Vad hade hänt om Palme inte blivit skjuten?

Jag kom att tänka på Chrsiter Pettersson och då också Olof Palme. Jag var ju knappt född på hans tid och därför undrar jag hur ni som var med/har hsitoriska kunskaper/bägge tror att Sverige skulle sett ut om han inte blivit skjuten.

Hade han planer på att vara statsminister/fortsätta påverka på annat sätt nån längre tid?
I så fall:
Vad/om något hade sett annorlunda ut idag/i framtiden?
Hade det varit bättre, lika eller sämre om han fått fortsätta?
Hade vi varit med i EU? (om ja: hade inträdet skett tidigare eller senare om han suttit kvar?)
Relationer med utlandet hade det påverkats? Hur?
Är hans efterträdare på partiledar/statsminister bättre eller sämre för landet som helhet?
Andra synpunkter?

Eftersom många anser att det var bra/dåligt att han belv skjuten ställer jag dessa frågor för det är intressant att veta om/hur mordet påverkade Sverige.

Hade han planer på att vara statsminister/fortsätta påverka på annat sätt nån längre tid?
Det sägs att han hade för avsikt att avgå. Förmodligen hade han fortsatt att vara aktiv på den internationella scenen där hans vekliga intresse fanns. Faktum var att han inte var särskilt intresserad av detaljer kring inrikespolitiken.

Vad/om något hade sett annorlunda ut idag/i framtiden?
Hade det varit bättre, lika eller sämre om han fått fortsätta?
Detta är självklart svårt att sia om. Själv tror jag dock att det på det stora hela inte hade varit några större förändringar.

Hade vi varit med i EU? (om ja: hade inträdet skett tidigare eller senare om han suttit kvar?)
Jag är övertygad om att vi hade varit med i EU och EMU samt kommit med tidigare. Palme var en stor internationalist och hade förmågan att driva på partiet i sådana frågor. Sossarnas långbänk i frågan hade eliminerats.

Relationer med utlandet hade det påverkats? Hur?
Palme hade säkert haft en stor roll internationellt, troligtvis som medlare i konflikter eller inom FN. Hans anseende som internationell politiker hade skulle givetvis påverka Sveriges anseende men inte i någon större utsträckning.

Är hans efterträdare på partiledar/statsminister bättre eller sämre för landet som helhet?
Andra synpunkter?
Detta är svårt att ha någon uppfattning om.

I stort sett anser jag bedömningen från Ballonggreven vara riktig. Vsd gäller skillnaden mellan Palme och hans efterträdare finns en väsenrlig skillnad: Palme var intellektuellt långt överlägsen sina efterträdare. Den överlägsenheten var han f.ö. själv medveten om. Hans sätt att demonstrera denna var ofta mycket obehagligt, vilket inte minst retade många av hans meningsfränder.

Även om Palme var en maktpolitiker, som i många avseenden skadade landet, var han otvetydigt alltför intelligent för att "såga av den gren han satt på" - Sveriges näringsliv. Han skulle sannolikt inte låtit den kritiska utvecklingen ha gått lika långt som hans mindre framstående efterträdare. Om han kunde, skulle han vridit sig i sin grav, inte minst över Göran Persson och hans kabinett - ett av de minst kompetenta som finns i EU.

Han hyste nog en patetisk förhoppning om att få bli FN:s generalsekreterare. Eftersom karln sannorlikt led av en tämligen framskriden demenssjukdom hade han nog ändå tvingats bort från partiledningen högst några år efter hans lyckliga frånfälle. Det enda som hade sett annorlunda ut i Sverige hade då varit att vi åtminstone hade sluppit se den revisionistiska personkult som dessvärre håller på att växa fram kring honom. Men det är också den enda invändningen jag har mot att han blev skjuten. Jag minns att jag tyckte att det var alldeles för bra för att vara sant när jag nåddes av beskedet om hans bortgång. Det var en våt dröm som gick i uppfyllelse, och helt osannolikt - i vanliga fall brukar det ju vara omtyckta politiker som blir skjutna.

