Svenska tjejer är horor

Jag personligen hade inte lubbat för äktenskapsförord så du behöver inte övertala mig. Men det kan också vara så att mannen är den som vill skilja sig. Och om då kvinnan tex jobbat deltid hela äktenskapet och sedan mannen vill skilja sig, då är hon den stora förloraren. Jag vill ju gärna tro att folk inte slutar vara mänskliga bara för att man skiljer sig, utan att man ser till att båda parter ska klara sig bra och att man ser familjens ekonomi som gemensam, men det verkar tyvärr inte fungera så. Men om tex min pappa skiljt sig från mamma nu och dratt med hela pensionen hade jag blivit riktigt förbannad. Hela min syn på honom hade förändrats. Hon var hemma och tog hand om hem och fyra barn i säkert 20 år. Hon ville själv och han ville jobba, fine. Men vad fan skulle han vara för man om inte han ansåg att halva pensionen tillfaller henne vid skilsmässa? Han har dratt in pengarna ja, men hade inte kunnat ha fyra barn och fungerande hem, samtidigt som han tjänat de pengar han gjort.

Går inte bara att ses ur mannens perspektiv detta!

Drömmar om barn är närmast alltid något som kvinnan står för. Ingen ung man som jag känner till vill bli en blöjbyttare som slavar för kvinnans familjedrömmar, när en vän föll för familjefällan så sörjde mina vänner honom som om han avlidit. Kvinnor å andra sidan blir ju alldelles till sig när en vännina ska få barn eller gifta sig. Nästan alla män i 20-30 årsåldern jag känner vill bo särbo och absolut inte låta deras flickvän flytta in.

Nej, unga män är inte offer, de har börjat lära sig stampa ner foten och inte offra sig för kvinnors relationsdrömmar.Ingen ska behöva offra sig för familjelivet, varför ska vi ha familjeliv? Gott så?

Pojkvän/make/barn är statussymboler och accessoarer för många kvinnor.

Nej, rättvisa skrev jag. Det är inte samma som att enbart se det från mannens perspektiv, men det kan aldrig vara rättvisa om mannen förlorar på att gifta sig. Giftermål måste vara win-win, annars gifter sig inga rationella människor.

(Liknande som att brått inte får löna sig, för att hålla alla rationella människor laglydiga.)

Det är ju helt uppenbart för vem som helst som läser hur kvinnor håller på i social media.

Därför har män absolut övertag i förhandlingsläge, inte fan ska vi offra vår frihet för monogama äktenskap för vilken kvinna som helst. Att få enkel sex har ju blivit enklare än någonsin, och kan inte en man få sex så undrar jag inte om han ändå har bättre liv med porr och grabbiga hobbyn än att slava för någon random kvinnas idylliska familjedrömmar.

Jag är dock ingen MGTOW, jag tror på att rätt typ av kvinna är värd uppoffringen. Sådana kvinnor är bara sällsynta i dagens Sverige.

Se där, saken börjar belysas ur ett helt nytt ljus, iallafall på FB. Nu låter det ju plötsligt som att det är män som är motsträviga till att bevara kärnfamiljen. Varför är folk igång och klagar på kvinnor då? Det är ju männen som inte vill binda sig och skaffa familj tydligen.

Vad är flickvän / fru / barn för män då? Nånting de vill ha? Eller inte vill ha? Om de inte vill ha det ens som uttrycks i det inlägg du svarat på, varför diskuterar vi ens kring tesen att kvinnor är att beskylla för att kärnfamiljen inte längre prioriteras på samma sätt som förr? Då är det ju männen som inte vill nu helt plötsligt.

Det var bara det att det lät som att du enbart såg det ur mannens perspektiv när du skrev.

Nä klart att han inte ska behöva förlora på att gifta sig, och kvinnan kan inte heller förlora på att gifta sig. Vilket nog också är rätt vanligt förekommande med tanke på att hon brukar vara den som arbetar deltid. Och då hävdar en del män " det väljer hon själv". Nja, fast om inte någon arbetar deltid då blir det jäkla stressigt att hinna med familj och hem. Och det finns ju ingenting som säger att inte mannen kan vara den som arbetar deltid om nu han vill det.
Jag ser på giftermål som att det måste vara något gemensamt, ingår man i det har man gemensamma tillgångar och gemensamt ansvar. Oavsett vem som gör flest timmar på kontoret eller i hemmet. Blir det skilsmässa av någon anledning, ska den ske rättvist, inte bara formas så att den som dragit in mest kronor får mest. Då ser man inte till helheten överhuvudtaget.

Konsumentkultur är kapitalismens baksida som måste bekämpas genom att vi lyfter fram högre ideal från civilsamhället, staten är lika hemsk (eller värre) än konsumentkulturen med dess kulturmarxistiska postmodern kultur som ingen normal människa orkar med.

