Citat:
Ursprungligen postat av
Hultabultan
Har hela tiden varit mot, att EU och Väst skall inlemma utbölingar som Ukraina och Turkiet.
Anledningen är givetvis att det kommer leda till splittring och sönderfall med sådan främmande fåglar.
Vi ser hur nationalistpartier ner på kontinenten gör enorma framsteg med mottot, "sköt oss själva och skit i andra".
Var tidigare försiktigt positiv till EU, men är idag en våldsamt kritisk motståndare.
Instämmer. EU har samlat på sig en mängd , ursäkta det öppna uttrycket, genomkorrupta, nerkörda och fattiga gamla öststater osv som egentligen inte platsade i EU och har blivit en belastning, både politiskt och ekonomiskt. Turkiet och Ukraina vore rena ktatastrofen att ansluta ich det förutsätter praktiken att man slaktar en del av det som var positivt med EU/EG för de länder som kom in före år 2000.
Den djupare orsaken till att EU har förlyft sig på det är sättet är förstås att de vill vara en global storspelare och identiferas med EUROPA som sådant. Det kvasifederala, uppstyrda projektet tar överhanden över bilden av "Europa som de europeiska folkens familj", ettcfritt
mellanstatligt samarbete. Ju större EU växer sig, ju mer teknokratiskt och otillgängligt för medborgarna blir det: både av inre logik (många olika språk, många nivåer, behovet av "stordriftsfördelar") och för att det är vad politiker och lobbyister själva tjänar på. Dessutom har EU allt tydligare fått målet att fungera som stödkorsett åt NATO, och då blir det ett mål att "samla in" de här öst- och sydöststaterna, att binda upp dem till EU (och NATO:s intressesfär) "så att inte Ryssen /eller nu även Kina/ kommer åt dem". Hellre det än att ha ett bälte med alliansfria länder mellan EU och Ryssland, stater som varken åtnjuter oklara militära garantier från NATO eller ekonomiska stödförsäkringar från EU. De här mälsättninaran r i grunden motiverade av USA, snarae än av de europeiska länderna och deras folk själva.
Jag minns tiden kring EU:s tora östutvidgning för tjugo år sedan. Den framstod som ekonomiskt vansinne för många vanliga människor och även för en hel del politiker: hur skulle man ha råd att lyfta Östeuropa och utlova dem ett kliv upp i närheten av den standard och den arbetsmarknad som Väst och Tyskland hade haft sedan tidigare? I efterhand kan man konstatera att de här lnderna fortfarande till stor del är fattiga och korrumperade, även om en del har hänt (till kostnader för resten av EU, mängder med jobb och företag har t ex flyttat österut pga lägre löner osv, och hela migrationskrisens förlopp runt 2015/17 förutsatte att större elen av Balkan och Donaubäckenet var EU-land, så att det fanns en potentiellt öppen korridor från Egeiska havet till Tyskland och vidare).
Det är idag lättare att se östutvidgningen 2004/05 (och de länder som kommit till sanare, t ex Rumänien) som en parallell till NATOs utvdgning österut. De båda blocken arbetar i tandem och ansluter över tid nästan samma länder - och det handlar om amerikanska önskemål snarare än från t ex Tyskland, Spanien, Sverige eller Nederländerna.
EU har blivit en hypertrofisk och baktung koloss som i praktiekn gör det svårare att uträtta produktiva saker i Euripa och dessutom urjolkar demokratin på de enskilda ländernas nivå. Och deta diskuteras naturligtvis inte inom uniones gene politiska självförståelse.
(Svar på en post från Ukrainaforumet, men jag valde att flytta diskussionen hit för att inte riskera OT där)