Jag drar ut en sväng med min röda roddbåt och fiskar lite, säger jag till min kära mor. Med stor övertygelse befaller hon mig: gör det inte, du kommer fara mycket illa ut, du kommer att drunkna på grund av ett hål i båten. Jag som under sommaren fiskar varje dag vet att båten är mycket säker. För att inte tala om flytvästen som jag ständigt har på mig! Det finns inget hål och jag kommer infinna mig hemma vid matbordet välbehållen som alltid. Hoppar ut genom fönstret och klättrar nedför balkongen gör jag därför, för att sedan ta mitt pack och gå lugnt till sjön.
Ute på sjön sitter jag med fiskeutrustning med all som hör till: mackor o saft o bullar, mobil med fullt batteri förseglad i en knuten plastpåse och självfallet spö m drag. För att inte tala om ytterligare nödvändigheter är jag försedd med en god kännedom om vattnet omkring och som tidigare sagt, flytväst säkert knuten runt min mage.
Det är underbart, solen skiner, fåglarna kvittrar och det nappas titt som tätt. Något obekväm känner jag mig ändå eftersom jag vet att min kära mor vill mig gott och endast gott. Nåja, livet leker, jag är en god människa med välvilja till alla levande och icke-levande ting på denna jord. En mental high-five görs mellan svanen och mig. Skulle båten sjunka? Jag drunkna? Hur då är min fråga, jag har ju flytväst?! Mödrar! Hah! Struntsnack!
Allteftersom det börjar bli mörkt ror jag hem och berättar för min kära mor var jag hållit hus. Responsen blir från mor min: husarrest och ingen veckopeng. Men… säger jag. Inga men, skäms på dig pojk! Ingen diskussion över huvud taget.
Dagarna går jag är fri igen, någonting fattas dock. Gud så underbart det vore att fiska nu under sommarlovet när jag är ledig och har ingenting för mig. Det är inte svårt att lista ut vad jag höll på med följande minuter.
Ute på sjön igen. Det är varmt och underbart som förra gången. Skönt! Men vad i helsike! Det är hål i båten!
Båten sjunker och allting förutom min tankeförmåga finns kvar. Tack vare min flytväst simmar jag i land och traskar följaktligen hemåt. Jag erkänner till min kära mor att hon hade fullständigt rätt i vad hon säger samt att det var fel av mig att gå och fiska ute i båten, det skall aldrig hända mer säger jag. Men… säger jag till henne, hur är det möjligt att jag ska drunkna, jag har ju flytväst och fiskar inte mer än 20m från stranden? Ingen diskussion. Inte det minsta glad är hon och husarrest med indragen veckopeng följer som straff, igen.
Några dagar senare tar jag på mig det sandiga semestercyklopet och dyker där båten sjunkit. Vid en mycket närmare titt upptäcker jag att hålet i båten var konstgjort genom en viss typ av borrning. Någon eller något har alltså velat att min sköna skulle gå mot botten. Vafalls! Min fiskeutrustning, min båt, min mobil som glömdes bort när jag simmade i land och konsekvenserna efteråt! Jag blir röd i ansiktet och när förståndet kommit tillbaka simmar och går jag hemåt.
(Ni förstår säkert som jag gjorde vem som hade tagit ifrån mig, min sommar, höst, och livsglädje)
Min inte-längre-kära mor tar på sig skulden efter mycket tjafs och bråk från min sida. Anledningen till hennes agerande har alltid varit en enormt stor välvilja och kärlek gentemot mig, säger hon. Det accepteras och livet går vidare. Diskussionen om hur det skall vara möjligt för mig att drunkna med flytvästen på, glöms bort.
Året därpå säljer jag allting som står till mitt förfogande. Gissa vad jag köpte? Just det!
På strandkanten vid sjön en riktigt kall vårdag precis efter att isen släppts tänker jag: oj vad skönt, som jag har väntat. Inte spelar det någon roll om jag har flytväst på! Morsan har ju sagt (indirekt genom att vägra diskutera nödvändigheten med flytväst) att dör jag så dör jag genom ett hål i båten. Då är ju det sak samma om jag har flytväst eller inte. Jag lämnar den i en buske istället, hoppar i båten och ror ut!
Snart märker jag ett litet hål i båten som förra ägaren försökt täppa igen med sågspån och lim. Hålet växer sig större och båten sjunker. Jag far illa ut. Jag drunknar. Jag dör. Morsan hade rätt.
Nästa dag stod det i tidningen: Ung man död på grund av hål i båten.
(Flytvästen nämndes inte alls i artikeln)
Fini
Kort version:
*Diskutera vad jag menar med texten. Är det någon som verkligen förstår mitt budskap och vad jag pratar om?
*Är det någon som kan dra paralleller från min text till något eller flera saker?
