Gissa poet.

Den unge Lundkvist var influerad av poeten som var ett par år äldre än Ferlin.


Södergran

Stjärnfångerska! —
din håv är glitterfull
av gudabrak
och döda blommors prassel.
Ofödd såg du allt;
sjuk botade du friska.
Ingen avlade diktmygg som du:
livslevande,
blodsugande.

Då är det inte Dan Andersson, för han dog innan Södergran hade blivit känd i Sverige...och inte heller Arvid Mörne, som var en hel generation äldre än både Ferlin och Södergran (men som närmade sig modernismen efter att han fyllt femtio).

Inte Erik Blomberg, väl?

Ingen av de föreslagna.

Nej, just det - tonen kändes inte heler som Blomberg, han brukar inte uttrycka sig så slängigt och vardagligt.

Jag får låta någon annan lösa den här - det är en knepig en, eftersom det inte direkt kryllar av svenska modernister som var så här tidiga (födda runt 1890), och jag kan utan vidare utesluta några av de mer kända namnen, t ex Lagerkvist, Malmberg och Ekelund.

Elmer Diktonius. Hittade Blixtporträtten i hans Stenkol från 1927.

Alldeles riktigt, ur Diktonius Stenkol är det. Över till dig.

Tackar! Ny poet, vem?

DEN RÄTTA KÄRLEKEN

Var i din kärlek ej en fjäril, som fladdrar bland blommor,
Ej ett bi, som i e n glömmer sig, frossande, kvar:
Vidga ditt hjärta till bild av det stora, gudomliga hjärtat;
Var en sol, som med ljus, värmande, famnar en v ä r l d!

Inledningen till en annan dikt.

Farväl, du jord, så dyrbar för mitt hjerta,
Du vittne till min barndoms frid, farväl!
Du flyr — och moln din gröna slöja svärta;
Dock, evigt nära står du för min själ!
Än sänder du en blick igenom natten,
Ur grånadt afstånd vinkar mig din hand —
Välan! — Omkring mig himmel blott, och vatten! —
Ett långt farväl, du moderliga land!

Framför mig, skum, som framtiden, som döden,
I töcken hvilar nu en okänd kust.
Mig vänta nya syner, nya öden,
Och nya band af smärta och af lust.
Dock, nesligt må min varelse försvinna,
Som aska hvirflas bort i vind och flod,
Om detta bröst förglömma kan, att brinna
För hvad det älska lärt i Svithiod!

ENDYMION.

Yngling! du sofver? ej spör, hvem öfver den nattliga skogen
Stiger med facklan i hand, skönast af himmelens mör?
Yngling, du sofver? ej vet, hur hon sänker den strålande blicken,
Mildrad af ömma begär, ned på din fagra gestalt?
Yngling, du sofver? ej ser, hur hon lemnar den silfverne vagnen,
Och från sitt hjortspann, blyg, nalkas med tvekande steg?
Hvad! och du sofver ännu, då hon lutar sig ned, att dig famna,
Att en ambrosia-kyss trycka på jägarens mun? —
Lycklige, sof! Blott i sömn är menniskan gudarnes älskling;
Vakande, varder hon strax rof åt sin vanliga lott!

Atterbom?

Jadå, P D A Atterbom är det. Han får väl räknas till de välkända giganterna men läses nog inte av många idag. Citaten är hämtade från hans Samlade dikter som finns i litteraturbanken.

Över till dig!

Toppen!

Näste man till rakning:

Om du då äntligen vill gå uti peruk
Nej – vänta – hm –
Om du då äntligen vill sova i peruk
Nej – jag kan ej hitta ett rim på peruk –
Om du då äntligen vill sitta i peruk
och läsa i din bok "Silluccumsophpasuk",
så må så vara:
jag vill ej hindra dig i detta vackra bruk,
om jag därunder slipper se dig bara.