'Dör' man vid total minnesförlust?

Ibland så har jag hört att det har hänt att personer har tappat minnet efter koma/hjärnblödningar och liknande allvarliga skador. Inte vanligt tror jag.

Man brukar ju säga att det är insidan som räknas, och om hjärnan rensas på allt den 'visste' så börjar man från början med andra ord. Man får en annorlunda uppväxt och blir en annan person.
Utsidan är fortfarande samma.
Jag vet inte ens vad jag skulle välja mellan dö eller förlora minnet (helt och hållet), för mitt liv (min hjärna) försvinner i båda fallen.

Jag hoppas att jag inte har skrivit för sluddrigt.
Vad anser du, 'dör' man om man råkar ut för total minnesförlust?

Det låter rimligt, för ofta när jag vaknar på söndagarna har jag total minnesförlust från dagen innan och då känner jag mig så gott som helt död.

Njae, det beror ju helt och hållet på hur man ser på saken.

Sen finns det ju vissa som kan lida av total minnesförlust under många år, och sen få tillbaka åtminstone delar av minnet. Återuppstår man då i så fall? Eller lider man av multipla personligheter?

Sen kan man ju också diskutera hela fenomenet med "total" minnesförlust, för något sådant existerar väl ändå inte? Man kanske inte minns personer, platser och tider. Men en sån sak som att cykla t.ex, även om man lider av "total" minnesförlust så har man väl inte tappat förmågan att cykla?

Eller gör man det? Gör man det inte minns man ju ändå något som man har lärt sig, och inte något som kommer instinktivt?

Det finns forskare som påstår att minnet består av olika delar. Ett sakligt minne och ett personligt minne. Där det personliga minnet hanterar händelser under ens liv och personer som man träffat, mestadels känslor. Det sakliga hanterar tex. priset på en snusdosa, och lite annat.

Det kan ju vara bra att veta i alla fall.

Men om du tappar minnet så vet du ju inte om att det var så här du tänkte innan när du hade minnet

Du har ju kvar dina fysiska begränsningar och även dess fördelar; som hjärt/lung kapacitet etc. M a o är du inte komplett nyformaterad, utan lite rotegenskaper kvarstår.
Din inlärningsförmåga förutsätts vara intakt, eftersom endast lagrad införmation gått förlorad. Rent semantiskt borde man kunna fylla på med nygammal historik, inte minst m h a släkt & vänners goda påminnelser.

Att bläddra i gamla fotoalbum underlättar säkert återhämtandet av den förlorade identiteten, och om du inte har några direkt fysiska skador på någon hjärnorganell; så finns det rejält med hopp.
John Locke talade om sin klassiska "Tabula Rasa" och den nämndes även i det gamla stoikernas Rom. En tom griffeltavla som endast behöver fyllas på med innehåll, och det låter snarare som begynnande liv än död.

Då är det värre med en förstörd minnesprocessor (hjärna), eftersom vi ännu inte kan transplantera det organet.

/ F.B

Om man har tappat minnet och inte får tillbaka det, så är det ju egentligen som att "personen innan" är mentalt död men lever fysiskt. Som att en helt annan människa skulle tagit över kroppen.


Min första post

Det här är också något jag har funderat på mycket, å det här finns ju i en del religoner också som t.ex hindism med återfödelsen å så där. Det finns ju de som menar att de inte är rädda för döden eftersom att de är övertygade att de kommer återfödas. Men då är ju frågan om det verkligen är en tröst eftersom om man återföds som nån annan utan någon som helst relation tills sitt tidigare liv så är det ju ändå som om man dött i alla fall.

Så vad jag tror vad hela den här frågeställningen faller ned på är huruvida en person är den h*n är i sin fysiska form eller det h*n har gjort med sitt liv å hur man har levt.

Sedan så undrar jag om det stämmer riktigt ändå, för man har ju exakt samma genetiska material som innan man förlorade minnet, och kan det inte vara så att det är ens gener till stor del som leder en till de banor som sedan utgör dina intressen, val och livstil och att man därför efter minnesförlusten faller tillbaka til exakt samma intressen, musiksmak, livstil, och personlighet man hade innan? Och att man för övrigt naturligt kommer att söka sig till de sociala struturer å vänskapskretsar man hade innan eftersom att de förmodligen kommer att finnas kvar där för en? Och blir man inte då på ett sätt den person man var innan?

Hej,
Jag såg för ett tag sedan ett program på discoverychannel vari en man som deltagit i vietnamkriget (tror jag) blev undersökt. Det visade sig att hans hjärna hade blivit fysiskt förändrad. Jag är inte särskilt påläst inom människans hjärna, men hur som helst hade en del av hjärnan blivit större och mer aktiv. Det räckte med ett högt ljud så kom paniken.

En annan sak som jag minns att jag har läst och hört om är förvildade barn. Bristen på social stimulans gjorde att deras hjärnor utvecklades annorlunda; Signalerna tog andra vägar och vissa delar av hjärnan - i synnerhet de delar som har med språklig förståelse att göra - var mindre aktiva än hos personer vars uppväxt präglats av sociala förhållanden.

Må så vara att hjärnans struktur kan förändras vid en allvarlig hjärnblödning, vissa personer kan ju få en helt annan personlighet, men jag tror att såvida man inte ådragit sig bestående skador på hjärnan så förblir hjärnans funktion i princip densamma som innan (Innan man har återhämtat sig helt från en hjärnblödning el. liknande kan man dock ha problem med både det ena och det andra). Därmed tror jag att även om minnet försvunnit, så fungerar du nog i grova drag ungefär likadant som innan minnesförlusten.

mvh
Krominafraxbal

Kan man med andra ord i teorin lida av total minnesförlust med den ena delen, men komma ihåg allt med den andra?

Som jag förstått det så kan man inte glömma bort motorik,
mer än att man förskjuter den till ett hörn och låter den samla damm
ett tag. (Om vårt minne hade varit ett stort arkiv dvs )

Även jag tveksam till begreppet "total" minnesförlust. Hur är det t.ex. med språket, förvandlas man till en jollrande baby utan språk vid "total" minnesförlust? Om inte måste man ju ha kvar vissa minnen annars skulle ju t.ex. ett ord som "mat" vara totalt intetsägande och oandvänbart eftersom man inte minns vad det är ...