"Hur är det?" - när man egentligen inte bryr sig

- Hur är det?
- Jotack bra, hur är det själv?
- Bra tack!
- Härligt

En typisk vardaglig situation, finner just detta kallprat lite smått irriterande. Är det inte bättre att helt enkelt bara säga hej? När jag ska jobba (McDonald's) så får jag alltid denna frågan av minst en, alltid samma svar. Jag frågar inte någon hur det är om jag inte känner personen tillräckligt väl för att bekvämt fortsätta prata om dess välmående, tycker det är mycket trevligare med ett enkelt "hej" och ett eventuellt tillägg som "kul att se dig", "var ett tag sen" eller något annat i den stilen. Är en annan sak om man träffar en gammal kollega/klasskamrat som man inte träffat på ett tag, då det inte är vardagligt.

Har inget emot kallprat i sig då jag finner detta delvis nödvändigt, framför allt på jobbet för att förhindra stela och tysta relationer mellan medarbetarna. Är just konversionen ovan som stör mig, notera ytterligare en gång att detta inte gäller familjemedlemmar eller personer som faktiskt bemärkelsevärt "bryr" sig om varandra.

Allt blir lite extremt få flashback, är knappast så jag blir kokande och röd i ansiktet av detta utan finner det bara onödigt och vill se hur andras åsikter är kring detta då jag starkt misstänker att jag är låååångt ifrån ensam, trots så framkommer det alltför ofta. Mycket möjligt att det även är så att folk med "chefsroller" ser detta som deras "plikt", men även att man själv frågar någon hur det är då man bryr sig om personen medan denna har en helt annan inställning - för detta krävs väl dock att man inte har den bästa känseln för personkemi.

Lite hjälpande diskussionsfrågor:
Vad tycker du om detta?
I vilka situationer/omgivningar händer detta er? På jobbet? I så fall vad jobbar ni med?
Hur blir man av med det?

Jag ser det som en menlös utfyllnad, typ "läget?" eller engelskans "how are you/what's up". Det är inget som man förväntas besvara mer än som en artighetsfras.

Jag tror inte att det är så många andra som på allvar tror att man vill veta hur de egentligen mår när man säger det där, så i mina ögon är det inte mer irriterande än "kul att se dig".

Tror det är en hälsningsfras där det är tänkt att bara svara ytligt som något som är nödvändigt (typ en kontroll av din relation med någon). Jag har lite svårt med människor jag inte känner så väl och ser därför denna typ av kommunikation som ett hjälpmedel.

Jag tror inte jag har någon form av autism men jag gillar inte när konversationer bara är dö snack om ingenting. Mänsklig interaktion är allt för ofta ytlig och meningslös, om någon däremot anförtror mig med något (kanske en släktings sjukdom eller bortgång mm) så anser jag att det är viktigt att förmedla att jag bryr mig om personen och frågar om det för att visa jag lyssnat.

Skämt kan vara ett bra sätt att pejla av stämningsläget hos folk utan att småprata.

Måste man ha autism om man inte gillar "dö snack om ingenting"?

Som tidigare skrivit det är så man hälsar.

"Hej, hur är det"

Jag har tidigare läst om det men kommer inte ihåg vart så jag kan inte länka, men det "förväntas" att man bara ska säga "Det är bra, hur är det själv?" då den andra personen "förväntas" att också säga att det är bra. Vi i Sverige är dåliga på att prata samt tolka känslor så att svara ärligt när någon frågar och säga "det är inte så bra på grund av..." kommer få den andra personen att byta samtalsämne så snabbt som möjligt alternativt "nicka" förstående.

Förmodligen lär sig personen som berättade hur det låg till, tills nästa gång och svara då helt enkelt "Det är bra, hur är det själv?".

Jag själv brukar säga det är "ok" sen drar jag till med något enklare skämt, T ex "förutom att man lever så är allting relativt bra" följt av ett leende.

Jag hatar verkligen skiten. Har börjat svara på frågan på riktigt istället och berättar varför det är bra och dåligt. Jag pallar seriöst inte med dessa stela jävla konversationer med socialt handikappade människor.

Det är just det där jag inte är så förtjust i, en fråga med (i situationen) bara ett svar mellan två personer som inte bryr sig om varandra. Varför inte bara hoppa den delen? För jag betraktar det inte trevligare än exempelvis "kul att se dig" då man inte känner personen nå vidare bra och inget part verkar ha några planer på att göra det heller, man behöver absolut inte tycka illa om personen, kan vara så att man helt enkelt inte klickar.

Jag använder det i princip bara som hälsningsfras. Annars är ju ännu mer ledande frågor som "Allt bra?" bättre.. Just för att det är någon som man känner "ytligt", sådana man hejar på i affärer men antagligen inte skulle bjuda hem på filmkväll/fika.
Men däremot om jag frågar någon som jag träffar och har tid för(viktigt!) frågar jag alltid "Hur mår du?". Det är lite skillnad på det, ofta märker man det när man pratar med folk med.
Dock gillar jag "Hur är det?", det är enkelt, folk blir inte stötta.

Men om du bara träffar någon som du känner på stan och säger "Hej, kul och se dig!". Vad säger du sen? Det känns som det borde bli stelt?

Det sa jag aldrig men det är ju ett starkt tecken på autism. Jag skrev att jag inte tror att jag har autism av den anledningen att jag inte ville att någon skulle skriva något i stil med: du har nog asperger! som en jävla besserwisser som nyst läst om det på Wikipedia...

Jag tror att en del människor kräver mer för att känna sig stimulerade än andra och att det kan skapa en barriär för kommunikationen.

Använder bara det om jag känner personen ifråga, eftersom jag finner det intressant att veta hur personen mår, eftersom man bryr sig om personen.

Underlättar väl också att veta vilken våglängd man ska lägga sig på, man märker oftast på personen ifall han/hon mår dåligt även om de svarar bra så vet man helt enkelt hur man ska hantera den sociala situationen. Eller som i fallet med jobbarkompisar, veta att de kanske inte presterar lika bra eller något liknande pga hur de mår så man får ta det i hänsyn.

Vissa kanske ser det som något man fråga bara för att. Jag fråga frågan lite av vana men också för att jag bryr mig om svaret jag får - jag tänker inte ens på att jag ställer frågan och märker inte heller om någon inte ställer mig frågan.

Ja, typiskt svennigt... I det här sammanhanget är det dock knappast något unikt för Sverige. Om en engelsman frågar dig "how do you do" när ni träffas och du börjar prata om hur tjejen har gjort slut kommer du antagligen få en och annan konstig blick.

Det är en artighetsfras, finns i alla länder.