• 1
  • 2
2014-01-03, 22:06
  #1
Medlem
Bigzys avatar
Detta är en ytterst intressant fråga!

Är tacksam för varenda åsikt ni delar med er av

När vår egen förslavning och rädsla försvinner, gör vår sorg det med i så fall?
Och i vilken ordning?




Med sorg och rädsla menar jag:

Det vi fick för väldigt längesen, Det som gav oss Välsignelsen / förslavningen att kunna känna rädsla över framtid och sorg över andra.
__________________
Senast redigerad av Bigzy 2014-01-03 kl. 22:30.
Citera
2014-01-03, 22:11
  #2
Medlem
Rultas avatar
Jag känner varken rädsla eller sorg, så vafan menar du?
Citera
2014-01-03, 22:16
  #3
Medlem
Hestapos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bigzy
Detta är en ytterst intressant fråga!

Är tacksam för varenda åsikt ni delar med er av

Om vår egen förslavning och rädsla försvinner, gör vår sorg det med i så fall?
Och i vilken ordning?

Sorg över vad?

mvh
Citera
2014-01-03, 22:18
  #4
Medlem
Doesn't expecting the unexpected make
the unexpected expected?
Citera
2014-01-03, 22:21
  #5
Medlem
Bigzys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rulta
Jag känner varken rädsla eller sorg, så vafan menar du?

Citat:
Ursprungligen postat av Hestapo
Sorg över vad?

mvh


Sry vänner!
Jag har lagt till en liten beskrivning nu
Citera
2014-01-03, 22:24
  #6
Medlem
KingHBs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hestapo
Sorg över vad?

mvh

Över framtiden i guess, det okända som kan ske. Alla är väll smått förtvivlad över vad som kan ske, men sen är det väll också frågan om hur pass mycket man bryr sig eller ej. Själv låter man ju bara all skit och lycka komma och gå som den vill, man anpassar sig ju så här existerar ingen rädsla, eller sorg. Förstår inte grejen med att sörja, inte under längre tider iaf. Saker förändras så anpassa dig bara.
Citera
2014-01-03, 22:29
  #7
Medlem
Bigzys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Subparticle
Doesn't expecting the unexpected make
the unexpected expected?

Det där var en

Satt och lekte länge med denna kommentaren i huvudet :P

Men hur kan man förvänta sig något oförväntat?
Blir inte det som att sydpolen är samma sak som nordpolen?
Det är antingen eller, som en logisk krets i hela universum.

Eller jo du har rätt!
Jag borde ändra min fråga till, När det försvinner
Citera
2014-01-03, 22:33
  #8
Medlem
Bigzys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KingHB
Över framtiden i guess, det okända som kan ske. Alla är väll smått förtvivlad över vad som kan ske, men sen är det väll också frågan om hur pass mycket man bryr sig eller ej. Själv låter man ju bara all skit och lycka komma och gå som den vill, man anpassar sig ju så här existerar ingen rädsla, eller sorg. Förstår inte grejen med att sörja, inte under längre tider iaf. Saker förändras så anpassa dig bara.

Ah precis! bra beskrivet där

Exakt!
Det är ingen mening att sörja över något. Anpassning är ett nyckelord i det hela.
"att släppa taget"
Citera
2014-01-03, 22:47
  #9
Medlem
KingHBs avatar
Ja jag anser det i varje fall. Min morsa dog när jag var 15 bast i cancer, det är för tre år sedan och det gick förjävla fort. Det var inte mer än 3 månader från konstaterandet att hon hade cancer tills hon gick bort, och jag medger att det gjorde ont, och att det gör ont än idag. Men vafan ska jag göra åt saken? Hon är borta och jag är kvar, så vad är lösningen på det hela? Inse faktat att min mamma är borta och lev med det. Så det gör jag.

Det värsta med det hela var faktiskt inte själva händelsen utan det var alla andra. All särbehandling av såsom lärare som kompisar, alla tyckte synd om än medans man själv ville gå vidare.
Citera
2014-01-03, 22:59
  #10
Medlem
If work is so terrific how come they have
to pay you to do it?
Citera
2014-01-03, 23:05
  #11
Medlem
Bigzys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KingHB
Ja jag anser det i varje fall. Min morsa dog när jag var 15 bast i cancer, det är för tre år sedan och det gick förjävla fort. Det var inte mer än 3 månader från konstaterandet att hon hade cancer tills hon gick bort, och jag medger att det gjorde ont, och att det gör ont än idag. Men vafan ska jag göra åt saken? Hon är borta och jag är kvar, så vad är lösningen på det hela? Inse faktat att min mamma är borta och lev med det. Så det gör jag.

Det värsta med det hela var faktiskt inte själva händelsen utan det var alla andra. All särbehandling av såsom lärare som kompisar, alla tyckte synd om än medans man själv ville gå vidare.

Jag förstår dig PRECIS!
Du har så otroligt rätt!

Det som hände där var:

Din omgivning levde under förslavningen/rädslan, och tryckte ner dig ännu mer. När det du verkligen behöver är precis som du säger, att släppa taget.

Detta är också vad forskare idag bevisar!
Att din inre tanke sprider sig till andra, Auran och kroppens magnetfält faktiskt stäcker sig långt utanför den fysiska kroppen.

Du förklarade vår förslavning där faktiskt!
Att vi konstant har rädslan för framtiden, vilket resulterar i att vi trycker ner oss själva / varandra/ alla



Önskar dig all lycka i framtiden!
Att din mor gick bort var perfekt på sitt sätt, vi behöver inte vetta varför allt händer.

Tack för dina ord
Citera
2014-01-03, 23:18
  #12
Medlem
Bigzys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Subparticle
If work is so terrific how come they have
to pay you to do it?


Gillar dina svar! mina neuroner skjuter hej vilt

Dock är det ingen som betalar dig eller mig för att arbeta.

Pengar är endast en "tjänare" i våran globala byteshandel.
Och kunskap belönas med mer av dessa "tjänare".

Något annat är logiskt omöjligt.
__________________
Senast redigerad av Bigzy 2014-01-03 kl. 23:24.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in