Ni som har scenskräck - vad pluggar/de ni?

Många blir smått nervösa av de muntliga presentationerna i grundskolan och gymnasiet. En del bryr sig inte överhuvudtaget. Sedan finns det en del som får symptom såsom blackout/total panik/svimmar/tunghäfta/yrsel/bröstsmärtor, jag är tyvärr en av dessa.

Jag vägrade redovisa i grundskolan då jag helt enkelt inte klarade det, ni som sett 8 Mile och Eminems klassiska choke-scen ackompanjerad av kräkningar av nervositet innan, så blir det varje gång.
På universitetsnivå så verkar det som om muntliga presentationer är ett moment som i större grad är obligatorisk, och lärarna verkar inte särdeles sympatiska, vilket de flesta faktiskt var i grundskolan vilket de förtjänar credd för.

Ni som lider av väldigt svår scenskräck, vad har ni läst för program? Fick ni ge upp era planer om utbildning på grund av scenskräcken?

Utmana din rädsla istället och plugga det du verkligen vill plugga om det är det du är orolig över. Jag hade samma problem som dig, var till och med nära på att utlösa nödlarmet på skolan precis innan redovisning. Kände mig helt dum i huvudet och vissa töntar kunde gå upp och redovisa utan problem, förstod verkligen inte.

Jag bestämde mig därefter för att helt enkelt utsätta mig för den typen av ångest så ofta som möjligt och efter ett tag släppte det ganska rejält. Har du ett jobb kan du exempelvis börja med att tala högt och tydligt på jobbmöten.

Jag är övertygad om att du måste söka professionell hjälp för dina problem. Är de så svåra som du beskriver så kommer de att hindra dig på många sätt i livet, inte bara under studietiden. Scenskräck går att övervinna.

Har haft scenskräck. under min uppväxt var jag nervös i ca 1 vecka innan en redovisning i skolan. Jag hoppades alltid att jag skulle vara sjuk för att slippa. Dagen då redovisningen var höll jag seriöst på att skita ner mig för jag var så jävla nervös. En gång skulle jag gör en bokredovisning på engelska det var den sämsta jag gjort i mitt liv tror nästan jag höll på att svimma när jag gick upp, fick inte fram ett ord knappt så fick göra om skiten.


På gymnasiet var jag fortfarande skit nervös med det blev något bättre. Sen efter gymnasiet har jag haft redovisningar och idag går det ganska hyfsat, och är absolut inte nervös i veckor innan utan kanske minuter innan redovisningen.

Så jag växte väl ifrån det delvis.

Men jag tror det blir bättre ju mer du gör det, men jag vet hur hemskt det kan vara, har plågat mig hela livet. Tyckte till och med att det var pinsamt att läsa högt inför andra i klassrummet.

Nej, redovisningarna på universitetet är inte lika svåra som i gymnasiet där man var tvungen att hålla tal och man bedömdes utefter dina kroppsrörelser, om du kollade upp och hur tydligt du pratade. Nu på universitetet behöver man inte tänka på något av dessa när man redovisar. Som vår lärare säger: Alla är inte bra på att prata men det är inte fel att försöka.

Sen beror det helt och hållet vad man har tänkt studera.

ONTopic: Ja jag hade också scenskräck men kanske inte lika stark som Ts har/hade. Jag kommer ihåg hur jag en gång chokeade så hårt under en redovisning att det blev så pinsamt
Ni vet den där tystnaden som är så lång att det inte är lönt längre att fortsätta. Ja en sådan har jag varit med om. Sen skakade jag varje gång jag skulle gå upp på scenen och börja hålla mitt tal och att höra mitt namn ropas upp av läraren kändes som en bombnedslag för mig.

Under gymnasiet så svor jag att aldrig mer göra en muntlig redovisning. Det är helt enkelt inte värt det.

Åh, vännen, jag känner igen mig så väl i det du beskriver. För mig går pulsen upp till rent livsfarliga nivåer när det börjar närma sig min tur, och när jag står där framme svartnar det i randen av synfältet, händerna darrar som asplöv, rösten svajar och jag tappar grepp om tid och rum. Första gången det hände var på högstadiet, och sedan dess händer det i princip jämt när jag ska tala inför en grupp. Folk påstår att det inte märks, men jag märker när någon annan drabbas av samma panik, så jag vet inte om folk är ouppmärksamma eller om de bara vill vara snälla.

Och vi ska inte snacka om känslan efteråt, när kroppen är täckt av iskall svett och adrenalinet börjar gå ur blodet. Ta en Treo lixom.

Men jag har vant mig. Jag valde drama som estetiskt tillval på gymnasiet, var med i studentspex på universitetet, och bangade aldrig inför en redovisning. Jag förberedde mig som fan inför varje redovisning, så att jag åtminstone svamlade relevanta saker när jag väl började svamla. Och nu är det mer "Hello darkness my old friend" än "Hjälp! En björn!".

Så mitt råd är att ta tag i din scenskräck. Bli vän med den. Testa olika tekniker för att ta dig igenom ett framträdande, och använd de som funkar. Om du pluggar på högskola, kolla om de ordnar stödkurser i muntlig redovisning. Räkna inte med att bli botad men låt för tusan bövlar inte scenskräcken krossa dina drömmar eller styra ditt liv som den verkar göra nu. Jag håller tummarna för dig!

Kan säga att när jag gick i gymnasiet tänke jag lite åt det hållet - att jag skulle välja en utbildning där man slapp redovisa, eftersom jag tyckte det var jobbigt (inte i närheten av så jobbigt det verkar vara för dig dock) - Men nu såhär i efterhand kan jag konstatera att även de utbildningar där det går enbart extremt osociala introverta människor så redovisar man. Tyvärr.

Det jag kan tipsa dig om är att helt enkelt ta itu med det, ge inte upp, starta smått och öka successivt.

Som sagt, du behöver söka hjälp för detta. Men jag finner det ändå intressant att du inte verkar ha reflekterat ett dugg över VARFÖR du känner som du gör?

Finns inget mer jag hatar än att redovisa framför en grupp personer. Framförallt ovissheten om hur det ska gå; ibland vet man exakt vad man ska säga och ibland bara kommer det inte fram något, oavsett hur förberedd man är. Jag läser dock som tur är en data-linje. I och med detta är jag långt ifrån värst, ibland känner jag mig faktiskt lite duktig på att vara social, haha det trodde jag aldrig skulle ske i mitt liv.

Som sagt, pluggar datalinje - Nästan inga redovisningar eller liknande, och när det väl händer får man försöka bita ihop och lyssna på alla andra kassa tal och föredrag innan man själv ska upp!

Nervös blir den som förberett sig dåligt. Glöm andningstaktiker och annat trams, förberedningar är allt. Skall du tala om ett specifikt ämne så se även till att bli expert på det. Exempel är det presentation kring ABB:s senaste årsredovisning, se till att läsa på kring ABB och sammanhanget kring siffrorna - detta skall du kunna utantill. Årtal, siffror och annat smått slänger du därefter upp på valfritt stödmedel och använder som stödpunkter till vad du lärt dig kring ämnet.

Det värsta som finns är när man ser personer som är i behov av lappar för att kunna genomföra presentationen. Detta är mycket ofta personer som inte är pålästa kring ämnet, vilket är ett recept för nervositet.

Tja, man blir granskad av gruppen och står i en utsatt position. Jag är blyg och har dåligt självförtroende så ser inte det som särdeles konstigt.