Då fick jag lära mig nåt nytt, inte sett annat än variga+vätskande i kombination.
Att det skulle vara någonting i såret var en fundering för att förklara den underliga buktningen, man har ju läst om folk som går med granatsplitter, kulor mm i kroppen för att det sitter så till att det inte kan opereras bort. Logiskt sett borde det göra ont, tycker man.
Men själv gick jag med en 2-3 cm lång sticka fram på vaden. Höll på med ved barbent på sommaren, rispade benen en hel del, det enda jag märkte var att det blödde lite, torkade bort blodet nödtorftigt och fortsatte. Några veckor senare blev ett av såren infekterat och jag petade hål. Kände nånting hårt och rotade runt med pincett, blev verkligen paff när jag drog fram jättestickan. Den låg längs med skinnet, det var nog därför den inte kändes.