Hur föds en ny tanke

Tack själv.

Jag har en dotter som jag satte i lite lite roliga regler för språk och paradoxer.
Hon frågade var punkt fanns i meningarna.

Du är inte medveten om ditt undermedvetna. Du kan ha rätt men jag tror inget av det är mer falsk eller sant än det andra. Det kollektiva undermedvetna är troligen kunskap lagrad av alla som levat.

En hel del inom det är nog ren rappakalja ja men vissa saker fungerar.

Ok, hehe.

Vi (eller en del av oss) styrs till viss del av högre makter som påverkar hela våra liv och även omgivningen. Jag trodde själv inte på det förut men har upptäckt att det är så.

Jag anser inte att mitt medvetna är något som skiljer sig från mitt undermedvetna, det är bara en fråga om hur själv-medveten jag är, båda är en del av mitt medvetande.

Här skiljer sig mina egna forskningar lite från Freuds bland annat, är inte överens med hans arbeten på det undermedvetna.

Jag ser mitt eget undermedvetna som någon djupt och okänt. Det kollektiva undermedvetna är ännu mer okänt. Ibland "kommer saker" till mig någonstans ifrån. En del av detta har andra tidigare kommit fram till, ibland inte.

Ok, jag är mer så att jag skapar "saker", inte låter saker komma till mig. Men jag förstår nog lite vad du menar, men jag är inte helt överens, vi tänker nog olika här faktiskt.

Jag gillar inte iden att saker "kommer" till mig, känns inte som jag har kontroll över mitt eget liv då. Jag tror inte på ödet till exempel.

Nja... Jag skapar sakerna genom att resonera men en del av det verkar komma utifrån. Har "fått reda på" saker jag inte kan veta. En del av dessa är tidigare aldrig bevisade som vem/vad Jesus var. När jag kollade med fakta på nätet stämde det (astronomiska data m.m.). Även ibland när jag vaknar upp så bara vet jag saker. Du beskrev något liknande innan med att plantera frön.

Ja, plantera ett frö, men det är ju mer att jag frågar mig själv medvetet (eller skapar mig själv) saker jag vill veta om mig själv. Jag baserar allt på att mina tankar skapar min verklighet. Jag kan alltså självskapa mig själv precis hur jag vill och tro på exakt det jag vill tro på, för det är exakt så min egen verklighet funkar.

Jag planterar en tanke i mitt medvetande för mitt medvetande att behandla, när mitt medvetande har behandlat det jag har planterat så får jag en uppenbarelse, en lärdom, eller en ide, som jag sedan praktiserar för att se om det stämmer eller ej, om det funkar eller inte, vissa saker jag får reda på är ibland helt knasiga för mig och funkar inte alls.

Men allt det mitt medvetande skapar är något jag själv har skapat från början, eftersom jag är mitt medvetande.

Observera att vi nu diskuterar vad jag anser vara en "intern" verklighet, jag delar även en extern verklighet med dig.

Jag går även mycket på vad jag känner, känns inte saker bra för mig så är det inte så. Det är mycket av min filosofi, men ibland är det även så att saker inte känns bra, men faktiskt är så ändå. Detta använder jag mycket fysik till bland annat. Det observerbara verkligheten vi ser runt om oss (den vi delar) är kvantfysik för mig. Resten är metafysik (min interna verklighet). Med fysik håller jag mig mentalt frisk anser jag.

För ibland kan jag få helt störda tankar, som jag inte anser vara bra tankar, och då behöver jag använda universella lagar som fysiklagar för att kolla om det funkar eller inte.

Edit: Jag har fått tankar om djävular, demoner och allt sådant, men jag anser inte att jag mår bra av att tro på det, så jag lutar mig lite mer åt fysiken och inte religion i vad jag anser vara verkligt och inte verkligt.

Därför jag inte kan tro på gud, själar, demoner och sådant, för tror jag på det, är det exakt så jag kommer att se min verklighet, och jag vill inte se demoner, själar, gud i min verklighet. Jag vill se energi, för det är det jag anser mig själv vara i den mest grundläggande formen. Medveten energi.

Man kan undra hur den första tanken kom till de första människorna...

Varje ny tanke är den första tanken. Det som är så mindfucker som någon så fint uttryckte det i början av tråden som jag tror förstod på en gång vad som menades med trådstarten. Hur uppstår en ny tanke och var kommer den ifrån?

Jag tror du ligger nära sanningen här!
Varje ny tanke är en gnista från den eld som fick allt att starta från början.
Därmed ligger den bortom såväl tid och rum som fysiska lagar.
En aning om vårt sanna ursprung - underbar mindfuck!