Gissa poet.

Ett blixtsken... Så dödsmärkt!- Och ingenting sker!
O skönhet, som lät mig födas på nytt en minut.
Får jag aldrig mer se dig intill tidernas slut?

Det här ska väl inte vara så svårt, det är en översättning, en inte allt för bra.

Men det är en mycket välkänd dikt.

Det där är en av de fördömda fransoserna väl? Baudelaire, Verlaine, Rimbaud... Jag gissar på Rimbaud.

Du gissar fel.

Theophile Gautier?

(bara en chansning)

Fel, men det är en fransman, som är nämnd.

Peddo-Paul Verlaine?

Nix

Baudelaire då? Det låter onekligen mer som hans temperament än Verlaines.

Kan det verkligen vara Baudelaire, min gamle favorit? Uteslutningsmetoden säger ju att det är han, men vilken dikt kommer det ifrån? Jag känner verkligen inte igen strofen.

Det är Baudelaire, antagligen 1800-talets mest inflytelserika poet. Det var en strof ur dikten A une Passante, i en mindre bra översättning av Bertil Malmberg.

Din tur.

Ja, Baudelaire satte ju alla stenar i rullning. En idol. Och en fantastisk poet.

Men jag provar med en modern svensk diktare, nån som känner igen det här?

Det är så mjukt att dö, denna enda stund,
som om ingenting vore förlorat, en känslans
sista förtroende - du vågar knappast
hoppas, du gråter inte längre för den

som redan finns i ditt hjärta, med sin
upprörda glädje. Du frågar honom,
om din insikt. - Vilka ögon väntar?
Åt vem ska jag vara båt? Vem skall stiga ner

i mig. Åt vem ska jag vara förväntan.
Åt vem ska jag bara dö. För vem ska jag
rakas omärkligt, osynligt, under så lång tid.

Åt vem ska jag bara sova? Fanns en stund
mellan ordet och döden -