Citat:
Ursprungligen postat av
Fnurra-pa-traden
Jag tror inte du läst överklagandet ? Mycket i MHs talan bygger på att man faktiskt begått ett fel i strid med hur och när man sammanväger bevis. Man kan bara sammanväga bevis om man uteslutit alternativen. HR har inte ens övervägt alternativen, tex. kan det vara en olycka ?
I princip allt i MH:s överklagan går ut på att HovR har värderat bevisningen fel. Men likafullt inleder MH med att under
Prövningstillstånd skriva
Fredrik Svensson gör gällande att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan pröva av Högsta domstolen, och att det finns synnerliga skäl för sådan prövning.
Man
skulle kunna tolka detta som att MH ansöker om prövningstillstånd både i enlighet med första och andra stycket i RB 54 kap §10. Men om han verkligen avsåg att söka prövningstillstånd också i enlighet med det andra stycket, så skulle han ha
specificerat om han ansåg att grund för resning, domvilla, eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag förelegat. När han inte gör det, kan han inte åberopa det andra stycket i RB 54 kap §10. Och att han inte gör det, beror med all sannolikhet på att han inte
kan hävda att resningsgrund eller domvilla har förelegat, eller att målets utgång uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Citat:
Det tidigare rättegångarna + alla indiciefall jag läst resonerar om både möjliga och omöjliga alternativ.
Det kan lika gärna gå under "allvarligt fel" som är grund för PT, jag kan tänka mig att HD har flexibiliteten att se på detta fel som andra sidan på samma mynt som "prejudicerande fall".
Uppenbarligen grovt förbiseende eller grovt misstag, är termen. Och i den juridiska meningen av detta är påtagligt specifik, och kan
inte tillämpas på den här rättegången eller domen.
Citat:
Skall en hovrätt få frångå principen som är fastställd i HD ?
Då kommer många fler kunna dömas i indiciefall.
Lite generellt skulle man kunna säga att ÅK i stora drag kan hoppa över alternativa resonemang, och rätten också, och säga att det som är sannolikt = ställt utom rimligt tvivel.
Den typen av principiella resonemang som du för ovan för dock inte Hansson i sitt överklagande. Han går igenom ett större antal punkter där han har synpunkter på hovrättens sätt att värdera bevisningen, men han säger
inte att hovrättens dom strider mot HD:s vägledande avgöranden för bevisvärdering. Hans sammanfattande kläm är i stället följande:
Sammanfattningsvis får sålunda göras gällande att utredningens robusthet kan ifrågasättas. Målsägandens elektroniska kommunikation har inte utretts på tillräckligt sätt, alternativa gärningsmän har inte utretts på tillräckligt sätt, biologiska spår i form av fingeravtryck och hårstrån har inte följts upp och utretts på tillräckligt sätt, och det saknas tillräcklig utredning avseende när emballage med målsägandens kvarlevor placerats ut på fyndplatsen.
Hans - eller snarare FS - problem är att även om allt detta är sant, så är likafullt inget av det grund för prövningstillstånd till Högsta domstolen.
Halmstråt - det ack så svaga - är att HD ska uppfatta det faktum att den nuvarande bevisningen bara prövats i en instans som ett nytt
synnerligt skäl vid sidan av dem som exemplifieras i RB 54 kap. §10, 2 st. Men det är synnerligen svagt. Det är ju inte bara vid resningar som ny bevisning förebringas i hovrätten. Det händer inte helt sällan att rätt påtaglig ny bevisning införs i en helt vanlig hovrättsförhandling som inte har förebragts i tingsrätten, och att detta får hovrätten att ändra domen. Sådant har aldrig tidigare ansetts vara grund för provningstillstånd i HD. Och hela resningsinstitutet förutsätter ju att den nya rättegången i hovrätten är de facto slutstation.