Är det rimligt att skilja på sak och person?

Ja, uttrycket som sådant är nog någonting som jag aldrig använder mig av.

I ett fall måste man alltid skilja på sak och person och det är när man har att göra med en psykopat, d.v.s. en person utan samvete och ingen förmåga till empati. Dessa individer gör allting med en baktanke som är rent självisk, vare sig detta är att vinna respekt, pengar eller sex. Dessa individer tar aldrig något ansvar för sina handlingar.

Se en film! Se tex Dirty Harry eller en spagetti western. Eller se Beck eller se Snuten i Hollywood. Den första scenen där är så himla bra när "snuten" är "undercover" så att säga, en "god" som låtsas vara "ond". Sådant där har jag växt upp med att se och jag har inga problem att skilja på god eller Ond! Jag såg "deckare" och Alias Smith and Jones, och även om dom är kriminella egentligen så är det ingen tvekan om att dom är goda!

När man skiljer på sak och person, gäller det bara handlingar eller gäller det åsikter också?

Ond eller god är subjektiva värderingar, medan mördare är ett obektivt kriterium.
Man skiljer inte på sak och person när man utpekar något som mördere. Men om man bedömmer ett uttalande ller ett meddelande så bör man aldrig blanda ihop personen med det han framför.
Så för att skilja på sak och persom måste det finnas en sak som är skild från personen.
I antikens Rom dödade man budbäraren när kejsaren fick besked att slaget var förlorat! Begripligt kanske men ganska dumt.

Jag kan säkert ha fel här men har inte uppfattat att sak och person rör den typ av problematisk som TS tar upp. När man menar att man ska skilja på sak och person i en diskussion innebär det, så som jag uppfattat det, att man inte ska blanda in personegenskaper hos den som diskuterar i själva diskussionen. Exempel: Person A uttalar sig om X och Person B påtalar att Person A:s uttalande om X ej är korrekt med hänvisning till egenskaper hos Person A. Detta är då inte med nödvändighet ett giltigt argument då Person A mycket väl kan ha rätt gällande X även om t ex Person A (enligt Person B) är en väldigt otrevlig person etc. Därmed ska man ej blanda ihop sak och person i en diskussion.

Varför utgår du från att vi har ett personligt ansvar?

Vad är en person? Om personen är sina åsikter (och/eller handlingar) så blir det förstås svårt att skilja dom åt. Jag anser själv att åsikter är något man har.

Självfallet ska rättsväsendet alltid skilja på sak och person. Privat kan man väl göra som man vill med det.

Du menar Ad Hominem Fallacy. Jag bifogar en länk som ger en skaplig förklaring.

https://www.youtube.com/watch?v=IVFK8sVdJNg

.

Jag anser också att åsikter är något man har och inte något man är. Mina åsikter kan inte definiera min person men de kan däremot definiera min karaktär som är föränderlig.

En konsekvens som jag ser i tanken av att personen är likställd med dess åsikter är att, om mina åsikter förändras så innebär det att jag blir en annan person. Jag upphör att vara den gamla personen i takt med att jag ändrar åsikter. Detta blir för mig orimligt i och med att jag anser att vi är samma person genom hela livet. Vi är och förblir, vi förändras inte, men däremot så utvecklas vi. Förändringen hade krävt att en ny person hade intagit eller utvecklats i människan och det anser jag vara omöjligt.

Jag tror snarare att åsikter är egenskaper i karaktären och inte i personen. Personen definierar mer helheten av iden av en människas natur eller vad religiösa kallar för själ eller som TS väljer att definiera det i term av det psykologiska "Jaget".

Ta Gud t.ex. om gud existerar, så kan Gud inte definieras som människa, men Gud kan vara en person. För att denne har egenskaper som innefattar iden av begreppet person. Men om Gud skulle upphöra att vara god, så hade denne fortfarande definierats som Gud. Det är mycket riktigt att dess karaktär har förändrats, men inte dess person.