Sju av tio soldater hoppar av, behövs en annan struktur?

Enligt artikel i svd (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svd-granskar-soldatavhopp-hotar-forsvaret_8969304.svd?sidan=1) hoppar allt för många av.
Frågan är om det behövs en stående styrka på xx-tusental soldater? Skulle man inte istället kunna utbilda nya soldater under året och också vidareutbilda de som får ny materiel, för att sedan köra typ repetionsbataljonsövningar under en månad varje år?
Så den typiske soldaten är bara i grönkläder i en månad och med några års mellanrum deltar han även i en utbildning på några veckor under en annan tid på året.
Reputbildningen ska vara på riktig fulltid och alla nivåer och förband ska vara med och öva, inga hemresor kl 1600 utan de ska helst vara ute i fält, om inte annat så i någon "camp" byggd i Sverige.

Är det realistiskt att tro att fvi ska ha en stående försvar i detta land helt utan hot? I länder deär det händer saker finns troligen en annan motivation som kan "skjuta på" lite och få det att fungera. Här är det nog bara tröstlöst tråkigt.
Gapar vi över för mycket?

Det funkar inte som det är nu. Allmän värnplikt? Det skulle nog lösa många problem. Ge försvaret mer pengar. Och sen tror jag att det skulle vara vettigt att ge dagens curlade ungdom lite disciplin.

Vpl var överlägset av ett gäng anledningar. Te.x dessa som är relevanta i frågeställningen.

1 Värnplikt gjorde att det fanns folklig förankring och ett generellt intresse bland folket att iaf testa på. Många fastnade efteråt.
2 Den korta värnpliktstiden (drygt ett år) gjorde att man inte förlorade något på att tacka ja. Då detta år ofta gav mersmak så innebar det att det alltid fanns ett överskott bland sökande till utlandstjänst då många i alla fall kunde lägga 6+3 månader på att vara med på en mission.
3 Rekryteringsunderlaget var alltid stort då alla var tvungna att mönstra samtidigt som det var lagkrav på att man faktiskt ställde upp när man väl påbörjat sin utbildning.

Så fördelarna var att man band sig under en kort period (dryga året samt 6+3 mån per mission). Något som passade bra när man var ung (ett års slit i skogen gör inget och är man mellan två jobb så var en mission ett perfekt sätt att få ihop kapital.

Idag ska man skriva kontrakt för flera år, det finns inga lagkrav på att man är tillgänglig under hela utbildningen eller kontraktstiden, lönen är skitkass om man inte åker på mission... som man inte får välja själv heller.

Förr kompenserades iaf det hela med att man gjorde sitt basår, hade misisonsutbildning i ca 3 mån på hemmaplan och sedan tjänade gott vid varje resa ut. Idag sitter man typ 2 år (?) med skräplön, sedan kanske man får åka på mission och tjäna skapligt för att sedan återgå till skräplönen.


De som sedan ville ha karriär inom armén kunde alltid söka Y-off med i det närmaste garanterad plats på missioner och vettig lön. Och på det sättet så fanns alltid över 10'000 tillgängliga soldater under utbildning, 20'000 som var nyutbildade (klara), ett antal hundra på mission, ett antal hundra till under misisonsutbildning samt hela officerskåren. Detta utan att det kostade mer än våra 7-10'000 papperssoldater idag.

Fast värnplikten i Sverige är nog död. Finns ingen rimlighet att utbilda 50000 soldater per år om de dessutom ska vara kvar i organistionen i 5-6 år, det blir mycket soldater för vår situation. Att tvinga endast ett fåtal till värnplikt är inte heller rimligt om de förutom lumpen ska finnas tillgängliga 5-6 år, alltför orättvist jämfört med de som slipper helt.
Nej, frivilligt bör det vara även om jag till skillnad mot idag ser bindande kontrakt när man väl skrivit på.

Det framgår inte speciellt mycket om VARFÖR 7 av 10 hoppar av. Så jag tror vi kan gissa hejvilt om orsakerna.

Det finns två jävligt stora problem med försvarsmakten.

Först GMU som inte på långa vägar blir ett substitut för värnplikten, här vill de bara ha eliternas elit, misslyckas du i ett enda moment i uttagningen åker du ut illa kvikt och tappar som följd all tro på försvaret.

Sen är strukturen och anställningsavtalen inom försvarsmakten jävligt vagt, en sjuk fasad där unga eliter möts av ett hopkok av lågutbildade svenskar i åldrarna 30-60. Illusionen GMU gav de unga eliterna faller samman redan första dagen de kommer till jobbet, vilket får många att ifrågasätta strukturen och va fan som händer.

I slutet av värnpliktstiden utbildade man en bit under 10 000 värnpliktiga. Vilket ironiskt nog är i nivå med de 8000 soldater som i dagsläget behövs för att fylla upp yrkesförsvaret...

Varför skulle vi utbilda 50 000 man bara för att vi inför värnplikt? Det skedde senast typ 1977 och värnplikten försvann 2010. Senaste åren av värnplikt var typ 6-7000 per år.

Men vad skall försvaras? Vad kan idag anses som så viktigt att svenska politiker skall kunna stå upp och säga att det är viktigt att tvångsinkalla en stor mängd av 19-åringarna?

Jag var för vpl på den tiden vi skulle försvara Sverige, men vilka politiker vill det idag? Vill svenska folket det? Om det är så, så är det rätt mycket man måste ändra på i Sverige.

Siffrorna har jag inte koll på men vet att fortfarande i slutet av 80-talet var det bara fysiskt eller psykiskt sjuka som slapp.
Sedan är 7000 eller mindre uttagna värnpliktiga för lite för att det på något vis inte ska vara orättvist mot de som slipper värnpliktstjänstgöring.

Värnplikten är död så länge som vi inte tänker oss en krigsmakt med 100000-tals soldater.

Elit? Jag har sett många icke lämpliga människor både antas till GMU och sedan anställas. Folk utan fysik, inte särskilt smarta och som sedan inte kan lösa uppgifter i arbetet pga brist på ork/intellekt. Dessa människor är förvisso inte i majoritet men "elit"-begreppet stämmer absolut inte. En hel del dåliga rekryter/soldater finns det.

Tror inte alls på nuvarande upplägg. Nedan lite citat från en artikel och jag tror att alla de problem hon beskriver är rätt relevanta och i längden omöjliga att lösa inom dagens verklighet.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svd-granskar-soldatavhopp-hotar-forsvaret_8969304.svd?sidan=2
Madeleine säger:
– Det blev en tristess till slut. Det var inte så mycket utbildning som jag hade förväntat mig när jag tog anställningen. Att då i stället bara gå runt på förbandet och leta uppgifter, det är inte hållbart i längden.

– Det känns som att de tycker att det ska räcka att det är ett utmanande och roligt jobb, att de inte tänkt på att man faktiskt ska kunna leva på det.

– Vissa ville bara göra det som en rolig grej och många förstod inte att det skulle leda till någon typ av anställning.

– Man är i försvarsmakten för att man vill göra skillnad. För många är det en morot att få åka ned för att se vad vi gör och vara med och förändra. Dessutom är det en ekonomisk fråga eftersom det ökar ersättningen