En annan anspekt som jag i viss mån kan beklaga är, att det var lite synd att han inte fick uppleva murens fall och öststaternas kollaps. Eftersom han satsade alla sina sekiner på att Sovjet skulle vinna det kalla kriget, skulle det varit mycket mycket intressant att se den försupne gamle skråpuken försöka svamla sig ur det som hände.

Men dessa invändningar är i marginalen. Palme var en mycket farlig och ondsint man och det enda man kan beklaga är att ingen sköt honom 15 år tidigare.

Mångkulturens och invällarskandalens anstiftare, värre landsförräderi torde vara svårhittat öht i världshistorien.

Jag tror att landet om möjligt hade sett ännu mer förfallet ut.Antagligen hade al-qaida-liknande organisationer fått ha ett terrornäste i Hagsätra med generöst bidrag från den svenska staten.
Samtliga arabiska främlingar hade vallfärdat i än högre utsträckning hit.Han hade säkert lyckats få in en paragraf i eu-stadgarna som borgade för fri amnesti för "utsatta araber", i hela eu-området..ja det var mannen som satte bollen i rullning för avsvenskandet av landet..verkligen hedrande.

Icke-socialist:

Samtliga svenska partier var fram till början av 60-talet emot ett medlemskap i EEC (d.v.s.föregångaren till dagens EU). Undantaget var Högern, som vid denna tid var ett marginellt parti. Då EEC blev fristående från NATO nyanserade socialdemokraterna sin uppfattning. Tage Erlander var ingen internationalist, men det var Olof Palme. Palme var troligtvis under hela sin tid mycket positiv till ett medlemskap. En av hans drivkrafter var hans starka jämlikhetsideal. Freden i Europa spelade också en mycket stor roll.

I EEC-projektet såg han möjligheten att få sin jämlikhetsvision förverkligad i ett större sammanhang. Sveriges uppgift i Europa skulle vara att bidra till en reformpolitik och en fördelningspolitik enligt den svenska modellen. Dessutom såg Palme frihandel och ekonomiskt samarbete som en nödvändighet för att uppnå välfärd i en alltmer ekonomiskt integrerad värld. Palme hade ett internationell engagemang och patos för internationella frågor, som ingen svensk politiker varken före eller efter Palme har varit i närheten utav.

Trovärdigheten för den svenska neutraliteten som blev den stora knäckfrågan. Den var man på inga villkor beredd att överge. Gunnar Sträng uttalade sig negativt inför möjligheten att förena ett medlemskap med bibehållen suveränitet och neutralitet, och detta påverkade Palmes hållning. När så EG:s ministerråd slog fast att medlemsländer skulle ha gemensam utrikespolitik och gemensam ekonomi beslöt Palmes regering 1971 att säga nej till EG. Man ansåg bl.a. att suveräniteten och oberoendet skulle påverkas alltför negativt. Om möjligheten att vara solidarisk med utsatta grupper både nationellt och internationellt försvinner har suveräniteten försvagats för mycket.

Efter detta kom det en vändning först 1990 då Ingvar Carlsson lämnade in en ansökan om svenskt medlemskap i EU.


Oavsett vad man har för politisk uppfattning kan man väl anstränga sig för att hålla skallen fri från avarter.


Olof Palmes jultal 1972.
"Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn. Och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr.

Det kan inte finnas militära motiv för bombningar i denna skala. Militära talesmän i Saigon har sagt att det inte förekommer någon uppladdning från nordvietnamesernas sida. Det kan inte heller rimligen bero på någon halsstarrighet ifrån vietnamesernas sida vid förhandlingsbordet. Alla kommentatorer är överens om att det främsta motståndet mot oktoberöverenskommelsen i Paris har givits av presidenten Thieu.
Det man nu gör det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd, och av de har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn.

Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka.

Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret.

Nu fogas ett nytt namn till raden, Hanoi julen 1972."
Olof Palme.

