Det klassiska sättet att göra opinionsundersökningar har varit baserat på statistiska metoder.
Genom att göra ett slumpvis urval av respondenter har man kunnat ange felmarginaler etc på de resultat som man har erhållit.
Problemet är att många, och allt färre, bryr sig om att svara. Det kan inte heller inte förutsättas att bortfallet är slumpmässigt.
Den här typen av fel kan inte i någon större utsräckning kompenseras av att öka populationens storlek.
Det man då försöker göra är att man tager vad man haver och korrigerar så gott man kan. Vet man att en grupp som inte svarar är manliga akademiker, mellan 30-40 år, bosatta i övre norrland, så ser man hur övriga manliga akademiker, mellan 30-40 år, bosatta i övre norrland har svarat, och så viktar man efter detta.
Så förfar man grupp efter grupp tills dess att man är klar. Problemet är bara att man ändå inte vet om de manliga akademiker, mellan 30-40 år, bosatta i övre norrland som har svarat har samma åsikter som de manliga akademiker, mellan 30-40 år, bosatta i övre norrland som inte har svarat.
Eftersom allt färre bryr sig om att svara på opinionsinstitut eller marknadsundersökningar så tenderar värdet på dessa att bli allt mindre korrekt.
Till detta torde man nu även kunna tillföra Mattssoneffekten, vars innebörd är att om någon tillstår sig hysa åsikter som strider mot överhetens så kan denne avskedas, bli misshandlad. Hattidningen Expressen har således lejt våldsbenägna återfallsförbrytare med alkohol- och psykiatrisk problematik som Carl Tullgren och Martin Fredriksson.
Mattssoneffekten
Vissa, som Jacques Wallner, som mördade en stackare bara för att han totalt felaktigt inbillade sig att hans offer var fascist, blev belönade med att kunna vara verksamm som journalist på hattidningen Dagens nyheter.
Detta torde ytterligare motverka beredvilligheten att besvara frågor om personliga uppfattningar, och denna kan ej förmodas vara slumpmässig, utan främst kunna vara relaterad till dissidenter.
Som ett allternativ till den här typen av slumpmässigt baserade opinionsunderssöknningar har det förslagits att man skall använda sig av självselekterande internetgrupper eftersom den klassiska metoden med slumpvis utvalda respondenter blir allt mindre relevant ju färre som besvarar frågeställningarna.
Självselekterande internetpaneler aktualliserar emellertid en ny problematik. Hur repressentativa är dessa?
Hur skall man vikta dessa respondenters svar för att erhålla information som återspeglar de uppfattningar som gäller för den relevanta populationen?
Försök härtill har gjorts av bland andra SOM institutet.
http://www.som.gu.se/digitalAssets/1...ernetpanel.pdf
Hur ser ni på opinonsundersökningar baserade på slumpmässigt urval respektive självselekterande internetpaneler?
Är opinonsundersökningar baserade på självselekterande internetpaneler mer lämpade att motverka Mattssoneffekten än opinonsundersökningar baserade på slumpmässigt urval, och kan de således av den anledninge kunna förväntas ge ett mer tillförlitligt resultat?
Genom att göra ett slumpvis urval av respondenter har man kunnat ange felmarginaler etc på de resultat som man har erhållit.
Problemet är att många, och allt färre, bryr sig om att svara. Det kan inte heller inte förutsättas att bortfallet är slumpmässigt.
Den här typen av fel kan inte i någon större utsräckning kompenseras av att öka populationens storlek.
Det man då försöker göra är att man tager vad man haver och korrigerar så gott man kan. Vet man att en grupp som inte svarar är manliga akademiker, mellan 30-40 år, bosatta i övre norrland, så ser man hur övriga manliga akademiker, mellan 30-40 år, bosatta i övre norrland har svarat, och så viktar man efter detta.
Så förfar man grupp efter grupp tills dess att man är klar. Problemet är bara att man ändå inte vet om de manliga akademiker, mellan 30-40 år, bosatta i övre norrland som har svarat har samma åsikter som de manliga akademiker, mellan 30-40 år, bosatta i övre norrland som inte har svarat.
Eftersom allt färre bryr sig om att svara på opinionsinstitut eller marknadsundersökningar så tenderar värdet på dessa att bli allt mindre korrekt.
Till detta torde man nu även kunna tillföra Mattssoneffekten, vars innebörd är att om någon tillstår sig hysa åsikter som strider mot överhetens så kan denne avskedas, bli misshandlad. Hattidningen Expressen har således lejt våldsbenägna återfallsförbrytare med alkohol- och psykiatrisk problematik som Carl Tullgren och Martin Fredriksson.
Mattssoneffekten
Vissa, som Jacques Wallner, som mördade en stackare bara för att han totalt felaktigt inbillade sig att hans offer var fascist, blev belönade med att kunna vara verksamm som journalist på hattidningen Dagens nyheter.
Detta torde ytterligare motverka beredvilligheten att besvara frågor om personliga uppfattningar, och denna kan ej förmodas vara slumpmässig, utan främst kunna vara relaterad till dissidenter.
Som ett allternativ till den här typen av slumpmässigt baserade opinionsunderssöknningar har det förslagits att man skall använda sig av självselekterande internetgrupper eftersom den klassiska metoden med slumpvis utvalda respondenter blir allt mindre relevant ju färre som besvarar frågeställningarna.
Självselekterande internetpaneler aktualliserar emellertid en ny problematik. Hur repressentativa är dessa?
Hur skall man vikta dessa respondenters svar för att erhålla information som återspeglar de uppfattningar som gäller för den relevanta populationen?
Försök härtill har gjorts av bland andra SOM institutet.
http://www.som.gu.se/digitalAssets/1...ernetpanel.pdf
Hur ser ni på opinonsundersökningar baserade på slumpmässigt urval respektive självselekterande internetpaneler?
Är opinonsundersökningar baserade på självselekterande internetpaneler mer lämpade att motverka Mattssoneffekten än opinonsundersökningar baserade på slumpmässigt urval, och kan de således av den anledninge kunna förväntas ge ett mer tillförlitligt resultat?