Odd Fellow

detta att man måste erkänna en kristen tro finns det i alla ordnar/frimurar väsen?
läste någonstans att man inte pratade religion/politik i någon av dem men endå ska man
erkänna en kristen tro ? detta är för mig en gåta.

Odd Fellow kräver inte en kristen bekännelse, men en tro på ett högsta väsen. Det kan ju vara så att det finns en koppling mellan tro och innehåll i ritualen. Pröva och se!

Det finns så vitt jag vet inte något absolut förbud mot att diskutera religion i sig. Däremot så skall man undvika diskussioner av trosskiljande karaktär. Det handlar mer om att man kommer överens om ett sätt att umgås, där man för en stund kan lämna skillnader i övertygelse och ideologi för en stund.

en tro på ett högre väsen är väll ganska svårt att inte ha faktiskt. skulle gärna vilja testa
odd fellow eller liknande då jag länge varit intresserad av personlig utveckling. hade faktiskt en ganska nära person som var ganska hög inom en av dessa rörelse men han avled för inte så länge sedan så nu förstår ja inte hur ja ska kunna komma ikontakt med dessa.
jag antar att det är likadant som så många andra att man måste ha minst 1 som går i god för en.

De flesta ordnar som handlar om personlighetsutveckling (t.ex Frimurarna, Odd Fellow. Druidoerden osv.) kräver att man tror på ett högre väsen. Detta är ganska naturligt med tanke på personlighetsutvecklingen. Ser man sig själv som varade det högsta väsen, blir det svårt att utveckla sig.

De som kräver kristen tro, har odtast ett etiskt syn och symbolik/ritualer som ger mening till folk med kristen tro. Det betyder inte att alla som är med i dessa ordnar har samma kristna tro (det finns ju över 60 000 olika former för kristendom i världen idag), men de delar samma symbolik och etik. Det är inga problem att tala om dessa likheter i ordenen. Men de många skillnader, som kan skapa oenighet, låter man bli att tala om.

Jag är ingen expert i Odd Fellow. Vad jag vet så kräver de ingen kristen tro, men det är nog en fördel att man har lite koll på det gamla testamentets historier.

När jag ville bli frimurare, kände jag inte en enda frimurare. Kravet hos frimurarna var att två (den ena med minst 3. grad och den andra med minst 7. grad) skulle vara mina faddrar och gå i god för mig. Så det var inte ens bara nog att känna två, de skulle ha de riktiga grader.

Jag kontaktade närmsta frimurarloge och sa att jag var intresserad och ville i kontakt med frimurare för att veta mer. Logen hittade två som ville svara på mina frågor och när man lärde känna de två så var det naturligt att de blev mina faddrar.

Jag har själv blivit fadder på det viset. En ung kille hade kontaktat frimurarna och ville veta med. Han var i min ålder och bodde i samma kvarter som mig. Jag ringde upp honom, vi lärde känna varandra och så frågade jag en av mina frimurarvänner om han ville vara med och vara andra faddern. Efter en del samtal o.l tyckte vi att han var lämplig och nu är han frimurare.

Jag är ganska säker på att de har liknande inställning till saken hos Odd Fellow. Skriv till närmsta Odd Fellow avdelning och förklara att du är intresserad men inte känner någon. De ställer sig nog bara positivt till att det kommer folk helt utanför och visar intresse.

Halkade in här av en händelse och läste igenom tråden. Jag är intresserad av ordensväsendet, är redan medlem i FGDO och har en bekant som gärna lotsar in mig i Frimurarorden, men jag vet inte mycket om Odd Fellow.

För mig känns det som att Druidorden och Frimurarorden passar mig. Druidorden passar för att det är en lite mindre orden som hållit sig lite mer i det mörka och inte är så granskade av allt och alla. Visst hittar man vissa roliga konspirationsteorier vid en snabb googling, men det är förmodligen inga journalister som anklagar FGDO för att vilja ta över världen och därför gör allt för att gräva fram ordens hemligheter. Ordens ideal, typen av människor som är med (självklart väldigt blandat men de flesta är intelligenta och duktiga människor som för sig väl utan att för den skull vara fisförnäma. Mycket officerer o.dyl.) passar mig.
Frimurarorden lockar för historien, traditionerna, tonvikten på andlig och personlig utveckling, etc. som visserligen även finns i Druidorden, men med en annan inriktning och inte lika djup historia.

