Är mänskligheten perfekt

Är mänskligheten perfekt?
Hur skulle du vilja att människor borde bete sig?

Om mänskligheten är perfekt, hur mäter du detta?
Om mänskligheten inte är perfekt, hur mäter du detta?

Om mänskligheten varken är perfekt eller inte, hur mäter du vad rätt eller fel är?

Det här ämnet passar kanske bättre i filosofirummet.
Men nej, människor är inte perfekta utifrån mitt begränsande perspektiv.
Samtidigt gör ordet "perfekt" att vi menar att något annat är ofullständigt. Det gör att vi fortsätter upprätthålla illusionen av dualitet. Om vi ska få ett "perfekt" samhälle med "perfekta" människor behöver vi sluta lägga energi på vad som är perfekt och inte.
Det betyder att ordet perfekt helt enkelt behöver försvinna för att vi ska kunna få ett "perfekt" samhälle. Likadant med många, många andra ord.

Människan som grupp är idiotiska idioter som borde utrotas.
Människan som individ är något bättre

Ja, jag har tappat hoppet om mänskligheten

Nej det är den verkligen inte.

De får bete sig hur dem vill faktiskt inom vissa ramar. Tolerans, empati (inte sympati) och respekt, är några saker jag verkligen önskade att alla människor besatte. Men då jag själv ibland brister i detta ,kanske det är för mycket begärt.

Man skulle kunna mäta det genom omgivningens känslor inför andras ageranden. Anser dem att, ja de flesta behandlar mig bra, ja då vore väl det en form av tecken på perfekt samhälle. Helt ouppnåeligt till 100% då det är omöjligt att alla liksom jag värdesätter mina värderingar. Någon skulle kanske svara sympati, kärlek och godhet vore viktigare.

Håller med, ordet perfekt är så subjektivt, att när vi målar upp ett perfekt samhälle som objektivt så kommer det drabba många individer till olycka. Det bästa vore om vi erkände att ordet perfekt är upp till var och en och som inte borde diskuteras som en lärobok för uppnåelse. Helst inte diskuteras för överhuvudtaget, bara konverseras i mindre icke institutionella samlingar.

Religion --> Filosofi
/Moderator

Titeln på tråden säger sitt.

Någon som är perfekt är inte perfekt. Det är mänskligt att ha brister.

I förhållande till vad? Teo-metafysiska spekulationer av något slag? Varför skulla såna tas som en seriös option för en ultimativ verklighet?


Från lokal kontraktualism eller från lokal relativistisk, rationell objektivitet (~t.ex. den observerbara kosmiska verkligheten).

Man skulle kunna sammanfatta det i meningen, människan är alldeles perfekt operfekt.

Långt ifrån. Vi är en defekt art med mängder av brister, fler än någon annan varelse på denna planet!

Om vi inte är perfekta så betyder det att det finns syfte och mål för mänskligheten.

Då är frågan: vem/vilka/vad har dessa syften och målen?