Jag vill veta mer om vad livet är

Jag vill veta mer om vad livet är. Vad är livet ur ditt perspektiv? Förklara saker ni tycker är konstiga med livet, oavsett hur det nu låter. Jag märker massa konstiga saker, och undrar om det finns andra som också gör det?

Du behöver inte vara Mensa medlem för att skriva... Skriv bara

Det frågar jag mig själv varje dag? Vad är livet? Är jag här endast för att födas, bära mina barn, se dem bli vuxna, få barnbarn, jobba och bli gammal och dö? Och under tiden roa sig med allt möjligt eller brottas med problem? Och varje dag upprepa samma saker år ut och år in. Göra avstickare från det mellanåt men ändå varje kväll jag går till sängs och ensam i mitt eget universum försöka svara på frågan. Vad gör jag här egentligen? Vad är det för mening med det här? Finns det en mening med det här? Om inte, varför då finnas till en sekund i universum. Så tänker jag.

Jag har typ märkt att man upplever vad man tänker

Ja så kan det vara! Jag tänker att någon tänker något om mig då jag möter någon men då är det egentligen jag som dömer mig själv eller den jag mötte. Om jag mår pest en dag och känner mig helt fel så sätter lägger jag över det på den jag möter fast det egentligen är mina tankar som spökar inom mig. Ändrar man sina tankar ser man den man möter ur ett annat perspektiv. Och ibland kan jag tänka, undrar vad den tänkte då? Mäts två negativa tänkare kanske det uppstår ett hat eller förakt mellan de två. Fast det egentligen handlar om ens egna tankar och att jag TROR att den andre tänkt si eller så och i slutändan är det jag som dömt en annan människa.

Vad är det för en massa konstiga saker som du märker?

Man måste typ uppleva det för att förstå, går inte att beskriva.

Syftar du på självuppfyllande profetior?

oj, det här behövs maraton-diskuteras över öl, grillchips och dålig tv en hel helg. går inte ta över flashback. (Jag är mensamedlem med huvudet fullt med konstig syn på saker)

Nej det behöver inte

Jag tycker ärligt talat att det är oerhört konstigt att kunna särskriva så som TS (och många andra) gör, utan att visa minsta tecken på reflektion över det.

Hur ser särskrivarens mentala bearbetning av ord ut? Skiljer sig förhållningssättet till språk väldigt mycket individer emellan? Har vi helt olika referensramar för att greppa ordens funktion, och språkets (modersmålets) regler? Kan man aldrig förstå en annan människa helt, om det visar sig att grunden för vår kommunikation är byggd på vitt skilda grunder, rent mentalt?

Vad är ens konstigt? Jag tycker den mänskliga referensramen för vad som anses normalt är oerhört märklig och blir desto besynnerligare ju mer man grunnar på det.

För mig är någonting konstigt om jag inte förstår det fullt ut - och ärligt talat finns det ingenting jag riktigt begriper. Rum, tid, materia och medvetande - sådana extremt grundläggande ting för vår existens är totalt ogreppbara om man söker förklaringsmodeller som kan ge filosofens metafysiska behov lugn.

vem bry sej?
det


mycket viktigaär att få andreförstrå

Livet för mig är vad jag gör det till, och vad jag försöker göra det till är att ha så roligt som möjligt. Göra det jag tycker om, utbilda mig till det jag vill och umgås med människor jag gillar.
Livet i stort, så som vart vårat universum kommer ifrån osv. Har jag en klar uppfattning om vad jag tycker, men det är inget som påverkar mig eller min vardag. Visst vore det intressant att veta exakt hur vi kom till, men det är inget jag funderar på dagligen.