Är känslighet en positiv el negativ egenskap

Im not a man im a girl! Jag har ett namn som innehåller fem bokstäver g mitt namn o min mans r, a ,n mina tre söner. Så jag är en tjej.

Vi är alla olika och det som, i min värld, blir intressant är då samspelet. Du får det däremot att låta som att det snarare är ett problem. Som att "normala" människor har samma kort att spela med och att det därför faller sig naturligt.

En fråga, ta den inte negativ för det är inte mitt uppsåt; men ser du problem som hinder snarare än som utmaningar?


Ber om ursäkt.

Beror sig på vad det är för problem
visst kan ett litet problem vara en utmaning

Medans en psykisk sjukdom
inte direkt kan ses som någon spännande "utmaning"
Utan ett nattsvart jävla hinder som hindrar en ifrån att leva

Fick intrycket att du har för mycket känslor för att fungera normalt, men är det tvärtom kan jag relatera.

Då undrar jag, räcker det inte att kunna förstå känslan, utan att behöva känna den, för att känna sig som en del av samhället?

Ja jag har för mycket känslor
och inga alls ibland

Och detta har en, som du ser det, normal person inte?

Jadå det gör inget! Fler som trott att jag varit en man. Huvudsaken att jag själv vet vad jag är. Och jag förstår att man tror att goran är namnet göran men det var en av mina bästa vänner( en man) som visade mig det här forumet och som sa att jag skulle ta ett namn som gjorde att ingen kunde spåra mig, han är lite paranoid Jag skulle tagit snuttan eller något, men det är ju åsikterna i grund och botten som är det viktigaste. jag vet mitt kön och föddes som kvinna och skall dö som kvinna.

Nej det vill jag verkligen påstå

Håll dig till ämnet eller försvinn

Är man en poet eller musiker är det väl positivt att vara känslorik. Men ska man fungera i det vardagliga livet som har många utmaningar i form av motgångar, socialt umgänge och så vidare så är nog känsliga personer värre utsatta.

Kolla bara på Håkan Hellström. Han är totalt borttappad i många intervjuer, men sen finns det hundratusentals svenskar som tycker han är gudomlig med att fånga den rätta känslan i sina texter och sin musik.

Oj vad du var känslig då? Har redan besvarat dig på din fråga och svarade en annan på hans fundering. Det är lugnt! Har haft min åsikt i ditt påstående eller fråga

Snarare tvärtom. Du framstår för mig som en intellektuell person, det jag får svårt att koppla då är att du tror att normala människor lever som på ett snöre. Samma känsla rakt av varje dag. Men kan man känna en lycklig känsla så kan man per automatik känna en olycklig.

Är inte skillnaden då snarare hur man hanterar det eller inte hanterar det? Kan orsaken till utdragen negativ känsla bero på att man inte vet varför den finns där? Och när man väl kommer på varför, acceptera, fundera, göra något åt det eller helt enkelt släppa det som inte går att göra något åt.

Fundera på en sak. När du är lycklig, vet du varför du är lycklig?