Det är inte särskilt konstigt att en person, könet oaktat, som börjar träna och ta hand om sig själv blir attraktivare än någon som låter allt rasa?
Jag vet inte om det handlar så mycket om ytlighet egentligen. Vuxna människor vet att attraktion är så mycket mer komplext än att tända på någons utseende allena. Det krävs såväl yta som djup för att det verkligen ska tända till. Om man själv har något djup vill säga. Är man grund på alla sätt och vis är det möjligt att det räcker med en fin yta. Om det vet jag förvisso noll och intet. Men okej, är man en vuxen människa som själv har mer att erbjuda än enbart ett vackert skal vet man att det krävs så mycket mer för att attraktion ska uppstå.
Män, såväl som kvinnor, kan således vara hemskt ytliga. Om det nu är så jävla illa att attraheras av någon som ser bra ut? Själv har jag svårt för män som har kvinnliga former. Chipspattar och korvfingrar gör det liksom inte för mig. Hur trevlig, rolig och smart han än må vara. Det finns trevliga, smarta och roliga män som dessutom tar hand om sig och har kroppar att dö för. Och ja, för att den där totala attraktionen ska uppstå måste allt stämma. Åtminstone för mig. Och jag tror inte att vuxna män med en levande insida funkar särskilt annorlunda.
Har snubben bara den där kroppen att dö för men i övrigt är totalt själlös blir han totalt ointressant. Han funkar som ett lösnummer men sedan är det tack och hej. Återigen så tror jag inte att vuxna män funkar särskilt olika i det här avseendet heller.