Den själviska strävan efter fred skapar krig

Balans är bra då det gäller nyttig mat, motion mm. Men det är ingen naturlag att balans skall gälla överallt.

Krig är fasansfullt, med lidande, invalidiserande skador, död. Vanligen dödas massor av oskyldiga, t.ex. kvinnor och barn.
Man bränner gigantiska resurser i världen.

Tänk vad mycket bra man skulle kunna göra med alla resurser och alla tjänster.

Människan borde ha intellektuell förmåga att leva i fred, lösa konflikter på fredlig väg.
En del inbillar sig att den som förlorat minst har segrat. Men det gäller inte då man jmf. med fredlig väg. I krig brukar alla parter förlora.

Konflikter kommer alltid att finnas. Men det finns ingen naturlag som kräver att krig är nödvändigt.
Vi måste alltid vara medvetna om krigets fasansfullhet, men alla mäktiga behöver lära sig att lösa konflikter på fredlig väg. Det behövs empati och kunskap. Samt att folken får demokratisk makt och där majoriteten är förnuftig.

Världens "militärindustriella komplex" tjänar förstås på upprustning och krig, men världens folk förlorar bara.

visst är det själviskt att försöka undvika att dö, men det är även själviskt att ge utlopp för hat och försöka straffa alla som tillhör de där andra.

Nån balans på dödande vill jag inte ha.
Jag önskar fred för alla på jorden, så länge som möjligt.
Jag vill inte heller ha nån balans på dödliga virus, kemikalier mm.
Vissa saker bör minimeras, då det negativa kraftigt överväger allt positiva.

Uppfattningen att fredssträvan skapar krig, bygger på föreställningen att det finns stor ondska och endast hot om våld avskräcker från krig. Samt att visa en fredlig sida provocerar fram angrepp.
Människan borde inte vara så primitiv. Vi har intellektuell förmåga till konstruktivt samarbete, konfliktlösning mm. Det finns många mekanismer som motverkar krig.
Alltså fredssträvan är inte en orsak till krig.
En del ha gjort logiska feltänk och hävdat att ickevåld orsakar våld.

Fredsvän
Christer

Tänk dig att du är en fotbollsspelare och så säger din tränare att förstå varje mål du gör så måste du direkt kvittera med att göra ett självmål.

Vad har du för argument då?

Och om du struntar i det så går alla i ditt lag av från plan inklusive målvakt när du har gjort mål och du får vara ensam på plan med motståndarlaget.

Tycker du att det är roligt?

Det här hade absolut ingen logik eller sans i.

Förstå varje mål? Hur ska jag förstå detta? Jag gjorde ett mål, vad behöver jag förstå med det? Att jag sköt bollen i målet och gjorde ett poäng?

Först trodde jag att du skulle säga något i stil med detta:
Krig uppstår därför att människor inom ett folk älskar varandra tillräckligt mycket för att vara beredda att för varandras skull döda människor utanför, människor som de uppfattar som hot mot dem. Våld kan på så sätt vara ett uttryck för kärlek.

Men sedan flummar du iväg och dillar om att universum skulle "eftersträva" någon "balans". Inget tyder på att universum har något medvetande. Att något som inte har något medvetande skulle kunna eftersträva något är bara dumheter. Vad som är balans är för övrigt subjektivt, och inte bara på individnivå, utan även på artnivå. Vad som är balans för oss människor skulle säkert vara obalans för utomjordingar, eller rentav andra djurarter här på jorden idag. Det som är balans för oss människor i temperaturhänseende är alldeles för kallt för en del andra djurarter, och alldeles för varmt för andra. Inte heller råder det någon balans i form av att de djurarter som skulle tycka att vår balans var för kall balanseras upp av de som skulle tycka att den var för varm. Det vore i själva verket väldigt osannolikt om vi skulle råka ligga precis exakt i mitten av spektrumet mellan kallaste och varmaste varelseart. På samma sätt är det med allt annat som ni flummare pratar om som "balans". Det finns t.ex. ingen balans mellan ont och gott, eller mellan lycka och lidande, eller mellan ljus och mörker. Ju mer gott, ljus och lycka, desto bättre. Ju mer ont, mörker och lidande, desto sämre. Om det rådde en balans mellan dessa poler, skulle det inte spela någon roll huruvida vi för tillfället befann oss i den otrevligare polen eller den trevligare - det skulle ju jämna ut sig med tiden i vilket fall som helst. Med din inställning till livet skulle vi inte ha någon som helst anledning att göra något som helst snarare än något annat. Vi skulle bli apatiska kollin som inte gjorde ett jävla skit, någonsin, eftersom vi skulle räkna med att allt ändå balanserar upp sig till ett plus-minus-noll-läge i alla avseenden i slutändan, oavsett vad man gör.

Är det så där du brukar säga till frun och barnen.

Fan va lack du blev, om jag säger såhär då, någons fred är någon annans krig, kanske blir lite tydligare då?

Detta med balans kan annars jämföras med något som kallas ett equilibrium, ett equilibrium för mig är balans i sitt esse, detta strävar i princip alla djur efter på vår planet.

Och jo då, det finns ett medvetande i Universum, vad är det som håller en atom tillsammans till exempel, kan du svara på den frågan?