Någon här som ångrat sina studielån!?

Det är något jag har grunnat på, finns det någon här inne som ångrat sina studielån? Har de blivit till en tung börda för er efter er utbildning?

Är själv lite osäker på om jag ska låna pengar för min utbildning.

Ångrar inte mitt lån i alla fall. CSN är ganska generösa med räntan och återbetalning så det är helt klart värt att ta lån tycker jag.

Flera i min klass tar studielån fastän de inte behöver - just för att det är det mest "lönsamma" lånet man kan ta. De sparar alltså undan pengarna till typ kontantinsats för bostad m.m.

This!

Det beror på hur du är som person...
Många poängterar att CSN är det det bästa lånet du kan kan ta.

Jag säger: LÅN ÄR LÅN. Dvs. aldrig bra.

Min motfråga blir alltid: "Vad är du för person? Vill du skuldsätta dig och vara låst? Eller vill du kunna känna dig fri, be chefen dra åt helvete, eller kanske resa några år?"

- Rannsaka dig själv: Är du den ekonomiska personen? Isof, ta studiebidrag och jobba ihop resten av slantarna, lite helgarbete skadar aldrig.

- Är du person nr. 2 som vill plugga, och vara bunden till att betala av dina lån och vara skuldsatt resten av livet?

Ex. 1:
Jag själv. Gick enbart gymnasiet. Jobbat 10 år, aldrig lånat pengar/tagit saker på avbetalning, det jag har köpt har jag SPARAT till, jobbat hårt och målmedvetet, sparat 5000:-/mån. Läst på om aktier, och investerat långsiktigt. Skuldfri idag, och miljonär. Började från noll.
Mina sparade pengar/investeringar ger mig idag ca 100.000:-/år i avkastning. Vill jag återinvestera dessa pengar och ge mig ränta-på-ränta/resa/spara/köpa nya bil/betala mitt hus. Det är upp till mig att välja. Kanske jag inte vill jobba alls detta år, inga problem, mitt boende är betalt. Vill jag leva snålt, och bara peta mig i naveln 1 år kan jag göra det, tack vare avkastningen.

Ex. 2:
Min bästa väns storebror: Tog studiebidraget, och jobbade helger. Tog sig igenom högskolan utan en lånad krona. Pluggade PR, drar idag in mellan 40-50k/mån på en av stockholms största PR byråer. G.Persson är hans arbetskamrat idag. Fri att göra vad han vill med både sina pengar, och sitt liv.

Vi kan båda be våran chef att dra åt helvete, och gå på stört.

Ex. 3:
Mitt ex. Hade bra gymnasiebetyg. Jobbade, men varken sparade eller investerade något av sin lön.
Började på högskolan efter många års uppehåll från studierna, tog fullt bidrag och lån. 3 år på högskolan har satt henne i skuldfällan. Jobba och betala av resten av livet, hon har 30k på sitt sparkonto idag, och svårt att få jobb. Hon får dras med sitt studielån resten av livet.

VAD ÄR DU FÖR PERSON?
Har du svaret på den frågan, har du även svaret på din egen fråga....

Långt ifrån alla som har möjlighet att studera på högre nivå utan att få CSN. Jag själv är en praktisk och inte en teoretisk människa, jag behöver läsa alla böckerna tre gånger var för att lära mig allt till tentorna. Jag har helt enkelt inte tid till att ha jobb utöver studierna dvs.

Sedan målar du upp en alltför mörk bild över att vara skuldsatt resten av livet - det är man inte, såvida man inte utbildar sig till typ bibliotekarie. Jag har fler bekanta i 35 års ålder som precis är klara med avbetalningarna till CSN.

.

Berätta för mig, vilka är dessa 35-åriga personer?

- När började dom studera på högskolan?
- Bidrag/lån?
- Extra jobb/inkomst?
- Vad tjänade dom efter avslutade högskolestudier? Och hur mycket betalade dom? Betalade dom mer än vad CSN krävde för att bli av med lånet?

