Vart ska jag vända mig med mina tvångstankar?

Hej, jag ska försöka hålla mig kort.

Jag har under det senaste året utvecklat tvångstankar, som bara påverkar mig själv och egentligen är totalt ofarliga, men som nu börjar bli outhärdliga. Det började för kanske 4 år sedan, och har ökat mer och mer. Framförallt det senaste året, som sagt. Det tillkommer något nytt nästan varje dag, och det är mestadels små ritualer jag måste göra, eller saker jag inte kan/får(?) göra. Trotsar jag mina tankar mår jag extremt dåligt och tror att jag ska dö, typ. Är fullt normal i övrigt och jag är väldigt övertygad om att ingen i min närhet märkt eller misstänkt detta, ännu.

Jag inser hur sjukt det låter, och jag vill gärna göra något innan det går överstyr helt och jag faktiskt blir galen- på riktigt.

Vad bör jag göra? Vart ska jag vända mig? Känns lite b att ringa vårdcentralen och fråga vem som kan hjälpa mig med mina ångestfyllda tvångstankar. Tacksam för all hjälp. Tack, tack, tack.

Jag tycker det låter som en bra idé att ta kontakt med vårdcentral. Risken är ju att det blir ännu värre med tiden, så det kanske är lika bra att ta tag i det på en gång och höra med dem vad de tycker du ska göra.

Söka hjälp är väl det smartaste om du inte lyckas själv med att bromsa in och ifrågasätta det rimliga eller orimliga med vissa idéer och föreställningar/inte kan låta en tanke komma och låta bli att agera utifrån den och se vad som sker, faller himlen verkligen ner eller är det litet överdrivet/orealistiskt. Det verkar besvärande att ha det som du beskriver, och om det försvårar din vardag så att mycket tid går åt att leva "runt" det där så varför inte ta emot hjälp, det finns andra rutiner som om man inför är både hälsosammare, ger känslor av trygghet, och inte är så begränsande. Lycka till!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Magiskt_t%C3%A4nkande
http://sv.wikipedia.org/wiki/Post_hoc_ergo_propter_hoc

eh? Psykolog

Lider själv av lite grövre typ av tvångstankar. Det du verkar lida av är säkerhets beteende, precis som du säger är det så med alla sådan ritualer att man blir nedstämd/ deprimerad om dom inte utförs på rätt sätt. Min rekommendation är att genast sluta upp med dom, ända sättet att bli av med dom. Vet att det är tufft men börja med ett par saker i taget och ha inte för höga krav på dig själv! Om dom inte utförs blir man ofta nedstämd, men vad många inte känner till är att efter ett tag klingar ångesten av, den blir alltså inte värre. För varje gång blir ångesten kortare och mindre. Kan varmt rekommendera KBT, det är en vanlig sjukdom och inget att skämmas för. Boka en tid till din vårdcentral och be att få prata med en kurator som kan remittera dig till öppenvården, var dock beredd på att det kan ta ett litet tag innan du får träffa någon. Men försök att arbeta själv med det jag skrev. Gör du inget åt det är risken att det blir mycket värre.

Lycka till

Mvh

Hmm, sånna där problem hade jag när jag var barn/ung tonåring och jag blev medveten om dem när kompisarna började kommentera dem och jag tyckte det blev pinsamt. Jag blev av med dem genom att helt enkelt sluta med dem. I början fick man abstinens men med tiden försvann ju rutinen och man saknade inte längre ritualerna heller.