkomligen i mångt och mycket en fråga om tolkningar, perspektiv, vad man väljer att framhäva, vilka dokument man fäster störst vikt vid.
http://forum.flashback.info/scandina...02&postcount=4

Bolt:
Du måste kunna leda i bevis att alla judar i Europa samstämmigt beslöt sig ljuga om förföljelse och massmord, och när detta beslutet samstämmigt togs.
http://forum.flashback.info/scandina...42&postcount=9

Liksom i all historisk forskning så handlar det om att jämka material, sortera bort. Vissa grejer kan med ens avvisas; folk kan minnas fel, dokument och bilder förväxlas, politiska motiv att överdrivas osv. Det pågår ännu till denna dag förintelseforskning. Hade man nöjt sig med att göra krigsrykten till den faktiska sanningen fanns det ingen anledning att forsätta forska efter 1945.
http://forum.flashback.info/scandina...8&postcount=12

C.B.G.:

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att begreppet 'revisionism' tycks vara föremål för en vantolkning på det här forumet. Det handlar inte, som många tycks tro, att skriva om historien. Så här skriver Richard Evans :

"Historisk revidering av viktiga händelser handlar inte om att diskutera dessa händelser faktiska existens; snarare handlar det om den historiska tolkningen av dem - om deras allmänna orsaker och konsekvenser."

Och här följer ytterligare några intryck samlade under samtal med omkring tretti eller trettiofem kvinnor och unga flickor.
De beklagade sig alla över att de ungerska pilkorsmännen1 varit långt grymmare än senare tyskarna.”Vi fruktade dem, emedan de hatade oss. Tyskarna uppförde sig helt och hållet likgiltigt gentemot oss. De var sakliga och kalla. De vinkades oss till sig eller visslade på oss och så avgjordes vem som skulle leva och vem som skulle dö.”
De flyktingar som hör hemma i Nord-Siebenbürgen trodde till en början då de arresterades att de skulle skickas till en ungersk arbetstjänst eller något motsvarande. Men följande morgon, då de redan befann sig i Slovakien, hade de fått klart för sig att det nu ”var ute med dem”. Föräldrarna uppmanade sina barn att kasta sig ut från de framåtsusande vagnarna nattetid, ”något värre kan du ändå inte råka ut för än det som väntar dig, och om du hoppar kan du kanske klara dig”. ”SS/soldater kom in till oss i vagnarna och fordrade att få våra värdeföremål men också sådana saker som handskar, näsdukar och andra småsaker och motiverade sin anhållan med: ”Ni kommer ändå inte längre att behöva det”. Pengar och guld gav vi dem inte, men de nöjde sig med den allra minsta näsduk och lämnade oss igen.” Men den natten kastade de alla ut sina smycken och sedlar genom vagnsdörrarna för att de inte senare skulle straffas, om man fann dessa värdeföremål hos dem.
Som det hemskaste av alla skräckmoment nämnde de ”det första urvalet” i Auschwitz. Då skilde man nämligen familjemedlemmarna från varandra ”och det kan vi aldrig i livet glömma.” Dessa uppskakande scener skildrar de alla så levande att man tycker sig själv uppleva vad de gått igenom. ”I Auschwitz träffade vi också de första förfärliga polackerna, men senare också många andra. De pekade på en stor skorsten och sade att vi i den rök som steg upp ur den kunde se det sista av våra käraste. Då trodde vi dem inte. Den sista tiden i Auschwitz innan lägret måste utrymmas hade tyskarna inte tillräckligt med gas och därför var offren endast bedövade när de kom in i krematoriet. Det var fruktansvärda skrik som trängde ut ur ugnarna, när de vaknade upp i hettan. Nätterna igenom måste vi höra deras rop och kunde inte sova.”
”Men fångvaktarna var inte alltid onda människor. De som hörde till armén kunde till och med komma till oss med ett tröstande ord. ”Ni kommer snart att bli befriade och då blir ni långt mera fria än vi”, sade de.(”)2
2 : Författaren glömmer citat-tecken ibland.

Parafras:

"Historisk revidering av Gudsföreställningen handlar inte om att diskutera Guds faktiska existens; snarare handlar det om den historiska tolkningen av Gud - om Gudsföreställningens allmänna orsaker och konsekvenser."

"German Jewry, which found its temporary end during the Nazi period, was one of the most interesting and for modern Jewish history most influential centers of European Jewry. During the era of emancipation, i.e. in the second half of the nineteenth and in the early twentieth century, it had experienced a meteoric rise.... It had fully participated in the rapid industrial rise of Imperial Germany, made a substantial contribution to it and acquired a renowned position in German economic life. Seen from the economic point of view, no Jewish minority in any other country, not even that in America could possibly compete with the German Jews. They were involved in large scale banking, a situation unparallelled elsewhere, and, by way of high finance, they had also penetrated German industry. A considerable portion of the wholesale trade was Jewish. They controlled even such branches of industry which is in general not in Jewish hands. Examples are shipping or the electrical industry, and names such as Ballin and Rathenau do confirm this statement. I hardly know of any other branch of emancipated Jewry in Europe or the American continent that was as deeply rooted in the general economy as was German Jewry. American Jews of today are absolutely as well as relatively richer than the German Jews were at the time, it is true, but even in America with its unlimited possibilities the Jews have not succeeded in penetrating into the central spheres of industry (steel, iron, heavy industry, high finance, shipping), as was the case in Germany.

