Hur jobbar man bort såna känslor, visst är livet konstigt? :(

Hej

Hoppas att tråden inte flyttas till "relationer", då det är lite mer djupa svar jag vill fånga i tråden.
När livet korsar en tjejs och en upptagen killes väg och de får starka känslor för varandra, hur
jobbar man bort de känslorna?

Länge har jag och en kille träffats genom slupmässiga situationer som livet tvingat oss in i, vi har inte uttryckt våra känslor någon gång. Vårt kroppsspråk däremot avslöjar allt, när vi är tillsammans kan ingen missa att vi vill ha varandra mer än allt annat i världen. Sen så vet vi om att vi inte kan ha en chans, en sorgsen känsla som jag inte önskar ens mina fiender. Han och hans tjej har varit ihop i ca 8 år, har ett gemensamt barn, det senaste året har de dessutom skaffat ett gemensamt hus och ett gemensamt företag. Med andra ord ser förhållandet ut att precis ha tagit form och han kommer såklart inte riskera allt detta för bara mig och det ska han inte heller behöva för den delen. Det jag ville ha sagt är att vi inte har en chans inom åtminstone 20 år, efter det kan de ha gått isär eller något. Antar att vi inte heller har några känslor kvar vid det laget, hur ska jag göra nu? Jag älskar den här människan för mycket för att det ska vara sant, jag lider varje sekund. Det är inte heller bara sexuellt, utan jag älskar bara honom otroligt mycket fast han har flera egenskaper som jag inte står ut med. Varför ska livet vara så konstigt ibland, varför ska man behöva träffa någon och kära ner sig i när det ändå är menat att man aldrig ska få enas under samma tak? Någon som kan förklara?

Angående hur du kan släcka passionen, det hör till psykologi-forumen. Men tid, avstånd och att släcka hoppet totalt är väll effektiva medel. Och så att släppa (inte förtränga) tankar om honom när dessa uppstår hjälper nog en del.

Men ett par olika förklaringar kan jag väll ge angående följande citat.


Evolutions-förklaring: För att de förfäder som var så som du är (såhär kärleks-passionerad), de var mycket troliga att sprida sina gener vidare, så därför är denna egenskap så pass framträdande som den är.

"Allt-har-ett-syfte-flum-förklaring": Så att du får utvecklas genom att "inte få det som ditt hjärta begär" så att du kan transcendera bort ifrån det lidande du skriver om.

I-dunno-what-förklaring: För att du inte får tillräckligt med sexuellt utlopp. Vilket resulterar i att du lätt blir väldigt attraherad, nästan besatt, vid kontakt med det motsatta könet.


För övrigt så kanske han har ett dåligt förhållande med sin tjej och att det vore bättre 'på det stora hela' om ni två blev ihop istället. "Men barnet då? " - Kan säkert vara bättre för barnet med i.s.f. så hen inte växer upp i en miljö där föräldrarna går varandra på nerverna.

Mormornernas religion tillåter månggifte.

Lätt att säga, hur ska jag släppa någon jag tänker på dygnet runt? Vad menar du är skillnaden mellan släppa och tränga bort, för jag tror att det blir detsamma när man har så starka känslor som jag har för honom just nu. Automatiskt blir det bara tränga bort den enda utvägen, eller har jag fel?

Hur menar du att jag utvecklas genom att inte få en man som äger hela mina dagar numera? Jag har bara lärt mig hur värdelös allting är plötsligt, när han inte får vara en del av mitt liv. Varför ska ett liv vara värt något när den man älskar mest av allt är frånvarande?

"I-dunno-what-förklaring: För att du inte får tillräckligt med sexuellt utlopp. Vilket resulterar i att du lätt blir väldigt attraherad, nästan besatt, vid kontakt med det motsatta könet." Är du snäll och utvecklar? Menar du mig/han med "du"? Hur i så fall?