*Vems är felet i texten att jag dog? Jag, min mor eller någon annan?
*Vad bör göras för att förhindra fler pojkars död?
*Flytväst till alla som fiskar i båt?
*Obligatorisk diskussion av nödvändigheten av flytvästen och farorna som finns med aktiviteten ”Fiska ute i båt”?
Ute på sjön sitter jag med fiskeutrustning med all som hör till: mackor o saft o bullar, mobil med fullt batteri förseglad i en knuten plastpåse och självfallet spö m drag. För att inte tala om ytterligare nödvändigheter är jag försedd med en god kännedom om vattnet omkring och som tidigare sagt, flytväst säkert knuten runt min mage.
Det är underbart, solen skiner, fåglarna kvittrar och det nappas titt som tätt. Något obekväm känner jag mig ändå eftersom jag vet att min kära mor vill mig gott och endast gott. Nåja, livet leker, jag är en god människa med välvilja till alla levande och icke-levande ting på denna jord. En mental high-five görs mellan svanen och mig. Skulle båten sjunka? Jag drunkna? Hur då är min fråga, jag har ju flytväst?! Mödrar! Hah! Struntsnack!
Allteftersom det börjar bli mörkt ror jag hem och berättar för min kära mor var jag hållit hus. Responsen blir från mor min: husarrest och ingen veckopeng. Men… säger jag. Inga men, skäms på dig pojk! Ingen diskussion över huvud taget.
Dagarna går jag är fri igen, någonting fattas dock. Gud så underbart det vore att fiska nu under sommarlovet när jag är ledig och har ingenting för mig. Det är inte svårt att lista ut vad jag höll på med följande minuter.
Ute på sjön igen. Det är varmt och underbart som förra gången. Skönt! Men vad i helsike! Det är hål i båten!
Båten sjunker och allting förutom min tankeförmåga finns kvar. Tack vare min flytväst simmar jag i land och traskar följaktligen hemåt. Jag erkänner till min kära mor att hon hade fullständigt rätt i vad hon säger samt att det var fel av mig att gå och fiska ute i båten, det skall aldrig hända mer säger jag. Men… säger jag till henne, hur är det möjligt att jag ska drunkna, jag har ju flytväst och fiskar inte mer än 20m från stranden? Ingen diskussion. Inte det minsta glad är hon och husarrest med indragen veckopeng följer som straff, igen.
Några dagar senare tar jag på mig det sandiga semestercyklopet och dyker där båten sjunkit. Vid en mycket närmare titt upptäcker jag att hålet i båten var konstgjort genom en viss typ av borrning. Någon eller något har alltså velat att min sköna skulle gå mot botten. Vafalls! Min fiskeutrustning, min båt, min mobil som glömdes bort när jag simmade i land och konsekvenserna efteråt! Jag blir röd i ansiktet och när förståndet kommit tillbaka simmar och går jag hemåt.
(Ni förstår säkert som jag gjorde vem som hade tagit ifrån mig, min sommar, höst, och livsglädje)
Min inte-längre-kära mor tar på sig skulden efter mycket tjafs och bråk från min sida. Anledningen till hennes agerande har alltid varit en enormt stor välvilja och kärlek gentemot mig, säger hon. Det accepteras och livet går vidare. Diskussionen om hur det skall vara möjligt för mig att drunkna med flytvästen på, glöms bort.
Året därpå säljer jag allting som står till mitt förfogande. Gissa vad jag köpte? Just det!
På strandkanten vid sjön en riktigt kall vårdag precis efter att isen släppts tänker jag: oj vad skönt, som jag har väntat. Inte spelar det någon roll om jag har flytväst på! Morsan har ju sagt (indirekt genom att vägra diskutera nödvändigheten med flytväst) att dör jag så dör jag genom ett hål i båten. Då är ju det sak samma om jag har flytväst eller inte. Jag lämnar den i en buske istället, hoppar i båten och ror ut!
Snart märker jag ett litet hål i båten som förra ägaren försökt täppa igen med sågspån och lim. Hålet växer sig större och båten sjunker. Jag far illa ut. Jag drunknar. Jag dör. Morsan hade rätt.
Nästa dag stod det i tidningen: Ung man död på grund av hål i båten.
(Flytvästen nämndes inte alls i artikeln)
Fini
Kort version:
*Diskutera vad jag menar med texten. Är det någon som verkligen förstår mitt budskap och vad jag pratar om?
*Är det någon som kan dra paralleller från min text till något eller flera saker?
*Vems är felet i texten att jag dog? Jag, min mor eller någon annan?
*Vad bör göras för att förhindra fler pojkars död?
*Flytväst till alla som fiskar i båt?
*Obligatorisk diskussion av nödvändigheten av flytvästen och farorna som finns med aktiviteten ”Fiska ute i båt”?
