Citat:
Ursprungligen postat av
positivitizer
Ja, plantera ett frö, men det är ju mer att jag frågar mig själv medvetet (eller skapar mig själv) saker jag vill veta om mig själv. Jag baserar allt på att mina tankar skapar min verklighet. Jag kan alltså självskapa mig själv precis hur jag vill och tro på exakt det jag vill tro på, för det är exakt så min egen verklighet funkar.
Jag planterar en tanke i mitt medvetande för mitt medvetande att behandla, när mitt medvetande har behandlat det jag har planterat så får jag en uppenbarelse, en lärdom, eller en ide, som jag sedan praktiserar för att se om det stämmer eller ej, om det funkar eller inte, vissa saker jag får reda på är ibland helt knasiga för mig och funkar inte alls.
Men allt det mitt medvetande skapar är något jag själv har skapat från början, eftersom jag är mitt medvetande.
Observera att vi nu diskuterar vad jag anser vara en "intern" verklighet, jag delar även en extern verklighet med dig.
Ok, det kanske fungerar bra för dig. För mig är det mer så att saker kommer till mig när jag behöver dem. Om det kommer inifrån eller utifrån är jag inte så intresserad av. Om det stämmer får väl jag och de som läser det jag delar med mig av avgöra.
Citat:
Jag går även mycket på vad jag känner, känns inte saker bra för mig så är det inte så. Det är mycket av min filosofi, men ibland är det även så att saker inte känns bra, men faktiskt är så ändå. Detta använder jag mycket fysik till bland annat. Det observerbara verkligheten vi ser runt om oss (den vi delar) är kvantfysik för mig. Resten är metafysik (min interna verklighet). Med fysik håller jag mig mentalt frisk anser jag.
För ibland kan jag få helt störda tankar, som jag inte anser vara bra tankar, och då behöver jag använda universella lagar som fysiklagar för att kolla om det funkar eller inte.
Edit: Jag har fått tankar om djävular, demoner och allt sådant, men jag anser inte att jag mår bra av att tro på det, så jag lutar mig lite mer åt fysiken och inte religion i vad jag anser vara verkligt och inte verkligt.
Därför jag inte kan tro på gud, själar, demoner och sådant, för tror jag på det, är det exakt så jag kommer att se min verklighet, och jag vill inte se demoner, själar, gud i min verklighet. Jag vill se energi, för det är det jag anser mig själv vara i den mest grundläggande formen. Medveten energi.
Ditt sätt att se det är väl lika rätt som mitt. Ibland kommer är jag på eller får reda på saker som det tar emot att tro på. Ofta dumpar jag dessa saker... Jag tror dock på en del av det du inte vill tro på. Det har väl gett mig både bra och dåliga upplevelser. En del av det jag skrivit på Flashback hade jag kanske inte kunnat skriva utan detta. Jag hade kunnat förneka vad jag tror på men då hade jag gått emot något grundläggande hos mig själv. En del är också svårt att lämna. Det är som det där hotellet man när som helst kan checka ut ifrån men aldrig lämna.
