Citat:
Ursprungligen postat av
MLE
Jag vet inte, för mig personligen så känns det som att det inte finns några sådana gränser. Vad finns det för gränser för en enskild individ liksom?
Tror man blir inlåst i bur till slut om man försöker vandra runt på jorden som en fri varelse, (uppehållstillstånd och sånt du vet). T.ex.
Citat:
Det kan vara av värde att notera att dom "de" som föds...eller snarare, jag menar...först måste födelsen äga rum, därefter kan "de" finnas.
Därför kan "de" inte födas, bara vara födda.
En fördel vore därför om någon födelse inte ägde rum, inga födda fanns, och heller inget flyende.
Citat:
Ursprungligen postat av
netelskare
Kan du utveckla det här? Jag tror inte jag förstår
Det är väldigt off topic, men det är en meningsfull tanke, så jag tar och förklarar:
I vår kultur börjar nya människor existera först när man kommer ut ur ens mamma: Det är där man drar linjen för när en ny människa börjar: Om
"du" är 30 år gammal så var det 30 år sedan
"du" låg där bredvid din mamma för första gången.
Vilket innebär att "
du" inte existerade för 30 år och 1 timma: Vilket innebär att
"du" inte existerade under födseln, eftersom
"du" började existera efter födseln (när man är ute). Alltså: Ingen i vår kultur har blivit född, eftersom det var inte "vi" som existerade under födseln.
Men det är så klart ingenting annat än en fånig mental gräns. Men det är meningsfullt att filosofera kring dock, för det leder till slut till insikten att det är lika fånigt och godtyckligt att tro att "
vi inte föddes" som att tro att "
vi inte var the big bang, och det som existerade innan".