Det som gör ont är att hans förhållande åtminstone, verkar, vara stabilt. Som sagt har de ganska nyligen skaffat massa gemensamma ekonomiska delar av sitt liv o.s.v. Sen så är jag en väldigt varm människa, långt ifrån ond, hans barn skulle jag uppfostra som om han vore min egen son.

I det stora hela är det lite dubbelmoral över dina ord, å ena sidan säger du att jag ska gå så långt (släppa honom helt) å andra sidan ger du mig förhoppningar om att de kanske gör slut.

Snälla hjälp mig ur det här, snart längtar jag ihjäl mig till honom.

Jag vill ha honom för mig själv, han är för betydelsefull för mig för att jag skulle dela honom med någon annan. Du har aldrig varit olyckligt kär, sant? Då har du tur.

Sup honom full och försök ligg med honom då.

Dr. Freud strikes again..


Skillnaden är; när man tränger bort så använder man kraft för att något ska försvinna, medan att släppa innebär att man helt enkelt slutar engagera sig med det och låter det falla bort av sig självt. Genom att sluta engagera dig angående tankar om honom, så kommer tankarna att tappa styrka och makt. Så istället för att ha en aktiv relation till tankarna, så ha en passiv. Känslo-tanke-elden kommer därutav att avta i styrka.







Det kanske är det du ska lära dig. Din situation belyser delar av dig själv som du inte gillar, och vill överkomma. Det är just det den här tråden handlar om i stort sett: Att du vill göra någonting åt det lidande denna situation skapar. Men ja.. Hur du kan utvecklas? Så att du är lycklig, fridfull och inspirerad TROTS att du inte får vara med den ditt hjärta åtrår, t.ex.







Jag spekulerade bara lite, men visst kan jag väll utveckla: Om man inte får utlopp för ens sexuella energi, så kan den bli väldigt mäktig. Den kan förstärka ens åtrå enormt. Och inte bara åtrå i sexuell mening, utan också i romantisk.




Stabilt och sammanflätat, ELLER, stagnerat och passionslöst?






Jag förklarade bara hur du kunde låta känslo-tanke-elden lugna sig,, d.v.s. att reducera tankens makt, så att du får ett lugnare känslo&tanke-liv angående honom.
Huruvida det troligsvis är bättre att ni blir ihop eller inte, det har jag ingen aning om. Men jag gissar på att det vore bättre om ni åtminstone kom varandra närmre och närmre, tills att korten läggs på bordet och ni haft ett bra samtal om det.

Jag vill inte bara ligga, utan vill vakna bredvid honom varje morgon.


Det fetmarkerade; menar du att det fortfarande finns en chans att han lämnar allt det stabila för min skull? I så fall tror jag faktiskt inte, man brukar ju ha svårt att lämna allt det stabila oavsett hur kär man kan vara i någon annan.

Kanske du borde vara tacksam för att du har fått uppleva sann förälskelse. Många vandrar genom hela livet utan att komma i närheten av att uppleva så starka känslor som din förälskelse.

Man får inte allting man vill ha, så är det här i livet.

Varför skulle det vara intressant att ha starka känslor för någon som dessutom är besvarade, ändå omöjliga? Jag skulle varit tacksam om vi aldrig behövde träffas och bli så här kära, när vi ändå inte får varandra.

Tycker du att ett hus och en butik ( eller vad det ar for skit dom haller pa med ) ar viktiga saker?
Anser du att en man som det ar nagot med valjer materiella saker framom manskliga relationer?
Anser du att en man bor vara bunden till barn som nagon slags barnpiga?

Det ar inte en man du har karat ner dig i flicka, den ar en liten strunt, ett liten fahund, en fis, en skit ser du.

Med det ville jag inte sagt att huset eller butiken var viktigare än människliga relationer, jag syftade på att den människliga relationen paret emellan verkar vara stabil då de bestämt sig att gå så långt som att ha gemensamt företag, gemensamt hus och gemensamt barn.

Jag hade ju gett upp , menar du att jag fortfarande har en chans?