Sambon är gravid, hur ska jag veta hur hon mår?

Det måste vara extremt individuellt hur kvinnor reagerar på graviditeter. Nu var det ett tag sedan min frus sista, men jag har inget minne av något särskilt labilt humör eller några konstiga krav på tillvaron under hennes tre graviditeter. Det enda som jag minns var helt förutsebart: Hon har, gravid eller ej, ett visst behov av att delge omgivningen sitt lidande verbalt, och eftersom man normalt har lite mer ont när man är gravid, i synnerhet höggravid, så blev det lite mer gnällande om att hon hade ont än annars. Annars var hon, vad jag minns nu, alldeles som vanligt.

Min fetmarkering.

Här sätter du fingret på något som jag tror är ganska vanligt och som ger upphov till besvikelser, bitterhet och gräl.
Helt i onödan.

Hur modern mannen än blir så kan han ju inte till fullo sätta sig in i hur det är att vara gravid, och detta bör inte kvinnan förvänta sig heller. Kvinnor måste bli mer tydliga med vad de menar, tycker och tänker.

Och fortfarande anser jag att man inte kan bete sig som ett bortskämt barn bara för att man är gravid. Givetvis betyder inte det att jag anser att mannen ska vara stenhård mot sin gravida kvinna. En graviditet kan ju vara ansträngande på olika sätt och det måste det tas hänsyn till.

Och en man som läser på om graviditet och engagerar sig peppar förstås sin gravida kvinna. Båda blir vinnare.

Jag måste va onormal som aldrig haft dessa "svängningar" vare sig vid mens el graviditet! Däremot mår man ju inte så bra fysiskt alla ggr, men det är en annan sak... Det blir nog lite abstrakt för en kille i början att verkligen fatta att grav är på riktigt, inte så konstigt tycker jag... Blir nog lättare när grav blir mer påtaglig.

Sant. Min kille o jag läste varje ny grav.vecka vårdguidens "vecka-för-vecka" om fostrets utveckling m m, t ex.

Usch va jobbigt! Lite typiskt den svenska/västerländska kvinnan som ser graviditet som något frikort att "få" bete sig hur som helst och proppa i sig kakor/godis/chips och bli fet.

Att humöret kan svänga under graviditeten är givet, men att uttalat se det som något som partnern ska anpassa sig till låter mer som att hon vill bete sig hur som helst och han ska toffla efter hennes pipa.

Att vara där för henne i övrigt är förstås självklart, men akta er för fan att skaffa barn med små primadonnor. Kom även ihåg att många kvinnor blir smått korkade under graviditeten, så var inte elaka när de klämmer ut sig något fullkomligt ologiskt.

Det där är typiskt östrogenpsykgnäll, varför måste du veta hur hon mår?
det finns ingen rimlighet i det, huvudsaken är väl att du är snäll mot henne och hjälper henne nu när hon är gravid, men att du måste veta hur hon mår och vara pseudogravid du också är bara trams,

behandla henne väl, var snäll, stötta henne om hon mår dåligt, men du har absolut ingen anledning i att låtsas vara gravid du också, män kan inte bli gravida!

östrogen=psykbryt

Det är förresten östrogenet som orsakar agressiva utbrott hos personer som missbrukar anabola och inte testosteronet, det säger väl en hel del...

Bästa är att fråga och var försiktig när du frågar.