Det enda som kan stå emot konsumentsamhället och propaganda är djupare rötter och gräsrotsrörelser som saknar varesig statlig eller storfinansiell initiativ. Det är tex sorgligt att vi inte vidareutvecklad folkmusik (och festivaler omkring musiken) till något mer modernt, alltså att vi skulle röra oss vidare från polka och annat som är sorgligt gammelmodigt och träigt men ändå ha kvar något av våra rötter i mötet mellan könen, det skulle bara kunna ske genom en modernisering som aldrig skedde.

Techno, RnB, hiphop och övrig skitkultur har vi istället där mängder av alkohol och droger är ett måste för att orka gå igång av kakofonin och trummandet. Feminister ska de visst vara, alla dessa popstjärnor, medan de sjunger deras repetitiva refränger medan de gnuggar röven mot någon rappare vars verser är "bitches this" och "bitches that".

Det är som sagt att bred kultur graviterar mot våra gemensama nämnare, men inte fan kan staten producera något av värde, så vi kan ju bara förlita oss på att folk skapar nya ideal och rör sig mot bättre musik och alternativa sätt för män och kvinnor att umgås.

Byråkratin blir ju uppenbart, varför skulle en kvinna vilja arbeta heltid? Inte ens jag vill arbeta heltid och jag är singelman, ifall jag gifter mig fattar jag att jag behöver arbeta heltid för alltid; inga fler resor och pröva leva i Kanada, Latinamerika, osv; inga mer "prövar studera ett år med det, ett annat år med det här".

Alla studier visar att mannen betalar mycket mer till familjeekonomin än kvinnan i Sverige.

Mannen är även den som måste anpassa mest i att ändra sin vanliga livsstil, en singelman hemarbetar tex 1 timme i snitt medan än singelkvinna hemarbetar 2 timmar i snitt. När mannen och kvinnan bor ihop så hemarbetar båda runt 2 timmar i snitt (kvinnan arbetar 10 minuter mer än när hon är singel och mannen 1 hel timme mer).

Hela ens liv går ju egentligen åt helvete, därför alla män vill ha särbo-relationer. Såg att alfa-Persbrandt tex hade särborelation trots att han hade barn med kvinnan - något de flesta män nog skulle se som ett familjeliv man kan tåla, för svenska kvinnor är ju ganska ofta en pain in the ass att leva med.

Du har fortfarande inte svarat varför varesig män eller kvinnor överhuvudtaget ska offra sig för familjeliv.


Någon måste ansvara för att betala lånen till villan då man absolut inte vill bo i billiga mångkulturshålor. Kvinnor söker sig till män som tjänar mer än de själva ofta av medvetna eller undermedvetna mekanismer som söker en arbetsbi som ser till att bygga hennes bo.

Det som femnister försöker påpeka vara en orättvisa kan lika enkelt sägas vara en orättvisa åt andra hållet, att arbeta är sällan roligt, speciellt när ens hårda arbete inte respekteras. Ifall skilsmässa och sönderslitna familjer är ödet till all denna självuppoffring så tycks det att det verkligen inte är värt att offra sig inför familjealtaret. Det är inte som om män kommer få en oerhörd bebislust när de blir 30, 40 eller ens 50. Denna biologiska driv till barn existerar ju nästan bara hos kvinnor. Därmed att män har övertaget i förhandlingen, något som många svenska män har glömt i tron att de "måste göra rätt för sig".


Gemensamt si, gemensamt så, ansvar, timmar hit och timmar dit. Milimeterrättvisan är del av allt det gråa och byråkratiska med att få familj i Sverige. Skilsmässa är uppenbar destination för sådan tänk då båda partner alltid kommer känna att just de bär den tunga lasten.

Skit nu i vem som får orättvis fördelning av familjeansvaret (som om någon är kappabel att vara objektiv domare för att mätta), jag har fortfarande inte sett någon uttrycka egenvärdet i att ha familj, speciellt i ett land som ändå söker byta bort sin befolkning. Jag kan ju säga dig med all säkerhet att inga män skaffar familj för att bebisar är så gulliga och det är så trevligt att lägga upp bilder på familjelycka genom sociala medier.

Det verkar ändå som att de traditionella högre idealen inte var starka nog att stå emot. Feminism är väl också något som kapitalismen drivit, för att få ut kvinnor i arbetslivet.

Ja

Vi har inte varit starka nog, så är det. Vi kanske kan komma att bli starkare framöver? Vi har ju alla den rebelliska andan inom oss, och det nya skitet blir såsmåningom gammal skit som alla tröttnat på. Hopp är ju närmast biologiskt inprogrammerad mekanism, har vi någonsin något val annat än att hoppas?