Tycker det är skitbra att du gör det du gillar, jag känner igen mig i dig på flera punkter!
När jag var 13-14 och de flesta började festa så dök jag ner i ett djupt intresse för akvariefiskar samt astronomi. La tusentals kronor på att optimera ett stort akvarium så allt levande i det skulle må så bra som möjligt samtidigt som det var snyggt och såg ut som om det var en del av en asiatisk flodbotten. Om folk frågade mig om jag ville ut och festa så svarade jag oftast att jag skulle göra annat, var inte intresserad av det.
Utöver akvariefiskar och astronomi så har jag också varit intresserad av gymträning, löpning, gitarrspelande, spela in "Let's play"-videos på youtube, sång, poesi, skriva krönikor, crawling, dykning, osv. på fredag- och lördagkvällar i min ungdom. Om några polare ville haka på och göra något av detta så var det helt okej, men ville de inte det så gick det precis lika bra för mig att vara själv!
Vid sexton års ålder började jag dricka och festa rätt mycket av två anledningar:
1. Jag hade börjat känna mig rätt ensam, men upptäckte att jag mådde finemang när jag knäppte flaskan och omgavs av vänner.
2. Jag upptäckte att det gjorde mig till en annorlunda människa än den jag var som nykter, och kunde samtidigt identifiera mig med många låttexter (om alkohol och festande) som tidigare varit ganska intetsägande för mig. Det gav mig en ny dimension i livet helt enkelt, plötsligt kunde jag leva ut tankarna på att vara dendär utåtriktade festkillen som jag sjungt om ofta i samband med mitt gitarrspelande. Jag fastnade dock inte i ungdomsträsket, efter festerna var jag tillbaks hemma med mina egna intressen och med lite intresse för att falla för grupptryck eller för vad "andra" tyckte var roligt.
Det aktiva festandet pågick i cirka två år, sedan tröttnade jag. Nu är det annat som upptar mina fredags- och lördagskvällar igen, även om jag gärna tar en bir eller två i bastun eller i samkväm med goda vänner någon gång. Super ordentligt gör jag bara om det är en stor grupp människor jag känner som ska festa, ser ingen mening med att supa ner mig på krogen. Får inte ut något av det!
Vet inte om du kan relatera till allt i min text, men min poäng är att även jag har gått min egen väg och mått bra av det. Jag tycker inte du ska känna dig annorlunda, för i samma stund som du tänker ordet "annorlunda" så har du jämfört dig med andra. Man ska aldrig jämföra sig med andra, såna som oss gör saker för vår egna skull. :-) Om du jämför dig med andra så är det som att jämföra coca cola med cheddar-chips - det är helt enkelt inte en relevant jämförelse.
Jag har förövrigt också haft flera flickvänner och en stor bekantskapskrets, så jag är inget freak.
När jag var 13-14 och de flesta började festa så dök jag ner i ett djupt intresse för akvariefiskar samt astronomi. La tusentals kronor på att optimera ett stort akvarium så allt levande i det skulle må så bra som möjligt samtidigt som det var snyggt och såg ut som om det var en del av en asiatisk flodbotten. Om folk frågade mig om jag ville ut och festa så svarade jag oftast att jag skulle göra annat, var inte intresserad av det.
Utöver akvariefiskar och astronomi så har jag också varit intresserad av gymträning, löpning, gitarrspelande, spela in "Let's play"-videos på youtube, sång, poesi, skriva krönikor, crawling, dykning, osv. på fredag- och lördagkvällar i min ungdom. Om några polare ville haka på och göra något av detta så var det helt okej, men ville de inte det så gick det precis lika bra för mig att vara själv!
Vid sexton års ålder började jag dricka och festa rätt mycket av två anledningar:
1. Jag hade börjat känna mig rätt ensam, men upptäckte att jag mådde finemang när jag knäppte flaskan och omgavs av vänner.
2. Jag upptäckte att det gjorde mig till en annorlunda människa än den jag var som nykter, och kunde samtidigt identifiera mig med många låttexter (om alkohol och festande) som tidigare varit ganska intetsägande för mig. Det gav mig en ny dimension i livet helt enkelt, plötsligt kunde jag leva ut tankarna på att vara dendär utåtriktade festkillen som jag sjungt om ofta i samband med mitt gitarrspelande. Jag fastnade dock inte i ungdomsträsket, efter festerna var jag tillbaks hemma med mina egna intressen och med lite intresse för att falla för grupptryck eller för vad "andra" tyckte var roligt.
Det aktiva festandet pågick i cirka två år, sedan tröttnade jag. Nu är det annat som upptar mina fredags- och lördagskvällar igen, även om jag gärna tar en bir eller två i bastun eller i samkväm med goda vänner någon gång. Super ordentligt gör jag bara om det är en stor grupp människor jag känner som ska festa, ser ingen mening med att supa ner mig på krogen. Får inte ut något av det!
Vet inte om du kan relatera till allt i min text, men min poäng är att även jag har gått min egen väg och mått bra av det. Jag tycker inte du ska känna dig annorlunda, för i samma stund som du tänker ordet "annorlunda" så har du jämfört dig med andra. Man ska aldrig jämföra sig med andra, såna som oss gör saker för vår egna skull. :-) Om du jämför dig med andra så är det som att jämföra coca cola med cheddar-chips - det är helt enkelt inte en relevant jämförelse.
Jag har förövrigt också haft flera flickvänner och en stor bekantskapskrets, så jag är inget freak.
__________________
Senast redigerad av JBugster 2014-02-08 kl. 18:59.
Senast redigerad av JBugster 2014-02-08 kl. 18:59.
