Religionssociologi funderingar?

Har nu läst boken "sociology of religion for generations x and Y" som har många bra fallstudier i sig som är skriven av Adam Possamai. I boken tar han upp att en religiös människa inte kommer gå ifrån sin tro om man läser sociologisk bok och religion. Men är detta verkligen sant? Genom att analysera och dissekera religion i samhället, och vad religion är, förstör man inte nästan religion i sig när man försöker att göra det vetenskapligt och sätta människor i olika fack hur deras religion är pga deras kön, uppväxt, etnicitet mm.?
Kommentarer om detta eller om ämnet religionssociologi? Jätte kul om någon även har läst boken och har några egna uppfattningar, kommentarer om den!

Det beror på om de religiösa är utövarna av fördelningen. Om man nu överhuvudtaget kör över någon moral så borde det vara logiskt att ha en viss struktur och policy. En del av religionen handlar väl om att just tolka den. Att förstå någonting som är högre än en själv, det är väl därför man har alla sakrament, alla mysterier? Hur förstör man en religion genom att analysera den?

Sen beror det självklart också på i vilket sammanhang som man dissekerar religionen, dvs hur man gör det. Är det i ett avsiktligt dåligt syfte, eller är det i ett positivt syfte?

I religionssociologi studerar man ju religionen utifrån vad den innebär för människan som samhällsvarelse. Visst, det finns en viss form av cynisk sekularism i ämnet -- i varje fall från förr i tiden så var det vanligt att anta att religion var någonting uråldrig som den nya människan, med teknologin och upplysning kommer att lämna bakom sig. De (modernistiska) sociologerna har ju däremot visat sig ha fel; religionen verkar överleva det mesta.

Men beroende på vilken sorts forskning det gäller, kvantitativ eller kvalitativ, så söker man också olika svar på rätt olika frågor. Så länge det inte går ut på moraliserande av det man diskutera och så länge det håller en god vetenskaplig nivå så förstör inte religionssociologi någonting. Det farliga med religion är att (sekulära) vetenskapsmän tenderar att ge felaktiga representationer, eller äckliga generaliseringar som inte på något vis korrelerar med den värld dessa människor (som man studerar) lever. Sådana totalitära, diskriminerande och förminskande kunskapsproduktion är vidriga.

Det är så gott som oundvikligt att religions-exegesis och -apologetik blir epistemisk/metafysisk påverkade av att målstolperna flyttas mer och mer in på rationalismens hemmaplan.

Även i 'Svensson' kommer det att utvecklas en skepsis inför religionens resonerande om religions-apologeter insisterar på att resonera med t.ex. den skolastiska retorikens metodologi. Den religion som kommer att 'överleva' MÅSTE ta hänsyn till den rationella världsbilden istället för att vara i konfrontation med denna.