Bo nära föräldrarna?

Ni som bor långtifrån era föräldrar, hur känns det för er? Önskar ni att ni bodde i närheten av dem? Några fördelar?

För egen del bor jag i en stad jag känner mig hemma i och jag har föräldrarna 10 mil härifrån. För tillfället bor jag ensam och brukar hälsa på dem en gång i månaden som mest. Tryggheten att ha dem nära hjälper mig mycket.

Borde man bo nära sina föräldrar eller ska jag flytta 50 mil söderut och jobba?

Jag bor i samma stad som mina föräldrar. tycker det är väldigt skönt då jag kan få barnvakt nästan när som helst. =)

Det är bara du som kan svara på det.

Själv bor jag ≈60 mil från min mamma (≈120mil från pappa, som jag dock inte växt upp med). Träffar dom båda ca två veckor om året. Räcker gott och väl...

Om du är bekväm med att ha dom nära så lär du ju sakna det om du flyttar längre bort. Väg upp för och nackdelarna. Mina föräldrar är över 60 och behöver hjälp med mycket så jag försöker hålla mig i kranskommunerna. Dom har redan en unge som flyttade ur länet och är på gränsen till bruten kontakt och ser hur det tär på mina päron. Man är ju inte känslolös.

Tanken att lämna dem gör ont och jag är i övrigt en ganska ensam person och detta påverkar mig ytterligare. Jag har varit arbetslös i 2 år dessutom och har snart inga andra val än att tacka ja till jobbet.

Jag kommer sakna dem, men är det värt att flytta till en helt främmande stad för jobbets skull?

Så du är i ett ultimatum? Du kan ju försöka i 6-12 månader och se hur det går. Bara du försöker hålla kontakten.

Jag tycker att det vore skönt att ha föräldrarna nära, inte för nära dock. Känner en person som är nästintill granne med sina svärföräldrar, de hälsar ju såklart på hela tiden oannonserat. Typ 20 min med bil hade varit lagom... Främst är det ju i så fall om man får barn som det vore skönt att ha dem nära...

Å andra sidan om man försöker prioritera olika saker, som ex. flytta för ett förhållande eller jobb, så ska man nog prioritera föräldrarna under. Bor de ute i vildmarken så får man nog släppa lyxen att ha dem nära, för att själv kunna ha ett liv, en karriär och en familj exempelvis.

Japp, dessvärre är jobbet så att jag måste binda mig i minst 1 år för utbildningens skull. Lön och allt sånt är extremt bra men jag mår lite dåligt över den tanken och föräldrarna tycker att jag borde stanna kvar trots att det är jobb det handlar om.


De bor i grannstaden och har väl ett ganska skralt socialt liv, familjerelationen är därför kommit att bli viktig.

Tack för era svar!

Bor ca 2 timmars bilfärd från mina föräldrar. Vi står dock inte varandra så nära så jag tycker det är lagom. Vi pratar på telefon varannan vecka, ses kanske 4-5 ggr per år. Inget jag lider av, även om jag vet att de vill ha mer kontakt.

Usch då! Jag förstår att det är viktigt för dig. Men har du inte mycket fler val på jobbfronten kanske du måste ta det. Kanske ni kan fixa någon ny tradition att ni har en dag i veckan/månaden som ni ses och gör något speciellt ni tycker om. Och prata ofta i telefon. Kanske du kan lära päronen att använda skype eller något liknande.

Jag bor 9 mil ifrån och har inga problem då jag är en ensamvarg.

Förresten bor jag just nu 28 mil från min släkt, för studier. Det har faktiskt stärkt min relation till mina föräldrar för att man får lite distans och hinner sakna dem. Träffar dem 4-5 ggr per år just nu. Det gör ju att man faktiskt gör något speciellt när man väl träffar dem, istället för "vardagshäng" om man är där titt som tätt.