Citat:
Och?
Sällskapet besökte två ishallar i Houston. Enligt vittnesmål från någon av de andra två prövade David Ferrie, men ansåg sig vara i för dålig form och pratade hellre med personalen om skötsel och drift.
(Ferrie hade nyligen fått betalt för jobb han gjort åt advokaten Wray Gills. Dessutom hade han fått någon form av avgångsvederlag efter att tvingats sluta som pilot åt ett flygbolag efter sitt "crimes against nature".
Han letade efter något att investera sina pengar i. Tydligen köpte han och Al en bensinstation ihop, men det skedde tidigast 1964, alltså efter mordet på JFK. Samma bensinstation som Perry Russo såg David Ferrie och Clay Shaw ihop.)
(Ferrie hade nyligen fått betalt för jobb han gjort åt advokaten Wray Gills. Dessutom hade han fått någon form av avgångsvederlag efter att tvingats sluta som pilot åt ett flygbolag efter sitt "crimes against nature".
Han letade efter något att investera sina pengar i. Tydligen köpte han och Al en bensinstation ihop, men det skedde tidigast 1964, alltså efter mordet på JFK. Samma bensinstation som Perry Russo såg David Ferrie och Clay Shaw ihop.)
Citat:
Igen, Ferrie var inget "vittne". Han var misstänkt för delaktighet i mordet på JFK.
Den här uppgiften kommer tre år efter mordet, typ december 1966, alltså ca 2 månader innan David Ferrie dog. Vid obduktionen fann man gammal ärrvävnad i hjärnan, som tecken på att David Ferrie haft flera mindre tidigare blödningar. Han var allmänt vid dålig hälsa. Som vanligt får man bäst uppgifter av vittnen ju närmare inpå en händelse vittnesmålet avges.
- Att han inte nämner något om gåsjakt i Galveston under det första förhöret tre dagar efter mordet väcker då istället frågan om varför han inte gjorde det.
- Att han därpå, konfronterad av Garrison, liksom kommer på att, , gör ju inte det hela mindre suspekt.
Citat:
Och då återstår som sagt frågan om varför de åkte till Galveston för att jaga gäss, samt att de först när de var framme 'kom på att de hade glömt gevären'.
Kanske också en anledning för tre vuxna män att inte lasta bilen full med skjutvapen och resa till Texas. Omständigheterna kring resan finns angivna tidigare i tråden.
Inga konstigheter här, tycker PekkariP1.
Citat:
Igen, Garrison hävdade inte att det här utgjorde 100% proof för Jack Martin var sanningsenlig när han berättade om att Ferrie i bil begav sig till Houston/Galveston, endast att det i sammanhanget var ännu ett kuriöst sammanträffande.
Breck Wall, Joe P och Jack Ruby var i samma bransh och sågs flera gånger i veckan, vad är det för konstigt att man ringer till varandra i samband med att en stor dramatisk händelse inträffat? Breck Wall var nyvald ordförande för det fackförbund som organiserade artister.
Och vad gäller Breck Wall, så jo, som fackföreningsordförande så var han säkerligen kontrollerad av Maffian, precis som det stora flertalet var vid tiden. Och nej, det finns ingenting som säger att han kan ha varit instrumentell i konspirationen bakom mordet.
Citat:
Han levde som i princip alla andra homosexuella vid den tiden, ett dubbelliv.
I ett utdrag från Clay Shaws dagbok undrar han varför någon kan tro att han, den rutinerade affärsmannen, skulle ingå i en mordkonspiration med de två knäppgökarna Oswald och Ferrie. Detta samtidigt som en tredje person, Perry Russo, är närvarande utan att ingå i konspirationen.
Jfr med t.ex. J. Edgar Hoover.
Citat:
Fast här så var han förvisso anställd av Bannister som just, privatdetektiv.
Privatdetektiven Jack Martin ansåg också att han var medicinsk doktor, överste och biskop. Säkert kunde han visa upp papper på det.
Citat:
Igen, det finns ingenting som står och faller med Jack Martins tillförlitlighet.
I ett ögonblick av klarsyn kallade Garrison honom för ett helt opålitligt fyllo. Vad jag vet vittnade inte Jack Martin under rättegången.
Citat:
1. Han litade på att FBI skulle utreda Ferrie när han lämnade över honom till dem.
Varför fortsatte Garrison inte utredningen 1963 när det begav sig?
2. Det var när han tre år senare av en tillfällighet samspråkade med senatorn Russel Long (LA) som han intresserade sig för mordet igen:
Then one day that autumn I had a chance conversation with Russell Long, the United States senator from Louisiana. The subject of Kennedy’s assassination arose. To this day I recall his words: “Those fellows on the Warren Commission were dead wrong,” he said in his blunt fashion. “There’s no way in the world that one man could have shot up Jack Kennedy that way.”Och det i synnerhet när han beställde Warrenkommissionens rapport med alla volymer och då upptäckte hur illa det verkligen låg till.