Om man inte, som du, bor i mumindalen, så är det väldigt få högskolestudenter som har tagit fullt lån som är skuldfria vid 35-års ålder. Gå och lägg dig under stenen som du kom ifrån...

nja ångrar e väl starkt ord, jag hoppade dock av plugget rätt snabbt så jag har ingen stor skuld men men.

CSN lånet är ju knappast en skuldfälla som du så fint säger. Jag tog själv ut maximalt CSN lån i 6 år och kom till slut upp i ~300k i lån. De 3-4 år jag betalt av CSN har jag betalat 12-13k/år och lånet skall betalas av på 25 år om jag minns rätt. Då räntan på lånet är så pass låg har jag istället sparat min extra slantar i diverse aktier och fonder och får på så sätt en bättre avkastning än om jag skulle betala tillbaka lånet. När man jobbat 3-4år och tjänar 35k+ brutto så är det mer en påminnelse om en underbar tid än något som är särskilt betungande. Jag personligen tycker att det var värt varenda krona och medför att alla som vill läsa till en högre utbildningen kan det utan att behöva jobba deltid vilket får ses som positivt.

jag kommer ha näst intill maxat lån när jag är nyexad. Lider inga som helst kval för det. Med tanke på den låga räntan (~1,5% är det väl) kommer jag ta god tid på mig att betala av lånet och göra annat för mina tjänade pengar. Investera bland annat.

Jag håller med dig i sak, bara tanken att "ligga minus" och vara skuldsatt gör mig svettig. Däremot så är dina tre exempel lite väl enkelspåriga. Alla som tar bidrag och/eller lån av CSN får inte svårt att hitta arbete.

Sedan kanske det är jag som missar något, men hur kan du tvivla på att en vanlig person i praktiken skulle kunna betala tillbaka sin skuld till CSN innan 35 års ålder? Du skriver att du har blivit miljonär och äger ditt boende efter att ha sparat 5 000 kr/mån i tio år. Även utan din fantastiska avkastning (en får gratulera!) så är det inte direkt orimligt.

Om en sådan amorteringstakt är vanlig eller inte spelar inte så stor roll, då TS fråga är riktad till oss som enskilda individer.

För att svara på frågan så tog jag endast bidragsdelen från CSN under den korta period som jag studerade, och har således ingenting att ångra. En lösning för eventuella framtida studier som jag har funderat på är att först och främst klara mitt uppehälle genom bidrag och deltidsjobb. Utöver det så går det att ta lånet från CSN som någon slags försäkran om en billig utväg om livet av någon anledning skulle kapsejsa totalt. Nu har jag inte undersökt räntesatsen men tvivlar på att det skulle kosta särskilt mycket att göra så i dagsläget, särskilt om pengarna placerades någorlunda smart.

Det kan tyckas onödigt att ta lånet nästan "bara för att". Däremot så blir ens veckor hos CSN förbrukade av bidraget oavsett om du tar lånet eller ej. Det är bara en idé som jag har lekt lite lätt med, då jag själv är osäker på hur livet kan utvecklas inom de närmsta åren.

Jag håller definitivt med om att det beror på vilken typ av person man är, men det är ungefär allt jag håller med dig om. Det beror minst lika mycket vad man väljer att göra med pengarna.

Jag håller med om att den som konsumerar upp både studiebidrag och studielån hamnar i en situation där man tvingas betala av på denna skuld under lång tid. Jag skulle kanske inte vilja kalla det för en "skuldfälla", men i alla fall...

Problemet är dock att alla dina exempel blandar in en massa andra faktorer som definitivt inte har någonting med huruvida man tagit studiebidrag eller inte. Jag skulle till exempel kunna skriva en liknande text om mig själv som du har gjort om dig i det första exemplet, men jag har tagit studielån. Trots detta har även jag tagit mig till en situation med goda passiva inkomster, där jag skulle kunna betala av hela studielånet imorgon om jag så ville.

Jag skulle snarare säga att den som tar studielån och investerar dessa pengar har bättre förutsättningar än den som inte tar studielån. Samtidigt håller jag dock med om att den som inte tar studielån har bättre förutsättningar än den som tar studielån och konsumerar upp pengarna. Som sagt, det beror mycket på vad man väljer att göra med pengarna.