Gissa poet.

En kort tid vår livstid är,
full av oro, sorg och besvär,
växer sent men faller snart,
fager först, men blek och svart,
som en ros i en grön dal
står in mot skogslunden sval,
vid en bäck, kall, djup och strid,
prålar skön om morgontid,
när som solen skön uppgår
och en dagg i gräset står.
Göken gal och fåglars sång
höres kring om marken lång,
men förrän som kvällen blå
faller in och var vill gå
dit han ro och vilo får
och solen i skogen går,
ligger hon vissnad och blek,
mister lukt och fägrings lek,
trampas ner och skämmes bort:
alltså är vår livstid kort.
I dag ung, skön, karsk och rik,
morgon död och kolnat lik.
Världens hopp är stoft och mull.
Vi ståm upp och fallom kull.
Som en rök kring luften körs,
skuggen ock hit och dit förs,
är vårt hopp i denna värld.
Världsens gunst är idel flärd,
gods förtärs av rost och mal.

Jag föll uti en dvala,
i en sömn tung och svår,
och hörde en röst så tala:
Märk innan tio år
vad som skall ske och hända,
min ord du ej förglöm!
Sedan är världsens ända,
statt upp av syndsens dröm.
Augustus skall sammankalla
förstar i Brundswiks land,
där skall Tilly nerfalla
och kyssa hans fot och hand.
Tilly skall därfrån fången
föras till Augusti land
och med stor gråt bortgånga
den keiser Ferdinand.
August skall vid Elb och Oder
bliva herre och överman
och vinna stor pris och heder
i Hess och Duringen land.
Oansett en mäktig förste
där gråter på Königstein,
oansett en höglärd präster
i hjärtat får stor pin.
Oansett Rom vill bjuda
till Danmark broderskap
det vad de sammansjuda
gör Gud till galenskap.
Se när ett lejon ryter
på kur och förstar av Rhein
och när Augustus skjuter
på portar vid Main,
och när en stad han brinner
och fångas en mäkta man,
där som Regnitz han rinner
uti den floden Main.

Jag föll uti en dvala,
i en sömn tung och svår