Nepotism i media: exemplet Naomi Abramowicz, och en förutsägelse

Att nepotism och svågerpolitik förekommer överallt men särskilt inom media vet väl de flesta. Barn till folk i åsiktsindustrin får jobb och blir själva makthavare, utan egentliga meriter.

Det är spännande att försöka förutsäga vilka som blir vad, men mest intressant är nog att många inom det borgerliga Sveriges inre medie-cirklar (Bonnier, Axess m.m.) vet redan nu vilka som kommer tillhöra framtidens medie-elit.

Ta exemplet Naomi Abramowicz, som häromdagen fick ett extraknäck SvD:s ledarsida. Det kommer i framtiden (om några år eller mer) hävdas att hon minsann visst tagit sig fram för egen maskin. Men det stämmer inte.

Det hade varit i säck innan det kom i påse.

Trots att hon inte är många år över de tjugo, följer ändå väldigt många prominenta borgerliga opinionsbildare hennes twitterflöde, till exempel Karin Olsson, Johanne Hildebrandt, Niklas Svensson, Fredrik Federley, Gunnar Hökmark, Sakine Madon, PJ Anders Linder och många fler. Naomi Abramovicz twitterflöde är bara drygt 500 tweets utspritt på mycket lång tid (år). Varför följer i stort sett alla namnkunniga mediamänniskor Naomi Abramovicz? Varför följer t ex Markus Uvell, VD på Timbro/Stiftelsen Fritt Näringsliv en drygt tjugo år gammal tjej? Varför följer Birgitta Ohlsson, Sveriges EU-minister sedan flera år, en bloggerska som vickat på Ystad Allehanda? Alla namn jag nämnt har följt henne långt innan hon började vicka på SvD för några veckor sedan. Och alla dessa följer dessutom inte knappast kadrer av ung-liberaler på landets alla ledarsidor.

Vad kan det vara som gör att hela borgerlighetens mediaelit följer en ung vikarie på Jönköpingsposten och Ystad Allehanda? Det är knappast hennes intetsägande texter, som är nästan ett under av borgerlig mainstream-slätstrukenhet (exempel). T o m hennes sd-kritik är otroligt torftig. se själv. Texten verkar vara skriven av en niondeklassare.

Svaret är enkelt. De vet redan, liksom jag.

Hon är den kommande generationens borgerliga proisraeliska in-crowd-folkpartist, med ett oslagbart kontaktnät pga av sin ömma moder. Med en genväg direkt till opinionsbildande makt. Vägen dit är sedan länge utstakad. Ett år statsvetenskap här, ett ledarvikariat där, allt är bara en täckmantel, en rökridå. Det är något N.A. måste göra för att inte nepotismen ska bli alltför tydlig, för att man ska kunna säga "men hon har ju faktiskt erfarenhet".

Det intressanta är alltså att hela den borgerliga mediemaskinen vet om detta. Varför skulle de annars följa (och chatta/tweeta/gulla med/retweeta) en person vars enda merit är att ha en gymnasieblogg med lite senpubertala funderingar?

Disclaimer:

Du får gärna ge en källa angående den ömmade moderns kontaktnät.

Ett mycket viktigt ämne som borde undersökas mycket närmare, inklusive kulturvänsterns infiltration av stora och viktiga delar av samhället. Tyvärr så har du på det av etablissemanget så sedvanligt propagandiska sätt här ensidigt utpekat vad man får anta är dina/era ideologiska fiender och därmed har i alla fall mitt intresse slocknat.

Vem är denna unga dams mamma?

Hennes mamma är Lisa Abramowicz, generalsekreterare på Svensk Israel-infromation.

Lisa hade förövrigt en stående kolumn på Newsmill vill jag minnas. 1-2 gånger i vecka "nyanserade" Lisa bilden av Israel på newsmill. Konstigt tyckte jag, kommer ihåg att jag själv blev refuserad någon gång eftersom att man "tagit in för många artiklar på ämnet" i en annan debatt. Däremot verkade man aldrig ta in för många av Lisas artiklar som i princip vad samma sörja varje gång. Alltid lika vinklat och tråkigt.

En annan märklig sak var att Lisas artiklar fick väldigt många "millningar". Och därför skulle man kunna tro att svenska folket beundrade Benjamin Netanyahu, ställde sig negativa till Palestina och önskade ett starkt Israel.

Personligen undrade jag hur det kom sig att Israel och Israels politik skulle vara det mest intressanta politiska ämnet på en Svensk debattsida.

Och nu tillbaka på ledarredaktionen på SvD igen för fem veckor:
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2015...pa-ledarsidan/

Två års vickande på ledarsidor från och till, verkligen en imponerande erfarenhet.
Hon kan sy klänningar också, en riktig jiddische mama i blivande.

En del av dem som följer henne kan hon förstås ha fått kontakt med via någon kurs på Timbro - de allra flesta som skriver på Svenskans ledarsida har någon sorts bakgrund hos den stora tankesmedjan - men visst är det påfallande att så många politiska och mediala profiler följer en utåt rätt anonym rookie i ledarskribentfacket, som inte ens är särskilt aktiv på twitter. Det är ett bra exempel, tyvärr är det så här det går till idag.

Folkpartistiska åsikter finns det något mer sövande?

Gulligt att SvD som får mest presstöd av alla svenska dagstidningar tillämpar nepotism vid sina anställningar.

SvD:s nya litteraturredaktör Madelaine Levy sade i en intervju i radio för en del år sedan att nej, det spelade ingen roll alls för hennes tidiga inbrytning i kultur/tidskriftsbranschen att hon kom från en familj som var etablerad i media (Niklas Levy på P3:s Metropol) och kunde ta rygg på dem, läs låna av deras tekniska resurser som bildscanning och internet på föräldrarnas jobb samt deras kontaktnät för att få in foten med sitt fanzine Mono, skicka snygga cv:n till dagstidningarna osv. Det var en mycket undvikande replik.

Tio mot ett f ö på att Levy och Svenskans nya kulturchef Lisa Irenius känner varandra privat sedan tidigare.

Otänkbart. Det är bara majoritetsetniska CIS-män som nätverkar. Att påpeka Madelaines, Niklas och Abramowiczs etnicitet är dessutom att fiska i grumliga vatten.

Och Expressens nöjeschef heter Bella Levy.
The plot thickens.