Their position in the intellectual life of the country was equally unique. In literature, they were represented by illustrious names. The theatre was largely in their hands. The daily press, above all its internationally influential sector, was essentually owned by Jews or controlled by them. As paradoxical as this may sound today, after the Hitler era, I have no hesitation to say that hardly any section of the Jewish people has made such extensive use of the emancipation offered to them in the nineteenth century as the German Jews! In short, the history of the Jews in Germany from 1870 to 1933 is probably the most glorious rise that has ever been achieved by any branch of the Jewish people". (p. 116)

"The majority of the German Jews were never fully assimilated and were much more Jewish than the Jews in other West European countries". (p.120)

"My work in those years was essentially of a propagandistic nature. I was too young and unknown to play a part in the leading circles of Germany, let alone of world Zionism, which was partially controlled from Berlin". (p. 121)

"Även om jag inte själv förnekar förintelsen, så tycker jag det är ganska konstigt att folk inte ska få göra det utan att bli häcklade för det, eftersom det finns så mycket annat som "får" förnekas. Som exempel nu kommer jag på att det uppdagades att de vita bussarna inte räddade lika många människor som man tidigare trott (och några andra saker också), samt att det har hävdats att Kalle Dussin inte var en sån hyvens kille som vi kanske vill tro. Allt eller ingenting tycker jag."

Du får lov att prata så man förstår här. Tungomål har i alla fall jag svårt att förstå.

"Historisk revidering av viktiga händelser handlar inte om att diskutera dessa händelser faktiska existens; snarare handlar det om den historiska tolkningen av dem - om deras allmänna orsaker och konsekvenser."

The world has by this time discovered that it is impossible to destroy the Jews. The attempt to extirpate them has been made under the most favourable auspices and on the largest scale; the most considerable means that man could command have been pertinaciously applied to this object for the longest period of recorded time. Egyptian pharaohs, Assyrian kings, Roman emperors, Scandinavian crusaders, Gothic princes, and holy inquisitors, have alike devoted their energies to the fulfilment of this common purpose. expatriation, exile, captivity, confiscation, torture on the most ingenious and massacre on the most extensive scale, a curious system of degrading customs and debasing laws which would have broken the heart of any other people, have been tried, and in vain. The Jews, after all this havoc, are probably more numerous at this date than they were during the reign of Solomon the wise, are found in all lands, and unfortunately prospering in most. All which proves, that it is in vain for man to attempt to baffle the inexorable law of nature which has decreed that a superior race shall never be destroyed or absorbed by an inferior.
Från Lord George Bentinck: A Political Biography 1852

I believe that the Holocaust was a watershed event in human history -- the most extreme case of genocide that has yet occurred. What distinguishes it from other genocides are two factors: first, the totality and scope of intent -- that is, the goal of killing every last Jew, man, and women, and child, throughout the reach of the Nazi empire; and second, the means employed -- namely, the harnessing to the adminstrative/bureacratic and technological capacities of a modern nation-state and western scientific culture. If these elements distinguish the Nazi Final Solution both from other genocides in history and from the Nazi regime’s prior policies of population decimation and genocide, it is not a trivial historical question to ask when Hitler and the Nazis committed themselves to this vision of murdering all the Jews of Europe through the most modern and efficient methods available to them.
Second, there is a need for Holocaust scholars in particular to get the facts right because there are people who do not wish us well. They stand malevolently prepared to exploit our professional mistakes and shortcomings for their own political agenda. From my experience as an expert witness in the Zündel and Irving trials, I know that this issue is one of their focal points of attack. I do not wish to make their dishonest task easier.
Third, this issue has wider ramifications. Only when we know when and how these decisions were taken can we responsibly ask why they were taken and why they were obeyed and implemented. From that earliest master historian, Thucydides, to the present, the study of decision-making has been a key approach used by historians to shed light on other issues. The decision-making process behind the Final Solution is no exception, in my opinion.
And finally, a study of decision-making restores a necessary sense of contingency and human agency. Many causal factors that historians discuss are indeed impersonal and structural—for instance, demography, climate, natural resources, and epidemics—and they set important parameters within which human beings make history. But in order to avoid explaining the past in terms of determinism and inevitability, the study of decision-making is a useful corrective.

Du måste kunna leda i bevis att alla judar i Europa samstämmigt beslöt sig ljuga om förföljelse och massmord, och när detta beslutet samstämmigt togs.

Vad säger du om denna mycket enkla och politiskt korrekta förklaring då?
Judarna, med sin tradition av bildning och världstillvända religion, och möjligen goda gener, har gång på gång, tack vare detta skaffat sig höga positioner i de samhäller de kommit till. Eftersom de med sin mytologi är sammansvetsade i en gemensam uppfattning om sin utvaldhet (vilket säkert kan ge en placeboeffekt på självförtroendet) och sin utsatthet (vilket skapar en kultur av intern hjälpsamhet) var de tidiga med det idag populära nätverksbyggandet.