Citat:
Ursprungligen postat av
Fuckwit
Intressant läsning..
Får jag fråga angående upplägg av presentationen? Ni som når resultat med nätdejting, hur pass ärliga är ni i er presentation.. förskönar ni sanningen eller lägger till intressen/egenskaper som är rent ljug?
Var och varannan tjej jag går in på utger sig för att vara så fantastiskt kreativa, träningsglada och allt vad det nu är. Går på museum, är ute i naturen osv. Jag har bland annat skrivit att jag gillar musik och en del tv-serier. Vad förutom typ att man ska gilla att resa och träna ger pluspoäng i en presentation?
Jag hade ett ganska liknande upplägg som trådskaparen i slutet av min nätdejtingperiod. Nu har jag en underbar flickvän(träffade på spray) och vi väntar barn så ser inget problem i att dela med mig av den grymma taktiken.
Det viktigaste var för mig såklart ärligheten. Eftersom jag i slutändan var intresserad av någonting seriöst så var det väldigt viktigt att framställa mig själv på ett så ärligt sätt som möjligt. Men ändå skapa föresättningen att få ligga och ha kul till den rätta dök upp.
För lite bakrund kan jag säga att jag aldrig haft haft lätt att få brudar. Faktum är att jag aldrig lyckats få hem en goding från krogen trots att jag försökt i många år. De brudar jag fick i 20årsåldern var tjejer jag lärde känna och bildade en relation till i lugn och ro. Har enorma problem att mingla, blir nervös och framställer mig själv som en tråkmåns utan självförtroende. Jag är däremot rätt ok 1on1 så själva dejtingfasen skrämmer mig inte. Därav insåg jag när ljuset gick upp för mig att nätdejtingen var min chans. Jag är inte ful men inte heller snygg. En 5-6a i ansiktet kanske. Jag tränat skidåkning/gym på motionärsnivå i 10 år så jag har en kropp som de flesta tjejer(bevisligen inte antagande) finner attraktiv vilket har underlättat i nätdejtingen. Google på "Slik får du mage som Northug" så har ni min kropp. Inget muskelberg heller alltså men tror ändå tjejer garanterat föredrar lagom muskulös. Eget föreställande för mitt eget självförtroende så här behöver vi inte debattera. Viktigast är nog att man trivs med sig själv. Det utstrålar självförtroende och självförtroende underlättar i dessa sammanhang.
Efter ett halvår nätdejting med BIG DISS lyckades jag hitta min väg och här kommer facit.
Det gäller först och främst att hitta någon egenskap hos sig själv som du vet är attraktiv och sen spela på detta till 100% för att få ett första intresse. Vad det är spelar egentligen mindre roll tror jag. För mig var det min kropp och denna använde jag som första lockelse. Bra bilder, inte för nära och i bra vinkel för ansiktets skull då jag ändå inte vinner pluspoäng där. Lagom med kläder på för att framställa musklerna. Dock passade jag mig för att visa upp 6 packet i ren hud. Detta för att lämna något till fantasin och för att inte skrämma bort de ödmjuka brudarna vilket var min primära målgrupp som flickvänsmaterial.
Snyggaste kläderna på såklart, tagna i en miljö som såg naturlig ut men det var självklart riggat till 100%
Perfektion AO. Är din att skriva dikter, kör på det. No biggie tror jag.
Prestentation då? Inte ett ord, tomt.
De enda jag fyllde i var att jag hade arbete, ålder, vikt, längd(VIKTIG då många brudar inte dejtar kortare killar än de själv och vill alltså ha det på papper först!!). Intresserad av: Förhållande. Lite kort om intressen. Det vanliga alltså.
Nu kommer vi till det viktiga och det kritiska. Hitta ett offer och få till en dejt så snabbt som möjligt. Här handlade det inte om att skriva fram och tillbaka i flera veckor för att sen kanske komma med dejtenfrågan. Jag hade lärt mig att det då lätt rinner ut i sanden och blir 0 resultat. Sen är det ju fan så trist också! Man vill ju dejta(eller ligga höhö) inte skriva!!
Först måste man såklart utmärka sig från mängden och inte vara lat. Kvalitet före kvantitet Det jag kom fram till är att tjejerna gillar när man ansträngt sig lite(daa, hur svårt kan det vara att förstå
). Läst på deras sida och bildat sig en uppfattning om vad de gillar och inte.
Det kan låta löjligt men det jag alltid började med var att kort förklara varför jag inte skrivit en presentation. Min slutsats var alltid att det blir opersonligt och jag föredrar att presentera mig direkt för dig min, "potentiella drömkvinna". Inte riktigt så kletigt kanske, men typ så. Och sen en kort presentation om vem jag själv var.
Efter detta kom andra delen, utifrån hennes presentation få igång ett samtalsämne på det intellektuella planet. Det kunde handla om hennes intresse för skidåkning, resor, shopping ja skitsamma. Detta för att framställa mig själv som intresserad av henne och hennes intressen. Busenkelt och logiskt. Kanske en halv A4a. På detta sätt kände sig tjejen utvald och kan därmed såklart inte dissa denna uppenbart ödmjuka man rakt av utan iaf ge honom ett svar.
Och utgången var oftast svar. Det kan låta kaxigt men så var det. Svaret var mer eller mindre engagerat men ett svar är ett svar och då har man kommit långt.
Utifrån detta spelade jag på hennes uppenbara intresse och konstaterade snabbt inom 1-3 mail(Beroende på hennes engagemang) rakt och ärligt att det inte var någon idé att fortsätta maila varandra. Om vi mailar för mycket kanske man bygger upp en föreställning om varandra som är felaktig in real life bla bla. Föreslog en träff på en offentlig plats där vi kunde bilda oss en uppfattning om vi var intressanta för varandra än inte. Detta var ett resonemang som jag blev förvånad över att så många köpte men det fungerade till 50% vilket jag tyckte var ett bra utfall. De som inte nappade var det totaldiss från min sida(Flera ångrade sig då efter en vecka eller så, haha)Härifrån hade jag dejt på dejt. I många fall ligga efter 2a dejten då detta var mitt mål oavsett om jag var seriöst intresserad eller inte. Attraherad av varandra kroppsligen visste jag ju redan att hon var, så det räckte alltid med att bjuda hem till sig nästa dejt för att få lite ligga.
Min nuvarande sambo och jag låg på 2a dejten. Hon fattar fortfarande inte varför hon gick med på det då det aldrig hänt förut