Som vanligt (?) sätter M2k ord på mina tankar.. Lansdsförädare är en bra term. Jag tror, som någon sa innan, att dödskjutningen lett till en personkult, vilken i sin tur gett "de röda" framgångar som annars skulle blivit omöjliga. Utan mordet, hade vi haft en borgerlig regering (och ett sannare land) då det känns som om vi på den tiden fortfarande var stolta svenskar , och inte hade funnit oss i massinvandring och muslimsk våldtäkt av vårt land. Undra f-n om inte sossarna själva låg bakom mordet???

Om det inte funkat 1986 hade nån annan lyckats senare. Arga katter får rivet skinn. Vi hade dock sluppit Ingvar som satt på vice-posten för lång o trogen tjänst där han inte skulle kunna göra någon skada.

Till wildhorses: Palme var en mänsklig avart. I den bemärkelsen kan jag acceptera din one-liner ovan.

Några kopplingar, låt kalla dem historiska citat, inom det område som Palme stod för sitt värsta illdåd, mångkultisförräderiet:

1. Avd 'Det fanns kloka sossar, trots allt':

"Först skriver sig flyktingarna i en kommun, sen söker de arbete och sen inträffar socialfall som kommunerna får betala. Om man tar in hundra ska man då säga nej till de övriga fyra och en halv miljonerna. När det gäller att skaffa arbete till alla arbetslösa i länet finns det inga pengar. Men när det gäller att lösa världsproblemet då finns det pengar."
[Hans Hagnell (s), landshövding X-län 1984] *heders*

"Heder åt Hagnell: Lika litet som en svensk arbetare kan ta familjen med sig på flyget till Pakistan kan en vanlig medelsingh göra detta utan det är välbeställda familjer som kommer hit. Men uppenbart är att det finns grupper av lycksökare som övergivit sina egna, i politisk och ekonomisk mening, efterblivna länder för att söka lyckan i Sverige under senare år. Det är grupper som dolt sig bakom religiös täckmantel och ett exempel på detta är de s k assyrierna. Nu tillkommer också pakistanerna."
[Tidningen Proletären 1984]

2. Avd. 'Borgeliga idioter, givetvis folkpartister':

"Vi svenskar kan knappast hävda en exklusiv rätt till ett av Europas mest glesbefolkade områden."
[Christer Hallerby, folkpartist]

Som bekant hävdade landsförrädare No#2, folkpartisten Bengt Westerberg, att 'Sverige är så glesbefolkat att ett betydande antal miljoner invandrare lätt skulle kunna beredas plats i landet'. Förrädaren jämförde med Japans geografi och befolkningstäthet.

Ett Palmeyttrande till:

(DN den 16 oktober 1985): "Naturligtvis är det mångkulturella samhället en revolution. Den är oundviklig. Men eftersom jag är reformist vill jag att denna revolution skall ske gradvis".

Vilken sjuk jävel. Oundvikligt' med en multi-kulti-revolution i Sverige? Kan dock förstås och förklaras i skenet av hans landsförrädiska läggning.



`Nya Asylspelet´ (interaktiv övning)

Personligen tror jag att det var "högre makter" som raderade bort OP.
Han gjorde bort sig lite väl mycke på slutet, "rikemanspojken som slogs för arbetarna, men som aldrig själv haft ett vanligt jobb"

Palme var en komplicerad person och på flera sätt en paradox. Han var rikemanssonen som blev sosseledare, vänstermannen som samtidigt var kommunistjägare, USA-vännen som blivit ikon för USA-hatarna...

Tittar man på Palmes internationella engagemang så var mycket av det han sade och gjorde inte så enkelspårigt som det framställts i efterhand. Ska man lasta Palme för något så är det en viss undfallenhet inför och idealisering av vänstermärkta diktaturer i tredje världen.

Inrikespolitiskt är bilden mera negativ. Palme hade en svår sits som sosseledare när partiet efter 40 år (!) tvingades bort från regeringsmakten 1976. Sossarna pressades hårt både från höger och från vänster. Palmes ställning inom partiet var långt från så självklar som den har framställts i efterhand, och han tvingades till en del ganska desperata manövrar (bland annat löntagarfonderna bör nog ses i det ljuset).

Ekonomi var heller aldrig Palmes starka sida, vilket Feldt har vittnat om.