Begrava hund i skogen?

Jag har en hund som börjar bli lite till åren. Han är pigg och mår bra, men med tanke på hans ålder så vet man aldrig hur länge till han hänger med. Jag har börjat fundera lite över vad som händer när han dör. Vi har en skog vi brukar promenera en del i, ingen privat mark och ganska långt från människor och bebyggelse, och där både han och jag trivs bra att röra oss i. Skulle jag begrava honom där är det ingen som störs s.a.s. Om han skulle dö hemma (man vet ju aldrig), kan jag bara ta med honom dit och begrava honom i skogen? Om han avlivas hos veterinär, kan jag ta med kroppen/urnan och göra detsamma? Hur fungerar det rent lagligt, och vad känner ni andra rent moraliskt/känslomässigt? Är det ok att göra så?

Strunta i lagen i detta fall tycker jag, begrav jycken där han mådde som bäst, se till att gräva djupt bara annars kommer andra hundar och rovdjur vara där och gräva!

Lagligt är det inte ok. Moraliskt är det ok.

Självklart ska du begrava din hund där ni har upplevt bra saker tillsammans.

Att få hunden i en urna kostar extra men det är inga problem.

Jordbruksverket borde nog veta det, du kan ju skicka ett mail om du vill vara säker på att det är lagligt.

lär ju vara lite svårt att bli dömd för det, så anser du borde begrava hunden där du tycker det passar. Så länge det inte stör omgivningen.

Ibland kan man inte alltid lyssna på lagar. Gör det du känner är rätt, hade det varit min hund hade jag gjort det endå.

Hur ska hunden avlivas?

Avlivas den av veterinär med avlivningsvätska så tänk på att denna är giftig, även för vilda djur. Vilket innebär: gräv djupt, täck med sten så att absolut inget kan gräva upp och äta på hunden!

Mitt råd: Har du ingen egen mark, gräv inte ner kroppen i skogen. I skog är i vilket fall som helst oftast inte så lätt att gräva tillräckligt djupt.

Om den kremeras (separat isf, annars får du ingen aska tillbaka) så tar det några veckor innan du får askan, den kan i så fall spridas var du vill. Betänk kostnaden.

Angående lagar, regler så är det kommunen man ska kontakta, vissa kommuner är rätt frågande eftersom de inte har fått frågan ställd förut, men de är rätt instans, det är de lokala förordningarna som gäller. Oftast är det helt ok upp till kattstorlek, större beror oftast på VAR man vill gräva, beroende på vattentäkter och liknande. Riktigt stora (60-70 kg) brukar inte vara helt ok. Allt detta gäller egen mark, på annans eller allmän mark får man inte gräva ner djur.

Jo man får aska både vid separat och gemensam kremering. Skillnaden är att om man väljer separat kremering så får man enbart sin hund i urnan och vid gemensam kremering så får man lite av sin hunds aska blandat med massor av andra.

Separat kremering är också mycket dyrare, men helt klart värt pengarna. Hela poängen är ju att få hem en urna med hundens aska och inte andra hundar. Tror även det kan vara andra husdjur än hundar med när det är gemensam kremering.
Jag tycker nog gemensam kremering är ganska smaklöst.

@TS, jag skulle välja separat kremering av flera orsaker men främst av den praktiska orsaken att det är lättare för dig att gräva ner eller sprida askan då.

Varför? Beror inte det på vad som händer med askan (och med vilken respekt den hanteras)?
Visst är det trevligare när djuren kremeras separat men eftersom kremeringsugnen måste köras igång för varje enskilt djur (och svalna däremellan, annars går det ju inte att kunna hantera askan) så förstår man ju den stora prisskillnaden.

Annars tycker iaf jag att det är bra om man även kan få "gemensam" aska tillbaka, bara man får veta att det kanske inte är ens eget djur. Symbolhandlingen att sprida askan kan betyda mycket för många, även de som kanske inte har råd med separatkremering. Jag visste inte att den möjligheten fanns.

Då kan man ju fundera på vad som händer med den aska som ingen vill hämta? Jag är tveksam till att den sprids på ett respektfullt sätt. Förmodligen slängs den bara...
Skulle vara intressant att höra ifrån någon som faktiskt jobbar med detta.

Sedan så har jag funderat lite på hur man ska veta (vid separat kremering) att ens hund/katt verkligen är den man får hem i urnan. Vid gemensam kremering, hur kan man vara säker på att man över huvud taget får lite av ens egen hund/katt och inte aska från t.ex kremering nummer 2 den dagen, och att ens hund var med i kremering nummer 1..

Jag tycker nog att en gemensam kremering är ganska respektlöst mot djuret man har förlorat. Fast man kanske inte ska tänka så mycket på just detta, för det ligger trots allt något i vad du säger angående att det kan betyda mycket att sprida aska just som en symbolisk handling.

Jag valde separat kremering till min katt, och det skilde rejält mycket i pris jämfört med gemensam kremering. Personligen tyckte jag det var värt varenda krona.

Jag har för "hundra" år sedan varit på studiebesök i ett krematorium för människor och i ugnen låg det efter kanterna aska och pyttesmå benrester kvar, alltså urskrapningen var ju uppenbart inte till hundra procent och då återstår frågan, får man tillbaka askan av sin anhörige bara till ca. 90% eller blandas det upp så man får aska av diverse andra människor i urnan typ ca.10% ????
Kan ju tänka mig att det inte är lika noga när det gäller djur så fantasin kan ju lätt skena.
Rent krasst så spelar det ju inte så stor roll, människor och djur har dött och förmultnat i miljarder år, så all jord är ju återanvänd om man uttrycker sig lite fint. Vad man håller i och sörjer i en urna är bara viktigt ur psykologisk synpunkt rent krasst alltså, men det måste ju finnas lagar och regler att följa, både stadgade och även enbart etiska.

Ja, ungefär så som man tänkte det var.
Det skulle ju vara omöjligt att "hålla rent" ugnen till 100% om man säger så.

Jag tror dock inte som någon sa att man kyler ner ugnarna efter varje kremering, utan man skrapar nog ur askan ganska omgående när kremeringen är över för att sedan göra nästa.

Det är ju ganska strikta lagar när det gäller människor, och inte lika strikta när det gäller djur -så ja, det skiljer sig nog ganska mycket åt tror jag. Skulle vara intressant att titta in i ett djurkrematiorium och se vad som pågår där

Nu blev det mycket om kremering här på slutet, men jag hoppas TS har fått några tips i alla fall.
När en kär familjemedlem går bort så har man oftast nog med sorgen, så det är bra att förbereda sig på hur man gör rent praktiskt så att det inte blir för mycket att hantera när det väl händer.