Istället för att skapa en ny tråd som jag annars hade tänkt att göra så lånar jag denna. Jag har också i god tro skrivit under ett papper och godkänt flytt av barnet från ursprungsbostaden (samma bostad som barnet är född i och där jag för övrigt fortfarande bor kvar). Efter första flytten så har det skett ytterligare två flyttar fast inom samma kommun hos henne (fast hon bor i en kommun långt bort ifrån mig). Vi har delad vårdnad och varannan vecka.
Nyligen har jag fått beskedet om att hon tänkt flytta till en annan kommun ännu längre bort och då kommer vi tillbaka till samma situation igen där jag ska skriva på, vilket jag denna gången kommer att vägra utan då får barnet skrivas hos mig istället, då jag tidigare sagt att jag inte godkänner en flytt ännu längre bort, det räcker med 1,5h restid enkel väg, istället för 2 timmar som det kommer bli efter flytten. Någon gång måste man ju trots allt sätta ner foten.
Vad är mina chanser att lyckas med detta? Hennes motivation för att flytta till sin nuvarande kommun var att bo nära sin familj, som hon nu kommer att flytta ifrån helt och hållet. Hon känner knappt någon i den nya kommunen och barnet känner inte heller någon. Till skillnad mot här där barnet har kompisar, nära till släkt och även har bott regelbundet (i min nuvarande bostad) sedan födseln. Kan barnets sociala trygghet och trygghet till boendet vara en motivering för att skrivas över till mig? Att det är en otrygghet att varje halvår byta adress för att mamman har tröttnat på sin bostad? (Nu kommer det inte hindra henne ifrån att flytta i framtiden om barnet skrivs över hos mig men då är han åtminstone tryggt skriven här i min kommun i och med att hon hoppar mellan olika bostäder och kommuner stup i kvarten.)