Varför tar vi droger?

Endast 5% av allt drogbruk räknas som problematiskt drogbruk.

Det är en jävla massa som brukar droger, så det är klart att det blir en bunt som trillar av pinn och försätter sig i missbruk.


Jag tar droger för att hantera att vara nykter, funkar lika bra att droga sig med träning och hobbys, men droger är lättare.

Tja, varför många mår dåligt är väl uppenbart: existentiell ångest. Nu när vi märkt att religion är skitsnack och enbart skapades som ett maktutövningsmedel så inser många hur objektivt meningslösa deras liv är, detta kan leda till depressioner mm. (detta gäller utvecklade länder, i tredje världen tror de att de slipper till himmelen så de är ändå lyckliga fast deras liv suger).

Dock lever jag hellre i verkligheten och trubbar sinnena med droger än att leva i en fantasivärld (tron på "himmelriket" och religion hör hit) som relativt lycklig.

Människor tar droger av samma anledning som de har sex, det får oss att må bra och sätter färg på vardagen.

Tänk vad trist vardagen vore om vi inte gjorde något som utsöndrar lyckoämnen. Typ lyssna på musik, ha sex, gymma, resa osv listan kan göras lång. Alla har sina egna sätt att färga vardagen med. Droger kan ses som en genväg till att må bra och det håller jag delvis med om. Men inte fan är det fel för det.

Det har legat i människans natur att ta droger, alkohol givetvis inräknat, sen flera tusen år tillbaka. Jag vågar nästan påstå att vi har ett berusningsbehov i generna.

Fan spelar det för roll om man dör "tidigare"? (det du insinuerar då du pratar om kyrkogården)
Alla dör vi ändå, palla vara en bitterfitta och ha det tråkigt nykter den korta tid man är vid liv.

Jag lever hellre för fulla muggar i ett adrenalin-och välmåenderus och dör vid 50 än lever ett nyktert liv och dör med skiten i byxan, halvsenil vid 90.

för att vi vill, den enda viktiga anledningen.

Jag tar amfetamin och kola och mdma för att stimulera min hjärna till fulla och använda den till max.

Haha klockrent!

Jag vill absolut inte hoppa på dig MLE, jag respekterar ditt avståndstagande av droger, men med tanke på att tråden står under filosofi så tycker jag att ditt resonemang blir lite dödande ur ett filosofiskt perspektiv.
Människan har drogat sig sedan urminnes tider, av olika anledningar, inte bara för flyktens skull.
Vart drar du gränsen för droger? Kaffe och tobak är ju också en form av droger. Milda sådana, men vi använder ju ändå dessa till viss del för att de påverkar våra hjärnors belöningssystem.

Jag började med droger när jag var 14 år. jag var mycket depprimerad och började umgås med fel umgänge. jag sökte mig till dom som inte heller mådde bra, Såna som var precis lika trasiga som jag. såna som hade varit med om lika saker som jag i livet. vuxna som misshandlade varandra dagligen, närstående som slog mina småsyskon. sexuellt utnyttjande. Mitt liv var helt trasigt. Jag har alltid vart dendär ungen som vart bråkig, som alltid gjort vad jag själv vill och skitit i vad alla andra har sagt. Alltid vart dendär ungen som aldrig sitter still i skolan och bråkar med allt o alla. de va jag som hade rätt hela tiden, alla andra hade fel. jag trivdes med dom jag hängde med. jag tyckte alla var så givmilda och man delade alltid allt med alla. Mina föräldrar hade inte en aning om vad jag gjorde när jag var ute. Min mamma har jobbat så jäkla hårt för att jag ska ha en bra uppväxt men gång på gång har jag stampat på henne. idag förstår jag hur illa jag har gjort dom jag har älskat mest. De började med att jag testa röka spice, vilken var rena rama skiten. sedan rökte jag hasch vilken var den bästa känslan. sedan gick de tyvärr över till tabletter vilken jag älskade FÖR mycket b.la. Ecstasy, benso, subutex. De tog liksom bort allt mitt onda, allt de jag hade burit på hela livet. Men jag älskade drogerna mer än vad dom älskade mig och då dör man så bestämde mig för att sluta.

Villig att hålla med. Om jag ska utveckla det mer för mig själv så ger det mig goda upplevelser som hade vart nära intill omöjligt att nå annars. Det gör mig mycket mer medveten i stunden.

Tobak är ingen "mild" drog.

Ärligt talat så har jag alltid romantiserat drogbruk.Uttöka sitt medvetande och öppna sitt sinne till alla upplevelser är vad jag tänkte i början av min "drog-karriär",sen påverkar man sin miljö/vardag och saker och ting blir inte riktigt som man tänkt sig.Många faktorer spelar roll,miljön man växer upp i,hur man uppfostras,kompisarna man hänger med,skolgången osv osv.Har alltid haft drog-liberala personer runt omkring mig så att ta det där steget från alkohol till "riktiga droger" var aldrig en big deal för mig iallafall.Varför tar vi droger? Många svar,vissa har haft ett hårt och ångestladdat liv,medans andra vill utforska andra galaxer i sitt huvud och försöker få svar på personliga plan om livet,vissa vill bara glömma bort vardagen och kunna klicka på off knappen och försvinna en stund.