När är man vid liv?

När anser ni att en människa är vid liv?
ex. stänger de av respiratorn när folk är hjärndöda , men jag undrar bara om man inte kan drömma eller något när man är s.k hjärndöd.. hur kan man vara så säker?

Jag anser att en människa är vid liv sålänge som denne väcker tankar och känslor hos andra. Ofta lever delar av andra vidare genom barn som delar stora delar genetiskt material och rätt hanterat blir det en form av odödlighet. Att fundera på när livet tar slut känns lite småsvårt utan att ha definerat meningen med livet först och kanske är det bättre att börja i den änden.

De mycke svårt att definiera.

Men jag anser att en människa är vid liv så länge hon tänker el drömmer.

Jag tycker det är en jättesvår fråga, som bara blir svårare för varje år som går. Det var lättare förr när Herren kallade hem de sina när han kände för det.

Nuförtiden gör doktorerna ett så bra jobb att en massa stackare ligger och svävar mellan liv och död.

En människa (eller varelse) är vid liv så länge det avger livstecken. Sen kan det diskuterars om hur dräglit ett liv som hjärndöd är.

Hjärndöd betyder just att ingen aktivitet pågår i hjärnan och att det är oåterkalligt. Man kan kolla om någon är hjärndöd genom t ex ett EEG. Neuroner (hjärnceller) kommunicerar genom små elektriska impulser vilka man kan mäta genom att placera elektroder på skalpen. På så vis kan man mäta ifall det alls pågår någon aktivitet i hjärnan.

Så för mig är hjärndöd = heldöd.

Det hela är ju en ganska enkel fråga om man bara håller sig till de biologiska aspekterna.

Man lever så länge kroppen fungerer d v s förbränner energi i samband med att hjärnan inte är som ovan definierat "hjärndöd"

I andra änden är man vid liv i samma ögonblick ägget befruktas i livmodern.

Jag anser att livet sitteri befinnandet, alltså i tankarna och kan man inte tänka utan är 'hjärndöd' finns det inte mkt levande kvar. För vem kan egentligen kalla det att ligga vid respirator och hållas igång rent biologiskt med hjälp av maskiner för att leva?

Däremot slog det mig i skrivandets stund att om man skulle bli förlamad i hela kroppen men har sitt befinnande kvar och hjärnan fungerar, lever man även då?

Tycker att den här tråden har två olika typ av inlägg. De som svarar på när det vetenskapliga livet börjar och slutar samt folks åsikter om vad som är ett drägligt liv. Då det senare inte hör till tråden tycker jag vi skippar dessa och därmed citatet ovan.

Liv är celler som fungerar. Så länge en cell fungerar så är det liv. Från minsta bakterie till en elefant. Man måste ju tänka på att det finns annat liv än mänskligt liv. Blåbärsris har ju knappst en hjärna men lever likt förbannat.

Tråden började med en fråga hur man kan veta om en människa är hjärndöd eller inte och det besvarades.




Om du vill läsa mer om det kan jag rekommendera Rolad Dahls novell "William and Mary" som finns i novellsamlingen "Kiss kiss"

En till om samma tema: Dalton Trumbo - "Johnny Got His Gun"

Kan ju tillägga att den boken är fruktansvärt bra, läs den!

När man håller på att dö.