Hur fan tänkte han här? (pappan till barnet flyttar långt bort)

Därför ser man till att vara mycket noga i sitt val innan man får för sig att avla sig.

Det är inte säkert att pappan kommit in på utbildningen i GBG. Man blir inte automatiskt antagen bara för att man söker, vettu.

Hur har det gått?

Jag håller inte med dig. Jag tror nämligen inte att det nödvändigtvis skulle uppfattas på det sätt som du påstår bara för att rollerna varit ombytta om den enda avvikande variabeln är att tråden är startad på Flashback.

Snarare handlar väl folks attityder och dryga svar i denna tråd om hur folk uppfattat TS (åtminstone inledningsvis) relativt infantila och småsinta yttranden, hennes sätt att beskriva situationen och hennes (i mina ögon) oförmåga att tänka strategiskt.

Rimligen borde han göra fler försök med det innan han ger upp och överger sitt barn.

Nu är jag ju själv inte inblandad, men det verkar inte som det rör sig om ett "övergivande", utan snarare som en prioriteringsfråga under en kortare period (ja, tre år är inte en livstid). Om utbildningen är eftertraktad i hans hemstad är det antagligen inte det lättaste att komma in, även om han väntar till nästa termin. Hur vet du förresten att han inte redan sökt flera år i rad?

På grund av att barnet bara är två år verkar det mindre troligt att han skulle sökt in upprepat sen han blev pappa... Sen framstår det också allmänt som en värdelös slacker så.

Finns mycket man kan göra, så som högskoleprov eller ta andra kurser först så att man kan söka in ur urvalsgruppen för högskolepoäng. Eftersom TS poängerar att kursen finns på plats tycker man att hon borde ha upplyst om ifall det är så att han kämpat som en gris i åratal för att komma in på den där, så därför antar jag att så inte är fallet.

Sen om man ska försöka vara logisk så är det inte så troligt att det skulle föreligga enorma skillnader i svårigheten att komma in på samma utbildning i stockholm som i göteborg. De flesta studenter är hyfsat mobila och vill de verkligen läsa utbildningen kommer de söka sig till det andra lärosätet varpå intagningspoängen kommer att jämna ut sig något sånär, så kommer han in i Stockholm borde han alltså på de sätt jag tidigare nämnt kunna placera sig bättre bland de sökanden och även komma in i Göteborg...

Familjerätten kan hjälpa till att medla och upprätta avtal om vårdnaden. Som allra minst ska ju ett underhållsbidrag betalas av fadern om barnet inte längre bor hos honom. Kan ju vara trevligt att skriva papper på det och slippa dra det till tingsrätt.

Gammal tråd, men otroligt deppig läsning att se hur de flesta som svarat TS är skadeglada och helt missar själva poängen: att en liten tvååring, som dittills haft båda sina föräldrar, i stort sett förlorar sin pappa.

Forskningen pratar om att barn under tre års ålder har svårt att hålla kvar bilden av en förälder i minnet efter några dagar, varför man inte brukar rekommendera växelvis boende varannan vecka. Pappan ska dyka upp 1,5 dag varannan helg och inte ta del av något i barnets vardag i tre års tid. Tre år är som 511 biljoner år för ett litet barn. Pappan i tråden väljer sin nya tjej framför sitt barn, vilket faktiskt är smärtsamt att läsa.

Han är sin fulla frihet att flytta vart han vill. Ja, vi lever i ett fritt samhälle osv. Men. Han ska vara jävligt medveten om hur mkt han sviker sitt barn. Som mamma är det väl inte så konstigt att TS blir sne.

Nya relationer ger nya lojaliteter. Det går inte att undvika. Och det är faktiskt inget som pappan tar beslut om nu, det beslutet tog ni när ni bröt upp. Det du nämner här är konsekvenser av tidigare beslut.
Nej, jag har inget råd...det är så här det blir bara.