Gissa poet.

Japp, kunde inte komma över att Jeremias i Tröstlösa var fel förut men nu är det rätt. Inledningssonetten som du så oförskämt antydde kanske skulle vara en smula pekoralistisk var alltså en ungdomsdikt daterad 9 december 1887, därefter den sublimt larviga "Harbarnet Hoppy" följd av "Läkedom" ur Jeremias bok III, slutligen så "Dä ä svårt" och "Bittra ord" ur Jeremias bok I. Från Örebro till Camberwell.

Tänk en skön, en ädel härskarinna;
håret fint uppbundet; följd av tärnor,
bland folken hög och fri hon gången styr,
ser sig stundom kring, en hyllad kvinna,
praktfullt klädd, lik sol, som alla stjärnor
helt överstrålar, just som morgon gryr.
Må Maj oss sköna under bringa,
dock så sköna har han inga
som denna kvinna, hjärteren.
Vi låta alla blommor stå —
på henne stirra vi allen!

Hur kristligt nu är påvens skratt!
Sen, välska män, vad präktigt spratt:
Jag Tyskland tvenne kungar gett,
åt Riket kaos så berett.
Nu tysken hålla får god min
och silvret ge mitt offerskrin.
Med gås och vin ska ni må gott,
men fasta — det blir tyskens lott.

Enligt handboken utmärks poetens dikter av en djup och ren känsla, rikedom på tankar, en vacker åskådlig form och ett redligt sinnelag.

From the moment my sinful eye
first looked on this pure land,
so praised in all the world,
I have lived in a noble manner
for the first time in my life.
What I have yearned for
has come to me.
I am in the place where God
first walked in the flesh.

Det här kan vara ett helt felaktigt hugskott, men...Tasso?

Nej. Skalden hade varit död i mer än 300 år när Tasso föddes.

Buddah, Amitabha, måhända.

Edit: vet att det är fel, läste "pure land" och sköt från höften.

Walther von der Vogelweide?

Sure thang! W. von der Vogelweide. Först "Kvinnan och våren" och "Påvens offerskrin" som troligen hette något liknande på bavariska innan de översattes av A.U. Bååth. Det sista var ett avsnitt ur "Das Palästina-Lied" i tolkning av Richard J. Berleth.

Över till dig!

"---In an agony of pain from the sun's fierce rays,
scorched by dust on his path, a snake with drooping hood
creeps on his tortuous course, repeatedly hissing,
to find shelter under a peacock's shade.

The king of beasts suffering intense thirst, pants
with wide open jaws, lolling tongue, quivering mane;
powerless to attack he does not kill
elephants though they are not beyond his reach.

Dry-throated, foaming at the mouth,
maddened by the sun's sizzling rays,
tuskers in anagony of growing thirst,
seeking water, do not fear even the lion.

Peacocks, exhausted by the flame-rays of the sun
blazing like numerous sacrificial fires,
lack the will to strike at the hooded snake
thrusting its head under their circle of plumes.

Tormented by the hot sun, a herd of wild boars
rooting with the round tips of their long snouts
in the caked mud of ponds with swamp-grass overgrown,
appear as if descending deep into the earth.---"

"---There you will see her, in the springtime of youth, slender,
her teeth jasmine-buds, her lips ripe bimba-fruit,
slim-waisted, with deep navel
and the tremulous eye of a startled doe,
moving languidly from the weight of her hips,
her body bowed down a little by her breasts
- Ah! The Creator's master-work among women.

Know her to be my second life,
alone, speaking little,
mourning like a cakravaki
her companion far away.
With the passing of these long days, racked
by intense longing, the young girl
would appear so changed I think,
like a lotus-plant struck by the chilling hoar-frost.

Weeping passionately, her eyes would be swollen
and her lips withered by burning sighs;
my beloved's face cupped in the palm of her hand,
only glimpsed through loose tresses flowing down
would surely appear like the miserable moon
stricken pale when shadowed by you.---"