Odd Fellow har aldrig riktigt varit aktuellt, förmodligen mest för att jag inte är närmare bekant med någon som är med. Man har ju dock självklart vissa funderingar kring vad som skiljer sig. Rent spontant så märker man ju att Odd Fellow är större och verkar anstränga sig för att förbli det och bli ännu större. Man hör ibland talas om att folk blivit mer eller mindre värvade till sällskapet, mycket infoträffar och annat, och då undrar man ju självklart om det är samma kvalité på folket som är med. OF äger ju mycket fastigheter och det verkar finnas ganska mycket kapital där. Har det att göra med målsättningen att ha många medlemmar? Det behöver ju absolut inte vara någon nackdel att ha mycket medlemmar utan snarare är det väl så att man har valt en sådan inriktning eller?
Det man brukar höra är ju att Odd Fellow-orden är mer inriktad på umgänge och är lite mindre formell. Den grundades ju (om jag inte är felunderrättad) som en välgörenhetsrörelse och trygghetsförsäkringskassa för bröderna som sedan utvecklades till en orden. Medan både Frimurarorden och Druidorden gick åt andra hållet- alltså bildades som ordenssällskap kring vissa traditioner och ritualer och började sedan även ägna sig åt välgörenhet, vilket borde betyda att traditionerna och ritualerna är viktigare i dessa ordnar?

I Druidorden, och jag har hört att det är liknande i Frimurarorden, så är det ganska tufft att komma med om man inte känner betrodda bröder av högre grad som får in en. För mig gick det ganska fort att komma med i Druidorden (eftersom att jag var en sån som kände en sån), men för en god vän till mig går det minst sagt lite trögare eftersom att ingen annan än mig känner honom tillräckligt väl. Han får vänta i något år medan nödvändiga efterforskningar görs av förtroendeutskott och alla bröder får chans att säga sitt.

Någon oddare får gärna kommentera, och allra helst nån som även är murare eller druid. Observera att jag absolut inte försöker klanka ner på Odd Fellow, jag tror inte att det är sämre än något annat sällskap. Jag vill bara få lite rätsida på några av de ytliga skillnaderna mellan de olika ordnarna.

så hur är det med frimurare. det stog på wikipedia att man måste bekänna sig kristen tro. För mig går det absolut bort jag har väldigt svårt med kristen tro men som ja skrev tidigare tror ja på ett högre väsen vilket i mitt tycke är en stor skillnad.

1 kap. 2 § Svenska Frimurare Ordens Allmänna Lagar:

"Orden vilar på kristen grund. Medlemskap förutsätter därför kristen bekännelse."

Så, om man inte kan svara ja på frågan om man har en kristen tro, så blir det ju svårt... Men, Odd Fellow, och som jag förstått det även Druiderna, kräver en tro på ett högsta väsen, med andra ord en monoteistisk tro. Det omfattar de flesta, men inte alla, större trosriktningar.

Kravet på bekännelse till kristen tro gäller ju endast för SFMO.
Det finns andra former av frimureri där man egentligen är fri att tro på vad man vill, så länge man tror på en högre makt.
Sedan så har du ju som cga säger också andra ordnar (där Odd Fellow-orden är en av dem) inom vilka ett specifikt krav på den kristna trosbekännelsen inte är lika viktigt.

En gammal klasskamrat till mig hade en pappa som var aktiv inom Odd Fellow och enligt honom verkade de mest dricka whisky och spela kort. Inget bloddrickande, inget oskuldstagande. Tämligen harmlös organisation alltså.

Vilka dumheter!
Skulle man ha ensamrätt på högre moral för att man tror på en sagobok eller spöken?

Har jag skrivit det?

Det är en självklarhet att det är lättare att komma någon vart om man har ett mål med det man håller på med.

Folk som tror på en högre makt, högre mening med livet osv. sätter sig knappast ner i fotöljen och konstaterar att man är perfekt och det kan inte bli bättre.

Självklart funkar personlig utvekling utan tro på högre makter, jag tror bara det är lättare för dem som har en tro och där det ligger en naturlig önskan om att utvecklas i denna tro.